Ledare: Många frågor innan bilden är klar

Man kan se på bilden på många sätt. Raseborgs beslut om barnfotograferingen lär diskuteras också i fortsättningen.

Det finns inga självklara svar, däremot ganska många frågor och en hel del känslor. Under helgen lyfte Yle Västnyland fram faktum att åsikterna är delade på daghemmen i Raseborg om den så klassiska barnfotograferingen.

Redan i våras fattade dagvårdskansliet i Raseborg beslutet att det från och med den här hösten inte tas enskilda foton inom småbarnspedagogiken, utan bara gruppfoton. Charlotte Lindh, chef för småbarnspedagogiken, skrev då i ett brev till vårdnadshavarna att ”beslutet grundade sig på att fotograferingsdagarna på daghemmen ofta upplevts vara rätt så stressfyllda, speciellt för de yngre barnen. Att fotograferas av en fotograf kan ofta vara tryggare tillsammans med den egna vårdnadshavaren.”

Så därför valde man att gå in för fotografering enbart av grupper. Fotograferingen upphandlas via dagvårdskansliet. Vill man ha individuella foton är det upp till vårdnadshavarna att arrangera det själva.

På något daghem ses de individuella bilderna som ett arbetskrävande tilläggsmoment för personalen och något som kan vara oroande för barnen, medan fotograferingen på annat håll inte upplevs som ett pro- blem. Den dagliga verksamheten påverkas inte.

Säkert finns här fog för alla åsikter och förmodligen tycker man ett och annat i de berörda familjerna. Beslutet för den här hösten är dock fattat.

I nuläget tas det därmed per automatik inga individuella foton och man kan förstås se på det på olika sätt. Säkerligen kan fotograferingen uppfattas som stressande hos personalen och långt ifrån alla barn trivs framför kameran. Sedan kan det också finnas en ekonomisk aspekt – framför allt för familjer med många barn.

Men å andra sidan är det väl få saker som är så traditionella som fotona från barnaåren. Fotona har haft sin givna plats i vardagen och det lär inte finnas många hem – där det funnits barn – där inte dylika foton finns någonstans i gömmorna. Och då har vi över huvud taget inte talat om hur det kan se ut hos moroch farföräldrarna.

Vill man ytterligare bredda resonemanget kan man också se på fotografens roll. Ur den enskilda företagarens synvinkel är risken uppenbar att det blir mindre jobb och frågan är vad det betyder. Samtidigt finns ju möjligheten för familjerna att anlita fotografen privat.

En annan aspekt som kan diskuteras är om det faktiskt är småbarnspedagogikens uppgift att sköta upphandlingen av fotograferingen. Eller borde den upphandlas av dem som de facto betalar för bilderna, det vill säga familjerna?

Det här är definitivt en fråga där man kan bolla med argumenten. Nu valde Raseborg den här lösningen, medan man till exempel i Hangö fortsätter som tidigare. Där tas det både gruppfoton och individuella bilder.

Samtidigt kan det finnas skäl att se dagens trender i det hela. För 30– 40 år sedan är det inte sagt att det fotades speciellt mycket, det var en helt annan process med kamera, film, framkallning och – kanske framför allt – faktum att det inte genast gick att se vad som fotats.

I dag lever vi omgivna av bilder och videor, inte minst på sociala medier där mer eller mindre allt delas. Någon brist på bilder av de egna barnen lär inte förekomma – må så vara att de förmodligen finns i digital form. Vill man ha en klassisk pappersbild är det en annan sak.