Faddrars pengar gör klar nytta i Hoshangabad
Sjukskötaren Terese Lindholm från Ekenäs är rätt nyligen hemkommen efter tio dagar i Indien. I sig är en Indienresa kanske inte så spektakulär, men hon åkte dit för att se vad som gjorts i områdena där finländare har fadderbarn.
Ekenäsbon Terese Lindholm älskar att resa. Till vardags jobbar hon som sjukskötare på Raseborgs sjukhus sedan 2010.
Till hennes liv hör också välgörenhet, hon har bland annat ett fadderbarn via organisationen World Vision Finland, 4-åriga Cynthia i Uganda.
– Jag valde att stödja fadderverksamheten efter att en kollega berättade om sina upplevelser då hon deltagit i en liknande resa som jag deltog i nyss, säger Terese Lindholm.
Hjälper hela byn
Hon tyckte att det kändes som ett konkret sätt att hjälpa och de facto är det inte bara det egna fadderbarnet som stöds, utan hela byn och samhället.
Genom World Visions fadderverksamhet ombesörjs bland annat att invånarna i byarna som stöds har rent vatten, får utbildning om hygien och hjälp med att bygga toaletter i den egna byn och att lärare utbildas så att barnens utbildningsnivå blir bättre samt att rådgivningspersonal utbildas som kan handleda i hygien och hälsofrågor.
– Organisationen hjälper också till med stöd- eller specialundervisning för barn. En gång per år görs ett test för att fastställa vilken nivå barnen är på och de som behöver stödundervisning får det. Den undervisningen sker utanför den vanliga skoltiden.
World Vision ordnar en till två fadderresor per år så att faddrar kan besöka sina fadderbarn och se vad som gjorts i deras områden. Organisationen lottar också varje år ut resor bland faddrar som anmält intresse och nyligen råkade lotten falla på Terese Lindholm.
– Vi var en grupp på 19 personer som åkte till Indien, de andra har fadderbarn just där och åkte för att träffa dem. Två i gruppen var från organisationen World Vision.
Hon erkänner att hon inte tidigare känt någon längtan efter att åka till Indien – men efter att ha upplevt landet på plats kan hon med facit på hand säga att det är ett intressant och mångfacetterat land.
– Någon gång vill jag också gärna besöka Uganda och mitt fadderbarn där och se skillnader och likheter med arbetet som World Vision gör där jämfört med i Indien.
Fick se verkligheten
Resan utgick från Delhi och där delade gruppen på sig så att en del åkte till Rajnandgaon, en del till Hoshangabad.
Terese Lindholm berättar med inlevelse om Hoshangabad. Meningen är att samhället år 2022 ska klara sig själv, det är det mål som World Vision ställt.
– Men naturligtvis tar allt inte slut över en natt om man inte nått målet.
Hoshangabad är uppbyggt av 160 byar och organisationen har verksamhet i 77 av dem, berättar Terese Lindholm.
– Vi besökte några olika byar där vi fick ta del av deras rådgivningsverksamhet och deras skolor samt höra rådgivare berätta om sina jobb.
Inom ramen för rådgivningsverksamheten vägs barnen en gång i månaden för att på det sättet kunna ta tag i undernäringen i tid, målet är att ha en rådgivningsperson per by.
– Den här personen håller också i hygienfrågor och lär tonårstjejer om kroppsutveckling.
Man besökte också en anganwadi, som är en kombination av en rådgivning, ett daghem och en förskola för barn i åldern 0 till 5 år. Här lär sig barnen bland annat alfabetet.
–Dit kan föräldrarna föra sina barn medan de själva är på jobbet, säger Terese Lindholm.
Utöver Uganda och Indien har World Vision Finland också fadderverksamhet i bland annat Kambodja, Peru och Kenya.
Väl hemma efter resan har Terese Lindholm slagits av flera saker.
– Som insikten om hur bra vi har det, att vi har bassakerna i skick, såsom toaletter. Men även av hur lyckliga de människor vi mötte var och tacksamma de är för vad de har.