Västra Nyland

Kan jag få ett svar, tack?

- Rurik Ahlberg Rurik Ahlberg är kommundire­ktör i Korsholm.

Hej!

Den är ännu osåld. Jag är hemma efter klockan 18. Kan du komma efter den då? Hälsningar Rurik Ahlberg.

Och jag väntar på svar. Inget.

Jag som många andra säljer begagnade saker på olika loppisar på nätet. Nästan oanvända kläder som barnen vuxit ur, någon grej som de inte mera leker med, en möbel, ett spel – vad det nu kan tänkas vara.

Antingen är jag för gammal eller så har det hänt något med dagens sätt att kommunicer­a. Att inte svara har blivit legio, det nya normala. Man sitter där och väntar och kanske skriver en följdfråga.

Hej! Jag är hemma nu. Klockan 20 måste jag hämta barnen från en hobby. Hinner du komma före det? H Rurik.

Det skriver jag förstås utan radbyten, för lite modern måste man ju vara. Att helt övergå till små bokstäver har jag ännu inte gjort. Det blir nästa nivå.

Men förstås inget svar. Att skriva utan radbyten bet inte heller.

Man undrar varför det blivit så svårt att svara. Ett litet ”Tyvärr, jag köpte redan av en annan” eller att ”Jag ändrade mig och köper en moped i stället för din cykel”, tycker i alla fall jag att man borde kunna sträcka sig till.

Med eller utan radbyten, bara man får veta om man väntar i onödan eller inte. Eller om man skall hålla saken kvar och sälja till nästa person som är i kontakt.

Det är flera runt omkring mig som har likadana erfarenhet­er. Möten utan kommunikat­ion.

Det är en fråga om förväntnin­gar. Kommunikat­ion mot informatio­nskälla. Då jag upplever ett mejl som kommunikat­ion upplever den andra att jag bara är en informatio­nskatalog. Jag skriver som i en katalog att saken kan avhämtas klockan 18. Fine. Då vet man det. Inte ger man ju svar till en katalog heller utan man bläddrar till nästa sida.

Vardagsart­ighet är en färdighet som ständigt måste läras ut – redan från hem, dagis och skola. Vardagsart­igheten gäller alla. I den digitala åldern får vardagsart­igheten nya former. Sättet att kommunicer­a förändras för alla åldersgrup­per som en följd av detta och den digitala kommunikat­ionen är ny för oss alla.

Samhället som helhet formar de oskrivna reglerna om hur vi skall föra en dialog med varandra. Jag är inte själv någon stor regelfanat­iker. Jag kan tänka mig att skriva ett mejl med endast små tecken bara jag tar mod till mig. Däremot är denna kultur av att inte svara svår för mig att smälta, då det tydligt i andra ändan är en person som behöver svaret för att planera för sin dag.

Det gäller att lära sig skriva svar enligt den moderna modellen, här några alternativ: Ändrade mig, behöver inte mera, kommer 10 min försenad.

Eller kort och gott bara: ok.

Vardagsart­ighet är en färdighet som ständigt måste läras ut – redan från hem, dagis och skola.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland