The Hobs har fått folkmusiken med modersmjölken
Glöm Tolkiens hobbitar och andra sagovarelser. Folkmusikgruppen The Hobs har fått sitt namn av något mycket mer vardagligt än så: Henrica. Oscar. Benjamin. Tre ungdomar som vuxit upp med folkmusik.
Den låt vi senast gjorde tillsammans började med en ackordföljd som jag hade. Jag spelade den om och om igen och så började vi improvisera kring det och känna efter vad det ger för känsla.
Oscar Grönroos
– Det är många som tror att namnet har någon annan betydelse. Det har det inte, säger Oscar Grönroos, 19.
Det är fredagsförmiddag och trion The Hobs sitter vid köksbordet hemma hos Oscar i Svartå. Benjamin Backman, 19,har kommit från
Ingå, Henrica Westerholm, 17, ända från Lovisa.
– Snälla föräldrar, svarar hon när jag undrar hur det fungerar att spela i en grupp som är så geografiskt splittrad som The Hobs.
I Svartå ska trion spela in en skiva. Här finns Studio 64, byggd av Oscars pappa Pelle Grönroos, som är ljudtekniker. Skivan ska ges ut av Svenska litteratursällskapets (SLS) folkmusikinstitut nästa år.
– Utan SLS hade det nog inte gått så här smidigt att ge ut en skiva redan nu. Som en relativt ny grupp är det roligt för oss att få jobba med dem, de kan ge oss synlighet, säger Oscar Grönroos.
– Visst har vi smått pratat om att göra en skiva, men det skulle inte ha funkat utan SLS, säger Henrica Westerholm.
Känslan är viktig
Trion har spelat tillsammans sedan 2015, då de träffades på en folkmusikkurs i Barösund. Då uppstod vänskapen och det gemensamma musicerandet men The Hobs grundades först senare. Gruppen har funnits i snart tre år. The Hobs instrument är violin (eller fiol, som det heter i spelmanskretsar), gitarr, mandolin och piano, och musikstilen är folkmusik. Det började med cover av kända folkmusiklåtar men numera är det allt mer eget material som gäller. På skivan blandas egna låtar med nyarrangerade traditionella låtar.
– Vi skriver alla egna låtar, men skriver också tillsammans, säger Henrica Westerholm.
– Låtarna kommer till på olika sätt. Den låt vi senast gjorde tillsammans började med en ackordföljd som jag hade. Jag spelade den om och om igen och så började vi improvisera kring det och känna efter vad det ger för känsla. Det är en slags brainstorming, säger Grönroos.
– Ibland har vi en färdig melodi som vi spelar för varandra. Sen får man komma med och känna in ackord och så, säger Benjamin Backman.
Alla tre återkommer ofta till ordet känsla. Musiken ska kännas rätt, och trion vill förmedla känslor.
– I folkmusiken finns allt. Där finns lugnet men också väldigt energiska låtar. Vi har till och med en låt som har uppstått ur ilska. Den är väldigt annorlunda, säger Backman.
– Folkmusiken är mångsidig. Man kan uttrycka sig på så många olika sätt, säger Grönroos.
– Man får jättebra fiilis av folkmusik och vill börja röra sig. Jag blir glad av den. Och om jag hör något riktigt vackert får jag rysningar, säger Westerholm.
Tredje generationens folkmusiker
Att syssla med folkmusik hör inte till det vanligaste i södra Finland, allra minst bland ungdomar. Men The Hobs har fått genren mer eller mindre med modersmjölken. Henrica Westerholms mamma är folkdansinstruktör i Lovisa och Henrica har varit med på övningar sedan barnsben.
– Det började med folkdans men sen började jag tycka att spelmansmusiken är ganska kul. Jag har spelat violin sen jag var sju. Jag har också spelat med i Lovisa spelmanslag men det har mer eller mindre dött ut.
Oscar Grönroos och Benjamin Backman är bägge tredje generationens spelmän. Oscar Grönroos farfar har spelat med Rolf Sonntag i Ingå
spelmansgille, och Oscars pappa Pelle Grönroos är god vän och spelemannakompis med Rolfs son Tom Sonntag. Benjamins mamma Camilla Sonntag-Backman är också aktiv i spelmanskretsar.
– Jag började spela i Ingå spelmansgille med mina föräldrar, säger Benjamin Backman.
Senare började både Backman och Grönroos också dansa folkdans som Westerholm.
Dragsvik sätter käppar i hjulet
En dryg halvtimme har gått medan vi druckit kaffe och pratat om bandet. Nu är det dags för trion att återgå till studion, för tidtabellen är knapp. Genast efter helgerna ska både Grönroos och Backman rycka in i armén, så skivinspelningen måste gå undan.
Skivan ska ges ut nästa år, sannolikt på hösten. Därefter är framtiden oviss men alla tre hoppas på mera spelningar då skivan kommer ut. Henrica Westerholm ska gå klart gymnasiet och siktar därefter eventuellt på Sibelius-Akademins folkmusiklinje.
– Sen får jag se vad det är jag vill göra, säger hon.
– Jag tänker på musiken mera som en betald hobby än ett yrke. Just nu är det vad jag vill göra, men i framtiden vet man ju inte vad som händer, säger Oscar Grönroos och Benjamin Backman håller med.
– Men i och med skivan hoppas jag på spelningar i Skandinavien, säger Grönroos.