Lisa Enckell vill bli folkets biskop
Konservativ eller liberal? På den frågan brukar Lisa Enckell svara att hon är radikal. Det latinska ordet radix betyder rot och är grunden till det svenska adjektivet radikal, som i sin tur betyder att förändra något från grunden.
Lisa Enckell är en av kandidaterna i biskopsvalet i Borgå stift i vår. Hon är den enda kvinnliga kandidaten, något som borde vara en icke-fråga, men frågan om det äntligen är dags för en kvinnlig biskop kommer ändå osökt upp.
– Det har varit dags för en kvinna redan länge. Men kyrkan och samhället har inte varit mogna för det, nu tror jag det är möjligt.
När hon själv blev prästvigd av John Vikström i oktober 1989 hade det funnits kvinnliga präster i drygt ett års tid. Det fanns ett stort motstånd mot kvinnliga präster då, som inte helt försvunnit ännu i dag, och också Enckell var med om en del incidenter. Bland annat hade man gömt den stola som Enckell skulle använda vid en jordfästning. Som kreativ lösning tog hon då den violetta stolan som hon tyckte passade utmärkt till förrättningen.
– För trettio år sedan var jag med om sådana här saker, pojkarna betedde sig inte alltid fiffigt.
En intersektionell kyrka
Kreativiteten ligger djupt rotad i Enckells identitet. I snart tio års tid har hon jobbat som journalist på Yle och beskriver journalistrollen och rollen som präst som besläktade.
– Man möter människor, och då uppkommer det alltid kreativa situationer, hur man möter och får kontakt med människor och hur man utformar förrättningar.
Både som präst och som journalist skapar Enckell ett förtroende till andra människor. Att få människor att öppna sig, att dela med sig, det är då hon känner att kreativiteten kommer till sin rätt.
– I vilket annat jobb kommer man så nära människan som i prästerskapet? I fest och i sorg är det viktigt att tänka på hur man bemöter varandra.
Där ligger också kärnan i Enckells budskap, att bemöta varandra på ett jämlikt plan.
– Jag upplever att jag framför allt skulle vara folkets biskop, jag vill att vanliga människors röst ska bli hörd i biskopsgemenskapen.
Enckell poängterar att hon är en helt vanlig kvinna. Hon ser det som en fördel att hon de senaste tio åren främst jobbat som lekman inom kyrkan. Att se kyrkans liv från den förtroendevaldas perspektiv anser hon vara viktigt.
– En av lutherska kyrkans styrkor är att vi har det allmänna prästa- dömet där var och en som är döpt, och genom konfirmationen, är fullvärdig medlem i kyrkan. Präster och diakoner sköter bara om vissa tjänster, menar Enckell.
Hon lyfter fram att alla kyrkans medlemmar är likvärdiga och betonar vikten av rättvisa och jämlikhet, såväl i kyrkan som i övriga samhället.
– Vi är män och vi är kvinnor, vi är olika typs människor och vi har olika sexualitet. Det måste finnas rum för det i kyrkan.
De kritiska rösterna inom kyrkan vad beträffar hbtiq-personer tar Enckell med ro.
– Det tog ju flera hundra år att förstå att jorden inte är platt, och den tanken känns ju löjlig i dagens läge.
Hon betonar dock vikten i att alla måste kunna samarbeta med varandra och föra en dialog. Det kräver också att man måste kunna ta emot den kunskap, till exempel om sexualitet, som finns och inte vara rädd.
– Det är en kunskap som måste få mogna.
Tiden är mogen för en kvinna
Att byta yrkesbana med sju, åtta års intervaller har känts naturligt för Enckell, och efter tio år på Yle bör- jade frågan om vad hon ska göra när hon blir stor ploppa upp.
– Och då fick jag den här frågan, säger hon och syftar på förfrågan om att ställa upp som kandidat i biskopsvalet.
Hon funderade ett par dygn, pratade med sin familj och svarade sedan den grupp kvinnor som var av åsikten att Enckell behövs i Borgå stift, att hon ställer sig till förfogande. Att hon är en kandidat som kommer utifrån ser hon som en fördel.
– Jag är inte inblandad i några intriger i Borgå stift och tror också jag kan erbjuda något annorlunda, ett alternativ för morgondagens kyrka. Vilka är dina chanser i valet?
– Kairos. Det är rätt plats och rätt tid nu.
Fyra frågor
Den evangelisk-lutherska kyrkan har drabbats av medlemsflykt. Vad borde kyrkan göra för att bromsa flykten och locka till sig fler medlemmar?
– Jag vill att kyrkan på nytt ska bli den meningsbärare som den är, och visa vad den gör. Vi gör ett otroligt arbete bland dem som är i marginalen av vårt samhälle och har ett otroligt nätverk. Frågan är hur vi hittar kontakten med de unga vuxna som formar sitt liv. Vi måste tillsammans fundera vad kyrkan har att erbjuda dem – och inte bara hitta verksamhet, utan också vara det som har betydelse för dem.
Vilken är den viktigaste sakfrågan du vill driva i biskopsvalet?
– Kyrkan är ju inte en toppstyrd hierarki utan vi gör det här tillsammans. Alla vårens val (riksdagsvalet, EU-valet och biskopsvalet) handlar om värderingar och om hurdana värderingar vi vill ha. Alla kan ju inte rösta i biskopsvalet men tillsammans kan vi diskutera och komma till gemensamma värderingar.
Är du för eller emot samkönad vigsel?
– För. Jag ser inga hinder för det, varken teologiskt eller juridiskt.
Vi är män och vi är kvinnor, vi är olika typs människor och vi har olika sexualitet. Det måste finnas rum för det i kyrkan.
Ska kyrkans kvinnoprästmotståndare tvingas till samarbete med kvinnliga präster?
– Kyrkan fattade ett beslut på 1980-talet att prästviga kvinnor. Kan man inte godkänna det så finns det ju andra kyrkor i Finland man kan jobba i. Den lutherska kyrkan har gjort sitt val.