Ledare: Familjerna vill ha frihet att välja.

Det föds allt färre barn i Finland. Om man vill få upp nativiteten måste samhället bli barnvänligare.

Den politiska debatten om förnyandet av familjeledigheterna har pågått i många år redan. Alla verkar vara eniga om att en reform behövs. Den sittande regeringen försökte genomföra en reform, men den strandade i ett tidigt skede.

Frågan blir förhoppningsvis en av de framträdande i riksdagsvalet i vår. Nästa regering måste få till stånd en reform. Kanske det är lättare att genomföra en reform om den debatterats i valrörelsen. Visserligen finns det en risk att partierna låser sig, det vill säga lovar saker man sen måste ge avkall på då ett regeringsprogram förhandlas fram.

Reformen är viktig, inte minst för att det föds allt färre barn. Nativiteten är på historiskt låg nivå. Sen kan man ju diskutera om att skaffa barn är en privat eller samhällelig sak. Där måste utgångsläget vara att samhället ska driva en politik som är gynnsam för befolkningstillväxten. För det behövs flera barn, den negativa trenden måste brytas.

Det finns flera orsaker till att det föds allt färre barn. Den osäkra arbetsmarknaden är en orsak, många vill ha en utbildning, en säker och stabil ekonomi innan man försöker få barn. Ju äldre kvinnan är desto svårare är det att bli gravid. Allt fler unga oroar sig också för klimatuppvärmningen och väljer därför att inte skaffa barn. Barnafödandet är ett personligt val.

Det har länge varit tal om den så kallade 6+6+6-modellen för föräldraledigheten. Den innebär att sex månader är vikt för den ena föräldern, sex för den andra och sedan får familjerna fritt välja hur de sista sex månaderna fördelas. Det här skulle vara ett led i att få fler pappor på föräldraledighet samt att kostnaderna för ledigheten skulle fördelas på bägges arbetsgivare.

Men ser man på den senaste familjebarometern, som publicerades i november, är det här inget som familjerna vill ha. 2 500 personer svarade på Befolkningsförbundets enkät och det man vill ha är flexibilitet, inte öronmärkta månader. Familjerna vill själv bestämma vem som är hemma med barnet och hur länge.

Man vill också ha flexibilitet då det gäller arbetsmarknaden. Man vill ha flexibla arbetstider och möjlighet att jobba deltid. Man vill också att föräldraledigheten kan tas ut under en längre period fördelat på flera perioder.

Till exempel i Sverige ser föräldraledigheten helt annorlunda ut, där får föräldrarna ett visst antal dagar till sitt förfogande och så fördelar man dem enligt behov. Dagarna kan användas ända tills barnet fyller 12 år.

Det räcker alltså inte med förändringar i familjepolitiken utan det behövs också arbetsgivare som ser att flexibilitet gynnar alla.

I familjebarometern lyfts också tudelningen i samhället fram. Här förs barnbidraget och dess storlek fram. Nyligen visade en undersökningen från Rädda barnen att barnfattigdomen ökar i Finland.

Två tredjedelar av dem som svarat på barometern föreslår att utsatta familjer ska få 200 euro till i barnbidrag. Det finns alltid en risk med att man särbehandlar en viss grupp.

Ett bättre system skulle vara att det finns en helhetspolitik för sociala förmåner, så att det är klart hur kortvariga jobb påverkar bidragen. Det är en förändring som nästa regering också borde driva igenom.