F lydde Iran och lärde sig svenska i Karis
Efter att ha studerat på Lärkkulla i Karis talar Hasan Ahmadi flytande svenska och i höst ska han inleda sina närvårdarstudier. Men resan dit har varit lång och det var under dramatiska former som Ahmadi tog sig från Iran till Finland.
– Jag har jobbat här i snart 30 år och jag har stött på tusentals studerande. Men om jag ska göra en lista på de fem största personligheterna så tar sig Hasan definitivt in på den.
Så säger Lärkkullas rektor Juhani Jäntti om Hasan Ahmadi som har studerat svenska i Karis. Nu har han klarat av sin språkexamen i svenska – ett språk som han lärde sig snabbt.
– När jag kom hit kunde jag ingen svenska och jag var nervös. Dessutom talade jag heller ingen engelska, men efter tre månader förstod jag svenska, säger Ahmadi.
Jäntti inflikar att Ahmadi hade tagit del av ett integrationsprogram innan han inledde sina studier vid Lärkkulla Languages.
– Det att Hasan inte talade någon engelska betydde att han var tvungen att tala svenska med de övriga gruppmedlemmarna och det var en bra sak. Samtidigt förtjänar vår lärare i svenska, Sari Huuskonen, ett stort omnämnande.
Utöver att ha klarat av sin språkexamen så har Ahmadi fått en praktikplats i Karis och lagom till hösten inleder han sina närvårdarstudier vid Axxell.
– Det bör sägas att en språkexamen inte är ett enkelt prov. Det handlar om svenska på mellannivå. Överlag anser jag att Hasans historia är värd att uppmärksammas och den är ett bra exempel på vart man kan ta sig med hjälp av språkkunskaper, säger Jäntti.
Lång resa
För att över huvud taget kunna inleda sina språkstudier vid Lärkkulla krävdes det givetvis att Ahmadi kom till Karis. Ahmadi säger att han var tvungen att lämna Iran på grund av personliga orsaker och det blev startskottet på en dramatisk historia.
– Inbördeskriget i Afghanistan fick min familj att fly till Iran, men afghaner får utstå en förödmjukande behandling i Iran. Jag hade det inte bra och mina personliga problem gjorde att jag ville fly till Europa.
Att ta sig till Europa var inte enkelt. På sitt första försök stoppades Ahmadi mellan Iran och Turkiet – resan tog alltså slut innan den började.
– Men jag provade på nytt. Målet var att ta mig till Grekland och jag smugglades mot Irans gräns. Jag åkte flera timmar i bil och i buss, men jag stoppades än en gång av polisen. I Iran är polisen inte som i Finland. Jag var tvungen att jobba gratis åt polisen tills de fick pengar och jag blev frisläppt. Då bestämde jag mig
T Vi var tolv personer i en liten båt som hade svårt att hållas ovanför ytan. Vi fick använda våra skor för att tömma båten på vatten och när vi kom till Grekland hade jag ingenting kvar – allting hade kastats överbord.
Hasan Ahmadi
för att göra ett nytt försök.
Ahmadi säger att han berättade för sin pappa om vad han tänkte göra.
– Jag sade åt honom att jag inte kommer tillbaka. Jag sade att alternativen är Europa eller döden.
Mot Europa
Två veckor in på den nya resan mot Europa kom Ahmadi till Turkiet och han ställde in siktet på Grekland, men för att komma dit behövde han ta sig över havet.
– Vi var tolv personer i en liten båt som hade svårt att hållas ovanför ytan. Vi fick använda våra skor för att tömma båten på vatten och när vi kom till Grekland hade jag ingenting kvar – allting hade kastats överbord.
Men han var i Europa och nu var förhoppningen att nå Tyskland eller Österrike. Ahmadi hade inte mycket pengar, men skaffade fram en tillräckligt stor summa för att han skulle få hjälp av människosmugglare. Från Aten tog sig Ahmadi till Nordmakedonien, vidare till Serbien och efter att ha varit i Kroatien samt i Slovenien kom han till Österrike.
– Jag gick från Kroatien till Österrike. När vi kom fram fick vi vatten, kläder och smörgåsar, men jag behövde också nya skor. Först fanns det inte skor i min storlek, men efter att jag hade visat hur mina fötter såg ut så fick jag ett par skor. När jag var i Österrike bestämde jag mig för att fortsätta till Tyskland och vid det tillfället hade jag kanske 800 euro kvar.
När han kom fram stötte han på en tolk som berättade att Tyskland var fullt av flyktingar och Ahmadi fick rådet att bege sig mot Sverige. På plats i Sverige hade han ännu en del pengar kvar och valde att fortsätta till Finland.
– Jag ville till Finland som jag kände till tack vare Nokia. I Stockholm stötte jag på en person som hjälpte mig att hitta ett tåg, men hon sade att jag inte får promenera bredvid henne utan att jag måste hålla mig en bit bakom henne.
Ny situation i nytt land
Efter att ha åkt tåg genom Sverige kom Ahmadi till Haparanda och där stoppades han av en polis som talade engelska. Ahmadi förstod inte ett ord, men hans kompis berättade att polisen bad Ahmadi att visa vad han hade på sig.
– Jag hade ingenting annat än mina pengar och jag gav allting till polisen. Jag kunde inte tro mina ögon när polisen lämnade tillbaka pengarna och jag kunde inte förstå att det faktiskt gick att lita på den finländska polisen. Som sagt var jag van med situationen i Iran och där kan man säga att polisen hör till de kriminella.
Till slut hamnade Ahmadi på en flyktingförläggning i Kyrkslätt och därifrån kom han till Ekenäs. Det var i Ekenäs som han bestämde sig för att lära sig svenska och efter att studerat på Lärkkulla har han nu klarat av sin språkexamen. Ahmadi har dessutom ett uppehållstillstånd på fyra år och för tillfället är det drygt tre och ett halvt år sedan han kom till Finland.
– I dagens läge känner jag mig som en del av Finland och vid Lärkkulla har jag lärt mig mycket om det finländska samhället. Lärkkulla är en internationell skola och innan jag kom hit trodde jag att jag hade rätt om det mesta. Men nu har jag förstått att det finns diskriminering i Iran och jag kan inte försvara min kultur när jag diskuterar på Lärkkulla. Det finns positiva och negativa saker i alla kulturer, men i min kultur är det mesta negativt.