Löjtnant med VMguld i cheerleading
Till vardags jobbar Anna-Kaisa Lukkari som löjtnant på Nylands brigad, men hon hör också till de bästa i världen på cheerleading. Nyligen ingick hon i det finländska landslag som tog sitt andra raka VM-guld.
Nylands brigad i Ekenäs är kanske inte den första plats man beger sig till på jakt efter en världsmästare i cheerleading, men den här gången lönar det sig. Anna-Kaisa Lukkari jobbar nämligen på brigaden och utbildar kustjägare. Lukkari har studerat vid Försvarshögskolan och för några år sedan blev brigaden hennes arbetsplats.
– Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag ville jobba med det här, men tanken uppstod när jag gjorde min värnplikt.
I dagens läge bor Lukkari i Ingå, men ursprungligen är hon från Korsholm. Det var också i Österbotten som hon började med cheerleading för 17 år sedan.
– Det var mina vänner som inspirerade mig att börja med cheerleading och jag fastnade för sporten. 2007 var ett avgörande år för mig och då kom jag med i landslaget. Efter det flyttade jag till Helsingfors och började representera HAC.
Stor förändring
Cheerleading är förmodligen en gren som de flesta inte vet så mycket om, men enligt Lukkari hör den till de snabbast växande sporterna i Finland. Cheerleadingförbundet grundades 1995 och i dagens läge hör 54 föreningar till förbundet. Antalet utövare uppskattas vara 12 000.
– Om jag jämför med då jag började satsa på allvar för tolv år sedan har det skett en stor förändring. Samtidigt är det en ung gren och det finns mycket att utveckla, säger Lukkari.
Cheerleading ställer stora krav på utövarna och Lukkari säger att ett lag består av 24 idrottare, men hon konstaterar att mängden kan variera.
– Tävlingen inleds med ett moment som går ut på att laget engagerar publiken och får den att medverka genom att jubla. Efter det följer en musikdel som i sin tur innehåller obligatoriska element som pyramider och akrobatik. Idrottarna delar in sig i sex grupper som sedan gör samma rörelser synkroniserat.
En snabb sökning på internet visar att de så kallade rörelserna inte är någonting för vem som helst. Volter varvas med att lagmedlemmarna kastar varandra upp i luften och fångar dem på sina händer. Lägg till att allting görs synkroniserat.
– Det handlar om en bedömningsgren och domarna ser på akrobatiken, koreografin, helheten och det tekniska utförandet, säger Lukkari.
Historiskt VM-guld
I takt med att cheerleading har blivit större i Finland så har också avståndet till världseliten minskat. USA har länge varit det dominerande landet och fram till i fjol hade USA lagt beslag på alla VM-guld. Men 2018 skedde det som länge verkade omöjligt – USA vann inte VM guld utan Finland tog den ädlaste medaljen.
– Redan 2017 var det nära att vi skulle lyckas och då började det talas om att något annat land än USA skulle kunna bli världsmästare. I fjol lyckades vi vinna för första gången, säger Lukkari.
Hon berättar att det var år 2012 som mentaliteten ändrades i Finland. Då bestämde sig Lukkari och hennes lagkamrater för att ställa in siktet på VM-guld.
– I början var det inte så många som trodde att det var möjligt och det var inte alltid enkelt. Vi jobbade ändå hårt för att nå vårt mål. Så klart ska alla tränare, funktionärer och personer som har jobbat för det här ha ett tack för att vi lyckades, men den största insatsen stod idrottarna för. Vi gav aldrig upp.
Bragden upprepades
Redan inför årets världsmästerskap i Florida hade Lukkari bestämt sig för att hon skulle sluta med cheerleading. Med tanke på det avslutades idrottskarriären på bästa möjliga sätt – Finland försvarade sitt VMguld.
– Jag tycker inte att man kan säga att det var en överraskning att vi vann i år, eller i fjol för den delen. Det var vårt mål hela tiden och om man tycker att en seger är en överraskning har kanske inte inställningen varit den rätta från början.
Även om den egna karriären är över så kommer inte Lukkari att överge sporten.
– För min del räcker det nu, men jag fortsätter som tränare. Jag jobbar med HAC:s mixedlag som förbereder sig inför sommarens europeiska mästerskap.
Vi jobbade ändå hårt för att nå vårt mål.