Om skrivandet och våndorna
Inom ramen för det artonde Bokkalaset i Ekenäs besökte författaren Maria Turtschaninoff Ekenäs högstadieskola i går. Eleverna fick ställa frågor om böckerna och om författaryrket.
Maresi, boken som gav Maria Turtschaninoff Finlandia Junior 2014, är en sådan historia som satt fast. I nio månader stod den still. Om det här berättade författaren i Ekenäs högstadieskola i går.
I Ekenäs högstadieskolas gympasal sitter skolans sjundeklassare bänkade på stolar som radats i halvmåneformade rader. Längst fram sitter en kvinna vid ett bord.
Hon har travar av böcker framför sig och hennes rosa hår lyser kaxigt upp rummet. Det är fantasyförfattaren Maria Turtschaninoff. Böckerna är hennes, på flera olika språk. Hon berättar att hennes böcker sålts till tjugo länder – däribland Kina, USA och Rumänien.
Om att hitta hem
Maria Turtschaninoff uppträdde i går i Ekenäs högstadieskola inom ramen för Bokkalaset i Ekenäs, eller mer exakt de ungas bokkalas. Hela kalasets tema i år är ”hitta hem” och det var synnerligen aktuellt för just Maria Turtschaninoff.
– Ja, det är litet roligt för Breven från Maresi som är den tredje och avslutande delen i trilogin Krönikor från röda klostret, handlar mycket om det, om att komma hem.
Själv har författaren sitt hem i Karis men är uppvuxen i Helsingfors.
Skrivandets våndor
Trilogins avslutande bok utkom i augusti och är Maria Turtschaninoffs sjunde roman. Hon berättar för ungdomarna i gympasalen om processen då en bok föds och hur en berättelse kan pocka på för att bli berättad – och om det omvända, då berättelser fastnar.
Båda ”tillstånden” är sådana som man sällan rår över. Det är svårt att tvinga fram en historia och lika svårt är det att kväva den.
I snitt tar det henne två år att skriva en bok. Trilogins första del, Maresi, stannade upp i flera månader.
– Jag skrev aktivt i fem månader men sedan tog det stopp för nio månader, innan jag kom i gång igen och skrev ytterligare fem månader, svarar Maria Turtschaninoff.
Boken belönades 2014 med Finlandia Junior.
Ungdomarna hade förberett frågor innan författarbesöket och fick också veta att hon inte har någon bok på gång just nu, men däremot en pjäs för Wasa teater.
Att författarens egen favoritbok är Den oändliga historien, en tysk fantasy- och äventyrsroman skriven av Michael Ende fick eleverna också veta – samt orsaken till att hon blev författare:
– För att jag älskar berättelser och som barn önskade jag att få komma in i och bli en del av böckerna jag läste. Jag letade ständigt efter dörren till Narnia och blev alltid lika besviken då garderobsdörrarna aldrig ledde fram. Hur är det att leva som författare? Det undrade en kille i publiken och Maria Turtschaninoffs svar kom rappt och ärligt:
– Det är huippu!
Huippu, fantastiskt, är det för att man är sin egen chef, för att man slipper ha en väckarklocka som väcker en, för att man kan jobba i pyjamas. Men det kräver också disciplin, förstås.
– Jag kan inte ställa som krav på mig själv att jag ska sitta fyra timmar framför datorn, då fastnar jag bara på Facebook. I stället bestämmer jag att jag ska skriva några tusen tecken innan jag är ledig att göra annat.
Roligt möte
Sjundeklassaren Sofie Rosström har läst Maresi och håller på med Breven från Maresi – men fastnade i trilogins andra del Naondel. Författarens råd till den unga läsaren är att bläddra förbi de svåra sidorna, där man fastnat.
Sofie Rosström gillar fantasy som genre.
– Harry Potter hör till mina favoriter. Och det var jätteroligt att höra historierna bakom Marias böcker.