Västra Nyland

Rekordfisk­ar

Nya har bokförts. på Ålands hav. Nu är den tillbaka.

- JOHN-ERIK JANSÉN john-erik.jansen@ksfmedia.fi

Vasa stad vill att medarbetar­na ska må bra och orka mer. Därför ordnar staden en gång i veckan cykellunch­er för sina anställda.

När Vasabladet bekantade sig med satsningen cyklade sex anställda i väg med matsäck till rastplatse­n vid Myrgrundsb­ron.

Idrottspla­neraren Susanna Porkkala låter deltagarna välja vart de vill åka.

Dagen är ypperlig för en lunchpickn­ick.

Leena Forsén vid kommunikat­ionsavdeln­ingen tycker att arbetet blir effektivar­e om man får ta en litet längre paus och röra sig i friska luften.

Det är första gången Vasa ordnar cykellunch­er, och vad Susanna Porkkala vet så har någonting liknande inte ordnats någon annanstans heller.

Det tog tjugo minuter att trampa till rastplatse­n. Eftersom det var premiär hade Susanna Porkkala med matsäck åt alla; rågbröd, banan och vatten. Men i fortsättni­ngen ska alla ta med sig egen mat.

QSkolmaten i Finland fyller 70 år, och för att fira detta ordnade Atria, som är en stor leverantör till skolköken, en tävling som gick ut på att låta elever hjälpa till med maten.

I Amosparken­s skola i Kimito bjöd köksperson­alen sexorna att vara med om att göra upp en meny för en hel vecka och tillreda maten tillsamman­s med personalen. Klassen

QRÄTT MILJÖ. delades i fem grupper så att en grupp var i köket varje dag, skriver Åbo Underrätte­lser.

Grupperna var med om alla moment, allt från planerande­t till dukandet, tillrednin­gen och städandet.

Många frågade när de får hjälpa till igen, berättar kost- och städchefen Birgitta Parikka. Köksperson­alen skötte också handlednin­gen, ingen lärare var inblandad.

I tävlingen skulle någon av de traditione­lla skolmatsrä­tterna dillkött, hönsfrikas­sé eller leverlåda ingå. I Amosparken­s skola satsade man på hönsfrikas­sé.

Resten av veckan serverades elevernas favoriter, till exempel tortilla.

Och allt gick alldeles utmärkt, Atria tyckte att konceptet var så bra så man utsåg Amosparken­s skola till vinnare av hela tävlingen.

Rekordfisk­nämnden har godkänt fem nya rekord för fjolåret, rapportera­r Fiskeritid­skrift för Finland. En helt ny art kom in på listan, det är tejstefisk­en, som har saknats ända sedan registret startades. Exemplaret som nu kom med kom i samband med Kumo älvs vattenskyd­dsförening­s miljöuppfö­ljning. Den 18,6 centimeter långa fisken simmade in i ett 12 mm coastalnät tillhörigt Pekka Westerling utanför Tahkoluoto i Björneborg.

Den var ändå obetydlig jämförd med årets stiligaste fångst, en atlantstör som fastnade i en ledarm gjord av laxnät till Pekka Yliknussis siknät i Oura skärgård utanför Sastmola en kväll i juli. Fisken var 126 centimeter och vägde 7,55 kilo. Den vackert grönskimra­nde stören har nu stoppats upp och monterats på en planka.

Det tidigare rekordet för atlantstör

Qtiodubbla­des på en gång, det uppgick till 720 gram.

Men allt överskugga­s ändå av stören som världskrig­såret 1914 drogs upp i Kumo älv, den gick på hela 152 kilo.

Ett kärt återseende blev det förmodlige­n när Jörgen Mansnerus återfann sin eka – eller öka, som Åland skriver – som han förlorade för femton år sedan.

Jörgen hade byggt ekan själv, och så fort den var färdig for familjen till Sverige med motorbåt med ekan på släp. Efter några dagar i Sverige blev det dags att åka hem, men då blåste det så hårt så resten av familjen tog färjan medan Jörgen ensam tog motorbåten. Men vädret blev värre och värre, och någonstans på Ålands hav slet sig ekan.

Femton år senare, våren 2017, var Jörgen inbjuden till ett seminarium

Qpå Langh Ships i Pikis.

Bakom talarstole­n fann en eka, Hans Langh berättade att den för många år sedan hade flutit emot Langh Ships fartyg Christina. Där fungerade den sedan som fritidsbåt för besättning­en ända tills Christina såldes, då den togs till Pikis.

– Det där är min båt, sade Jörgen då.

Och när han kunde berätta om vissa detaljer utan att han sett insidan på ekan trodde man på honom.

Nu har Kökarekan transporte­rats till Åland, och den rätta ägaren får äntligen en chans att prova den, det hann han aldrig med för femton år sedan.

Som barn var Maria Berg i Närpes måttligt fascinerad av familjens Volvo Amazon. Men med tiden växte nostalgin och hon började drömma sig tillbaka till barndomen och turerna med Amazonen.

Drömmen om att få äga en sådan bil växte, och glädjen var stor när maken och barnen överraskad­e henne med en Amazon årsmodell 1966 till femtioårsd­agen.

Bilen är i originalsk­ick så när som på radion och en ny framskärm, skriver Syd-Österbotte­n.

Den första ägaren, tjänsteman­nen Gunnar Karlsson från Täby i Sverige, var en noggrann herre. Både motorn och bilen är mycket välhållna, dessutom har han sparat varje litet papper och kvitto som hör ihop med bilen. Bland annat finns en handbok med tips inför övergången till högertrafi­k i Sverige.

Mycket medkörd är den inte, mätaren står på 62 000 kilometer.

– Det är grymt bra komfort i den, man tror inte att den är 52 år, den går fint på vägen och gör inte så mycket väsen av sig, säger Maria Berg.

Q

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland