Vi skulle ha det lite som ett barnens hus. Hela enheten fick vi dock inte att rymmas under samma tak, utan det blev en fördelning mellan O- och G-huset. Konceptet blev bra ändå.

med en tonåring och att sätta gränser för småbarn.

– Vi hoppas också på att ha ett babykafé på sikt, säger Gröning Johansson.

– Man får gärna komma med andra idéer om teman som skulle kunna behövas och idéer om hur man kunde samarbeta med den tredje sektorn, tillägger Vihlman.

I O-huset håller Raseborgs familjecenter till och i G-huset finns ergooch talterapeuterna, barnfysioterapeuten, samt barnatillsyningsmännen och barnskyddets social- och familjearbetare.

– Många av klienterna besöker ju flera av dessa och det blir mycket lättare för dem när vi samlats på ett ställe. Man kan ha grupper tillsammans till exempel, säger enhetschefen för rehabilitering, Michael Westerlund.

Personalen är allmänt nöjd med miljön och läget.

– Det är en underbar plats som vi håller till på. O-huset är lätt att hitta då det ligger vid vägen och G-huset är mer naturnära, säger GröningJohansson.

Ungdomar och barn involverade

Det finns bland annat stora grupputrymmen, lekverksamhet som ska stödja relationen mellan föräldrar och barn och en äventyrsbana i ergoterapiutrymmena.

– Det är väldigt öppet här och det känns genast familjevänligt då man kommer in. Det är inte som en labyrint där man inte hittar något. Vi vill att det ska kännas tryggt här, säger Vihlman.

– Då man jobbar med barn måste man anpassa dig efter dem. De blir lätt uttråkade om de bara sitter på en stol och pratar. Därför får de exempelvis leka, modellera och annat roligt, tillägger Westerlund.

Utrymmena pryds också av väggmålningar som skapats av niondeklassare vid Ekenäs högstadieskola.

– Raseborg är ju en barnvänlig kommun och därifrån kommer den här idén. En tillvalsgrupp i bildkonst har målat dem under ledning av läraren Roger Engblom. Dagisbarn har fått önska motiven, säger Westerlund.

Önskemålen var allt från färger till djur och natur.

– Det blev fantastiskt bra. Man kan se Pippi Långstrump, Peter Pan och olika årstider på väggarna. Genom det här projektet fick ungdomarna dessutom se utrymmena, säger Vihlman.

– Ungdomarna är väldigt dukti- ga. Det var roligt att ha dem här i flera dagar. Det var liv och rörelse med hög musik och trevlig stämning. Så ska det vara, säger Gröning-Johansson.

De lyfter också på hatten åt gårdskarlen Kaj Kopra som hjälpt till för att förverkliga de nya utrymmena.

– Det är mycket tack vare honom, han har varit väldigt duktig. Han har putsat upp gårdarna och gjort allt möjligt för oss. Det betyder mycket att ha en person som han, säger Westerlund.

Medborgarnas vardagsrum

Talterapeut Sonja Tuxen Borlaug och ergoterapeut Emma Fuchs säger att alla rum är väldigt ljusa och öppna, vilket gör det lätt att arbeta.

– Det som också är skönt är att vi kan konsultera varandra i och med att vi sitter nära varandra, säger Fuchs.

Andra positiva saker med utrymmena som nämns är inomhusluften och det faktum att alla rum är större.

– Vi sitter flera tillsammans i samma rum i och med att vi gör mycket hembesök. Våra kontor är mycket större nu, vilket är skönt, säger Anette Lindberg på barnskyddet.

– Det enda som kunde vara lite bättre är våra personalrum. Köket och kafferummet är ganska litet, säger socialarbetare Maaret Manninen.

Personalen hoppas att alla ska trivas lika bra som de gör i de nya utrymmena. De hoppas också att det blir lättare för alla att ta kontakt med dem.

– Ekåsen ska vara som ett vardagsrum för medborgarna, säger Theresa Vihlman. SAMHÄLLE Regeringen har bjudit på dramatik under den senaste tiden. Riksdagsledamöter har hoppat från en grupp till en annan och den ena efter den andra meddelar att de kommer att rösta emot regeringens förslag, därtill alla olösta frågor kring ett eventuellt landskapsval, bara för att nämna några exempel. Regeringens landskaps- och vårdreform har hela tiden innehållit stora problem, men nu ser det ut som att den ”faller”. En sak är klar, vi kommer snart att ha riksdagsval. Partierna är i startgroparna och det börjar synas i den offentliga diskussionen.

Socialdemokraternas ordförande Antti Rinnes första majtal väckte diskussion. Regeringspartierna, med Samlingspartiet i spetsen, skällde ut förslaget om att öka de minsta garanti- och folkpensionerna under en längre tid med hela hundra euro i månaden. Kritikerna påstod att förslaget inte går att förverkliga på grund av pengabrist.

Samtidigt har Centerns, Samlingspartiets och De blås (samt tidigare Sannfinländarnas) regering bland annat sänkt skatterna för miljonarv och stora gåvor. Pengar har hittats för regeringspartiernas egna målsättningar, samtidigt har de genomfört massiva nedskärningar i utbildning och i de allra fattigaste och sjukaste människornas inkomst. Inkomstklyftorna har ökat och välfärden minskat – detta har också statsminister Juha Sipilä (C) erkänt.

Vi har i Finland cirka 180 000 pensionärer med en pension som är under 1 200 euro i månaden. Det är nästan lika många människor som det finns invånare i Åbo. En ny studie av Institutet för hälsa och välfärd (THL) visar att fler än var tionde äldre låginkomsttagare inte går till läkare på grund av pengabrist. Pensionärernas låga inkomst är ett stort problem i vårt samhälle. I ett nordiskt välfärdssamhälle ska människor inte behöva välja mellan mat och medicin!

SDP föreslog redan i sin alternativbudget för 2018 att de lägsta pensionerna skulle höjas med 30 euro i månaden. Det skulle ha varit första steget för att rätta till situationen. Politik är att vilja. Men tyvärr har inte den här regeringen viljan att förbättra för dem som har det sämst. Vilja fanns dock att fortsätta lägga ut fyra miljarder euro på företagsstöd som enligt alla riksdagspartier är ineffektiva. Dålig prioritering säger jag.