Tvärstopp och kanske

Det är nu kanske inte så att världen stannar, men visst innehåller maj månad alla år två viktiga hållplatser för det finländska folket. Först är det Eurovision Song Contest, det vill säga den internationella melodifestivalen ESC och samtidigt håller ishockey-VM på.

ESC i Tel Aviv var för finländsk del raskt avklarat. Tisdagens semifinal räckte till för Darude feat. Sebastian Rejman. Det var väl inte så många som hade trott att Finland skulle ta en finalplats och inte gick det så heller.

Det blev ingen biljett till lördagens final och det är väl i sig inte så mycket att orda om. Finland kommer alltid att ha sitt Lordi-år, men annars är vi ju inte bortskämda med framgångar i det här sällskapet. Och förstås kan blixten slå ned på samma ställe två gånger, men lite skeptisk blir man nog.

Och på tal om Lordi – om man tycker att monstergruppen stack ut för tretton år sedan så kommer väl årets snackis från Island. Hatari med Hatrið mun sigra sticker minst sagt – och då uttrycker vi det försiktigt – ut med besked vad både musiks och show beträffar.

Men en isländsk finalplats blev det och på lördag kväll ser vi hur långt det räcker. Eller åtminstone de av oss som orkar hålla sig vakna till slut.

Om de finländska förväntningarna inte var speciellt höga inför ESC så gällde det kanske i högre grad inför ishockey-VM i Slovakien. Så här nederlagstippade inför ett VM har väl Finland aldrig varit i modern tid – och med modern tid avses då efter 1995.

Men farhågorna kom på skam. Finland inledde VM med en blytung seger över Kanada och har fortsatt spela starkt efter det. Visst är det bra med storstjärnor, men också ett genomtänkt lagbygge och väl sammansatt lag kan räcka riktigt långt.

Så visst blir det spel i kvartsfinalerna i år också. Samtidigt är ju VM grymt till sin utformning – eftersom det är en match, just kvartsfinalen, som avgör i praktiken allt – vinner man där kan vad som helst hända, medan en förlust betyder tack och hej.

När det senast, 2011, var VM i Slovakien blev den då 19-åriga Mikael Granlund det stora affischnamnet och han bidrog starkt till Finlands senaste VM-guld. Nu har man en minst lika intressant spelare i 18-åriga Kaapo Kakko och parallellerna är uppenbara.