Västra Nyland

Passerat bäst före-datum?

- Katarina von Numers-Ekman är modersmåls­lärare och författare.

Åldersdisk­riminering­en i förslaget är förvånande.

Att sätta en åldersgrän­s för när människor inte längre ska få säga sin åsikt skulle stå i strid med hur en demokratis­k förening fungerar.

I sin kolumn Vit dominans i HBL (25.5) skriver Solveig Arle om hur vår syn på vad som är relevant och vem som är kompetent formas av en livslång anpassning­sprocess. Hon beskriver hur svårt det är att göra uppror mot något som format vem vi är och hur vi tänker, men poängterar att det är värt besväret. Hennes text handlar om att en panel med bara vita är lika pinsam som en med bara män. Den får mig att dra parallelle­r till debatten om huruvida Handelsgil­let borde ta in kvinnliga medlemmar eller inte.

Många har reagerat på en manschauvi­nistisk kommentar som yttrades på gillets möte den 7 maj och som Maria Gestrin-Hagner citerar i sin artikel i HBL. ”Dessutom tror jag inte att det skulle vara så underbart att sitta här med en massa gamla tanter”, säger en av gillebröde­rna och uttrycker därmed en övertygels­e om att äldre kvinnor inte skulle ha något att bidra med i verksamhet­en, som enligt stadgarna går ut på att främja det inhemska näringsliv­et och befordra gott kamratskap och sällskapli­gt umgänge.

Till dem som reagerat på kommentare­n hör Sixten Korkman och Lenita Airisto, som båda meddelat att de inte längre står till förfogande för Handelsgil­let. Och det är utmärkt att de signalerar att en så föraktfull attityd inte är acceptabel. Synd bara att Airisto i sin helt berättigad­e upprördhet ändå själv låter föraktfull i intervjun i HBL (17.5) och därför delvis drar undan mattan för sitt resonemang.

Airisto säger att Handelsgil­let behöver en underavdel­ning ”för dem som har blivit så gamla att de inte förstår bättre”. I mina öron låter det som ett hemskt förslag. Att sätta en åldersgrän­s för när människor inte längre ska få säga sin åsikt skulle stå i strid med hur en demokratis­k förening fungerar. Var skulle den gränsen gå? Vem skulle vilja sitta och bestämma att de äldre kamraterna nu blivit så gamla att deras synpunkter inte längre är värda att lyssna till? Och vilka kloka perspektiv på verksamhet­en skulle gå förlorade om man förpassade alla de äldre till en nedtystad underavdel­ning?

Jag vet inte vilka sammanslut­ningar Airisto hänvisar till när hon säger att det brukar finnas åldersgrän­ser för medlemskap ”så att de vars bäst före-datum har passerat inte längre kan påverka”. Men metaforen hon använder gör resonemang­et ännu otrevligar­e. Ett bäst före-datum som passerat skapar bilden av en produkt som härsknat, blivit obrukbar och måste slängas.

Åldersdisk­riminering­en i förslaget är förvånande eftersom Lenita Airisto själv är ett exempel på att man kan vara en aktiv och kunnig samhällspå­verkare långt efter vanlig pensionsål­der. Men det visar väl att Solveig Arle har rätt i att det är svårt att göra uppror mot sina invanda tankar om vad som är relevant och vem som är kompetent.

Kanske vi så småningom ser lite fler paneler där också gamla människor får ge uttryck för sina erfarenhet­er och sin analys av samhället? Och bakåtsträv­ande chauvinist­er finns ju förresten i många åldersgrup­per, inte alls bara bland de äldre.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland