Fartygsbygge förde paret Sjölund till Kina
Det var i augusti i fjol som Marcus och Erica Sjölund packade väskorna i Tenala och flyttade till Kina. Där bygger Marcus Sjölund Viking Lines fartygsnyhet.
För lite mer än ett år sedan fick Mar
cus Sjölund frågan om han vill åka till Kina för att jobba med att bygga Viking Lines nya fartyg. Diskussioner fördes hemma och till slut kom man överens att han skulle åka tillsammans med sin fru Erica.
– Han kom hem och sade: ”De vill att jag åker till Kina”, säger Erica.
För Marcus, som jobbat på Viking Line i elva år, skulle det betyda helt andra arbetsuppgifter än han är vad vid och också annorlunda arbetstider. Nu är det fråga om kontorsarbete, tidigare periodvisa jobbtider – exempelvis en månad på sjön och en månad ledigt.
– Frågan löd om jag ville vara med i ett nybygge av ett fartyg i Kina och så blev det. Där har vi varit sedan mitten av augusti och vi kom hem till Tenala bara över julen.
Med båt tillbaka om två år
Marcus Sjölund är aningen hemlighetsfull då han pratar om fartygsprojektet han jobbar med. Han kan inte säga mycket, men det han kan säga är att det handlar om en ersättande båt till Amorella som trafikerar mellan Åbo och Stockholm.
– Det är fråga om ett nybygge, något man aldrig tidigare byggt i Kina.
Han fungerar som teamledare för maskinavdelningen. Tillsammans är de ett team på åtta finländare, en filipin, en norrman och några kineser.
– Vi ska komma hem med båten i slutet av år 2020. Min uppgift är att se till att fartyget maskintekniskt sett byggs enligt ritningarna och att allt går som planerat.
Bygget har redan startat och flera inspektioner har redan gjorts.
– Med tiden blir vi bara fler och fler, ett team för servicesidan från Finland kommer bland annat att komma senare.
I Marcus kontrakt ingår fyra resor hem per år under den här perioden, men eftersom frun Erica är med betyder det två resor hem per år.
– Nästa gång vi kommer hem är i juni för sommarsemester och sedan förhoppningsvis till jul igen. Resten av året är vi i staden Xiamen, säger Marcus.
Lämplig tidpunkt
När Marcus Sjölund berättade om jobberbjudandet bestämde sig Erica för att följa med. Hon fick lämpligt nog tjänstledigt från sitt jobb som gymnastik- och hälsokunskapslärare i Källhagens skola och Virkby gymnasium.
– Mina chefer, rektorerna, lät nästan lika entusiastiska som jag. Jag uppskattar möjligheten att jag fick följa med – det var lättare att fatta beslutet då cheferna var positivt inställda.
Deras två döttrar är båda vuxna och bor inte längre hemma och därför kändes det också som en lämplig tidpunkt att åka.
– Det var lämpligt att äventyret kom just nu då barnen ändå är borta, ena i Örebro och andra i Oslo, säger Erica.
De berättar båda att det är lätt att hålla kontakt, de kan om de så vill ringas varje dag.
– Vi är bara ännu längre bort än tidigare. I dagens värld, som blir allt mindre, är det lätt att hålla kontakt. Vi använder en kinesisk applikation, Wechat, för att hålla kontakt. Appen har många funktioner – man kan videochatta, skicka sms och ringa gratis och det kan också användas lite som Facebook och man kan lägga upp bilder. Facebook finns ju inte i Kina, säger Erica Sjölund.
Få pratar engelska
Erica Sjölunds attityd då hon följde med till Kina var att hon ser vad utbudet där är och vad hon känner för.
– Ganska snabbt insåg jag att man måste kunna språket. De flesta kineser kan ingen engelska alls. Det var inte roligt då man inte förstår något, säger Erica.
– Allt är på kinesiska, bara vissa större trafikskyltar är på engelska och somliga reklamskyltar. Men de är ofta lustigt översatta, de har förmodligen inte haft någon som korrekturläst, tillägger Marcus Sjölund.
Erica Sjölund började läsa mandarin i slutet av september. Det var jobbigt till en början, men nu börjar det flyta på.
– Ju mer man lär sig, desto roligare blir det. Nu är det mer fascinerande än jobbigt och jag går gärna till skolan. Nu vet jag till exempel hur jag ska uttrycka mig i butiken, på kaféer och presentera mig. Jag blir förstådd, men kineserna pratar i så högt tempo att det är svårt att uppfatta.
Som det ser ut nu har Marcus Sjölund inga planer på att bekanta sig med språket, eftersom jobbet kräver för mycket tid – han åker till jobbet vid halv åtta och kommer hem igen sex på kvällen.
– Vi gick en kurs i kinesiska innan vi kom hit, men det handlade om två timmar undervisning per vecka. För att man ska lära sig något så måste man öva mycket hemma. Om jag kunde tre ord då jag åkte i väg så kan jag nog fem ord då jag kommer tillbaka, skrattar han.
Billig mat och galen trafik
Det finns stora skillnader mellan Tenala och Xiamen, staden de bor i.
– Det är inte bara vissa saker som är annorlunda i Kina, allt är egentligen annorlunda, säger Erica Sjölund.
De är överens om att det som mest skiljer sig är trafiken.
– Kineserna kör överallt där det går att köra och man får se upp i trafiken. Det finns övergångsställen, men få stannar, säger hon.
De åker mest åker buss och taxi eller cyklar.
– Kineserna följer nog trafikljusen, men alla andra trafikregler är som rekommendationer för dem.
Vädret är såklart också annorlunda. Då paret kom till Xiamen gassade solen och det var kring 30 grader varmt.
– Det var olidligt, vi svettades kroniskt. Men nu är det lite svalare, ungefär som finsk sommar, säger Erica.
I Kina är det dessutom inte så vanligt att köpa mat i affären och tillreda den hemma. I varje knut finns flera restauranger – i deras bostadshus fem restauranger.
– Vi bor stort och fint, men köket är litet. Det fanns ingen ugn till exempel, säger Erica Sjölund.
– Och inte diskmaskin heller. Det är ett kök som skulle passa i en etta. Många äter ute då det är lika billigt som att laga eget, tillägger Marcus Sjölund.
De berättar också att man mär-
Det är inte bara vissa saker som är annorlunda i Kina, allt är annorlunda.
Erica Sjölund
ker att det bor många människor i Kina – bussarna är proppfulla och ljudnivån hög.
– Man vänjer sig, men det är nästan så att man skulle kunna ha på hörselskydd då man går och handlar, säger Marcus Sjölund.
Tystnaden är något som Erica Sjölund saknar, likaså maten.
T
– Man lär sig att uppskatta små saker man annars är van vid, det är till exempel inte lätt att få tag på ost och gott bröd, säger hon.
Hittills har de båda alltså trivts bra i Kina. De berättar att deras fyra månader där redan nu fungerat som en ögonöppnare och ger perspektiv på tillvaron.
– Det är inte bara kineser vi fått träffa på, jag har också träffat saudiaraber som man kanske annars inte kommer i kontakt med. Man får förståelse för människor, säger Erica Sjölund.
– Det är alltid en bra erfarenhet att se något helt annat, det är spännande med utbyte, tillägger Marcus Sjölund.
De båda rekommenderar utomlandsvistelse för jobb.
– Det är såklart en annan businesskultur, och man vet inte vad man ger sig in på och om det passar en, men det vet man inte förrän man provar, säger han.
– Det är som ordspråket lyder – man ångrar sällan det man gör, utan snarare det man inte gör, säger Erica Sjölund.