Ledare: Skolan lever i korseld av krav

Då närmare hälften av lärarna uppger att de råkat ut för mobbning eller osakligt bemötande finns det orsak att reagera. Skolan lever i en korseld av krav.

Nästan hälften av lärarna – 47 procent – uppger att de råkat ut för osakligt bemötande eller mobbning på jobbet. Det visar lärarfacket OAJ:s färska undersökning som gjordes bland medlemmarna i fjol och som offentliggjordes för två veckor sedan.

Enkäten görs vartannat år och de nya siffrorna visar att upplevelsen av osakligt bemötande och mobbning bland lärarna har ökat med elva respektive sex procentenheter jämfört med resultaten för åren 2013 och 2015.

I undersökningen som omfattar personal från daghem till universitet sticker grundskolan ut. Av de lärare i grundskolan som deltog i enkäten uppger över 60 procent att de råkat ut för osakligt bemötande eller mobbning. För timlärarna är siffran 80 procent.

Resultatet är inte acceptabelt. Här handlar det naturligtvis i första hand om lärarnas anställningsförhållanden, men utvidgat även om den omgivning som eleverna vistas i under en stor del av sin vardag. Det rör sig om barnens och ungdomarnas inlärningsmiljö. Därför är frågan av stort allmänt intresse.

Till saken hör också att det är eleverna och föräldrarna som i hög grad bidrar till de dystra siffrorna. Eleverna står för över 40 procent av mobbningen och det osakliga beteendet, vårdnadshavarna för ytterligare drygt 30 procent.

Den sistnämnda uppgiften ger orsak till eftertanke – hur kommunicerar vi riktigt med skolvärlden?

Det händer att föräldrar ställer orimliga krav på skolan. Den förväntas inte endast stå för god undervisning och värdefull hjälp inför livets olika utmaningar, utan också för handfast vägledning i hyfs och gott uppförande.

Naturligtvis skall skolan ingripa då eleverna beter sig illa, framför allt om det sker mot andra elever. Mobbning och våld mellan de unga får aldrig accepteras.

Men det är hemmet som ska stå för den allmänna fostran. Om barnet ljuger, bråkar eller fuskar är det i första hand läge för en allvarlig diskussion inom familjen.

Om barnet får för lite sömn är det likaså primärt dags att se över rutinerna hemma. Det är inte skolans fel om de unga spelar eller nätsurfar på natten, trots att en del föräldrar kan få det att låta så på allmänna möten i skolan.

Lärarfackets färska arbetsbarometer visar också att närmare 60 procent av lärarna anser att de har för mycket jobb. Många lider av stress och upplever att arbetsförmågan har försämrats.

Den undersökning som Finlands svenska lärarförbund gjorde i fjol visar liknande siffror: Över 80 procent av medlemmarna i förbundet uppger att deras arbetsmängd ökat under de senaste åren. Det handlar i första hand om dokumentation, möten och läroplansarbete, varför utvecklingen riskerar att tära på lärarnas huvudsakliga uppgift som är att undervisa (se VN 16.3).

En intressant modell har förberetts i kulisserna. I två grundskolor i Vanda inleds på hösten ett försök med så kallad årsarbetstid för lärarna. Det betyder att allt jobb som den enskilda läraren gör bakas in i en bestämd helhet som omfattar minst 1 520 timmar per år.

Lärarna arbetar traditionellt utan paragraf om övertid, i kombination med att en del av jobbet får göras utanför skolan. Det ger en viss frihet, men innebär också att arbetet som helhet kan svämma över bräddarna.

Årsarbetstid, möjligen kombinerad med längre arbetsdag i skolan och mindre jobb hemma, kan vara en god lösning för en del. Är det så framtidens lärarjobb ser ut?