Ledare: Viktig roll kvarstår för sjöräddarna

Det finns flera hundra personer som är i beredskap för att hjälpa andra. I fjol räddade de frivilliga krafterna på sjön över 40 liv.

De frivilliga sjöräddarna har kunnat höja många skålar i år.

I början av maj firade sjöräddningsföreningen i Nystad 60 år och en vecka senare samlades medlemmarna i Porkala sjöräddare till 50-årsjubileum. På hösten har det gått ett halvt sekel sedan sjöräddarna i Nyslott inledde sin verksamhet.

Finlands sjöräddningssällskap, som fungerar som samlande organisation och som förvaltar sjöräddarnas ansenliga båt- och fartygsflotta, kan i sin tur fira att det nu gått tio år sedan utbildnings- och verksamhetscentret invigdes på Bågaskär i Ingå.

Nybygget innefattar en del av den gamla sjöbevakningsstationen på ön. Sedan starten har här ordnats 135 kurser för sjöräddare och därtill över 100 kurser och evenemang för grupper som på olika sätt samarbetar med sällskapet.

Också allmänheten som rör sig på sjön har orsak att höja en skål för sjöräddarna, i varje fall symboliskt.

Sjöräddningssällskapet räknar att medlemmarna i de lokala föreningarna i fjol räddade över 45 personer från en sannolik död på sjön. Totalt bokfördes närmare 1 950 olika räddnings- och assistansuppdrag under fjolårssäsongen, vilket är nästan 500 fler än året innan.

Nu under midsommarhelgen hjälpte sjöräddarna många båtförare både längs kusten och på insjöarna.

Sjöräddarna samarbetar med sjöbevakningen och andra myndigheter och utgör en viktig del av räddningsorganisationen till sjöss.

Sjöräddningsföreningarna jämförs ibland med de frivilliga brandkårerna, en parallell som kan försvaras. I båda fallen handlar det om ett stort nätverk med personer som på frivillig basis är beredda att rycka ut i alla väder för att rädda liv och egendom. I båda fallen gäller det också en organisation med många färdmedel och mycket material som ska hållas i prima skick och vars användning ofta kräver stor kunskap.

Vi här kring Östersjön har skonats från de katastrofer och sjönödssituationer som är förknippade med de stora flyktingströmmarna på Medelhavet. Men trots det – eller kanske just på grund av det – finns det orsak att återge det konstaterande som sjöräddningssällskapets dåvarande styrelseordförande Paavo Wihuri lade fram då centret på Bågaskär invigdes i maj 2009:

”Det är synnerligen viktigt att den humanitära andan bibehålls under en tid då sjöräddningen allt mer blivit en byråkratisk plikt och då en ödmjuk inställning att hjälpa den som är i nöd blir allt ovanligare.”

Också i våra lugnare förhållanden kan en likgiltighet inför andra i farvattnen göra sig påmind. Räddning av liv hör till var mans plikt, men det skulle vara fint om också handräckning i mindre dramatiska situationer skulle (för)bli en hederssak till sjöss.

I det färska numret av sjöräddarnas tidning Meripelastaja konstaterar sällskapets vd Jori Nordström att organisationens ekonomiska situation är tuff. Han berättar att det understöd som sällskapet får vid köp av nya båtar sjunkit och att behovet av självfinansiering därför ökar med omkring 450 000 euro per år. Understödet för reparation av båtarna har likaså minskat.

Jori Nordström framhåller att samhällets stöd och det arbete sjöräddarna gör inte står i balans med varandra och han slår fast att verksamheten måste få tillräckligt med resurser om den i fortsättningen förväntas vara på samma höga nivå som i dag.

Trossen mellan sjöräddarna och samhället får inte brista.