Expressiva kvinnor på Perspektivet
Ett års samarbete med bildkonstnären Katja Juhola gav Hanna Grandell och Andrea Westerlund mod och möjlighet att bjuda besökarna på expressiva bilder på Perspektivet.
Utställning: Målningar av Hanna Grandell och Andrea Westerlund med videodokument av Katja Juhola. Plats: Galleri Perspektivet, Ekenäs. Tid: 11.9–29.9.2018.
Målningarna är intressanta, expressiva och omedelbara i uttrycket. Ett absolut mervärde åt utställningen ger Katja Juholas videodokumentation av processen. Den tar fram tankar och samtal, vilket fördjupar förståelsen av vad processen inneburit.
– Jag blev jätteförvånad och glad när Katja sa att hon tyckte att jag och Hanna borde ha en egen konstutställning och att hon ville vara vår handledare. Tänk att jag får visa min konst på en konstutställning, helt otroligt, säger Andrea Westerlund.
– Jag har fått bättre självförtroende under det här året. I målandet kan jag uttrycka mina känslor. Allra bäst tycker jag om att måla med händerna, det känns så fint när händerna dansar fram över färgen på ett stort lakan, säger hon.
Också Hanna Grandell, som sedan tidigare är mångsysslare inom konst, hantverk och musik, lyfter fram att det ettåriga samarbetet stärkt henne.
Samarbetet fick sin början när Katja Juhola inom ramen för Iseas, som fokuserar på samfundskonst, hade ett konstsamarbete med Kårkulla. Därefter ville Juhola fortsätta med Hanna Grandell och Andrea Westerlund som var så starka i uttrycket.
Konsten en sparsamt nyttjad resurs
– Det här projektet har gett oss alla tre konstnärer väldigt mycket, också överraskande synvinklar har öppnats. För mig har resan inneburit närvaro, stödjande och att öppna nya dörrar med en lätt puff. Konsten är en resurs för samhället som används sparsamt men som har stora möjligheter att påverka till förändring och välbefinnande, säger Katja Juhola.
Hanna förklarar att hon under årets gång känt att hon både lyckats och misslyckats, men inför utställningen känner hon sig nöjd med resultatet.
– Katja har varit vår coach, hon har inte bestämt men gett goda råd. Andrea och jag har varit vänner i många år och det här året har varit viktigt för vår vänskap, vi har skrivit mycket med varandra.
– Det började med att vi skulle måla till musik, en låt per tavla och inspirationen skulle komma från musiken. Det kändes häftigt. Vi valde varannan låt med Hanna och det var roligt de första månaderna när vi höll på att måla. Sen rann det ut i sanden och vi fortsatte utan musik. Vi träffades alla tre några gånger under året och gav positiv och negativ kritik om konsten vi skapat, säger Andrea Westerlund.
Bra att ge och få respons
– Riktigt i början så tyckte jag att mina tavlor var färdiga genast. Men jag har lärt mig under det här året att en tavla aldrig är färdig genast, utan du måste jobba med den länge och se den från olika synvinklar. Det är bra för självförtroendet att ha andra att ge kritik om din konst för då öppnas dina ögon lite, säger Andrea Westerlund.
– Mot slutet av året har jag upptäckt konstpoesi som Hanna kallar det, att klippa ut roliga charmiga ord ur gamla böcker och fästa dom på mina tavlor. Det blir som en rolig twist i tavlan, en historia, berättar hon.
Hanna Grandell tycker att alla människor, och inte minst sådana som är på fängelser, sjukhus och andra inrättningar, borde få bättre möjligheter att måla och den vägen få ut sina känslor. I hennes målningar finns både sagoaktiga stämningar, glädje och mod att leka fram former genom lager av färg.
Båda två har under uppväxten fått stöd i att uttrycka sig i bild, vilket också märks.