Ledare: Svåra beslut behövs för förändring.

Regeringen behöver arbetsro för att komma framåt med viktiga reformer såsom vårdreformen. I kommunerna väntar man på besked.

Republikens president tog i sitt nyårstal fasta på att det uppstått ett nytt fenomen när det gäller inrikespolitiken och parlamentarismen. Ingen regering har under 2000-talet suttit hela valperioden ut. I Finland hade vi vant oss vid stabila perioder där regeringen sitter hela perioden. För 2000-talet ligger genomsnittet på under två och ett halvt år.

Niinistö påpekar ändå att ingen regering har fallit på grund av en interpellation och det har inte heller uppstått ett politiskt dödläge. En regering som avgått mitt under perioden har snabbt följts av en ny, med nästan samma program och sammansättning. Bortsett från att statsministern bytts ut. Det skedde senast i december då Antti Rinne byttes ut mot Sanna Marin efter att regeringskollegan Centern hade förlorat förtroendet för honom.

I sitt tal lyfter Niinistö fram att kraven på statsministern är höga och hen är ständigt under lupp, men det är inte statsministern ensam som bär ansvaret för regeringsarbetet. Statsrådets arbete är kollegialt, beslut fattas tillsammans och ansvaret bärs tillsammans. Niinistö menar att det gemensamma ansvaret har fått mindre uppmärksamhet på senaste tiden.

Ministern för jämställdhet och nordiskt samarbete Thomas Blomqvist

lyfter också han fram det kollegiala i en intervju i Helsingin Sanomat (1.1). Han säger att man måste följa med vad de andra ministrarna gör. Regeringen måste stå enig bakom vartenda beslut som en minister gör. Blomqvist har i flera sammanhang lyft fram att man inom politiken, både på riks- och lokalplanet, bäst når resultat genom samarbete och diskussion i konstruktiv anda, inte genom att söka motsättningar.

Niinistö framhåller att det behövs arbetsro i politiken för det tar tid nå politiska resultat.

Redan vid årsskiftet trädde några förändringar i kraft som är resultat av Rinnes och Marins regeringar. Den så kallade aktiveringsmodellen för arbetslösa slopas, den subjektiva rätten till småbarnspedagogik återinförs och pensionen höjs för drygt 600000 finländare.

I regeringsprogrammet finns ännu många stora frågor som ska ros i hamn. Det kommer att behövas konstruktiva diskussioner baserade på fakta, vilja att nå samförstånd och arbetsro. En av de stora reformerna som den förra regeringen inte lyckades genomföra är vårdreformen. Här behövs enighet för oppositionen kommer inte att vara nådig.

Vårdreformen påverkar i allra högsta grad kommunerna och kommunernas ekonomi. I kommunerna skapar ovissheten frustration. Vårdreformen påverkar personal men också hela upplägget i den kommunala strukturen. I Västra Nylands nyårsintervjuer med regionens stads- och kommundirektörer, lyfter de alla fram osäkerheten kring ekonomin. Man vet inte hur skatteinkomsterna kommer att utvecklas.

Alla kommuner tampas med sjunkande befolkningssiffror och vill gärna ha inflyttning eftersom det föds allt färre barn.

Samtidigt måste kommunerna blicka framåt. Både Hangö och Raseborg förutspår svåra beslut då servicen i kommunerna ska anpassas. Det tar flera år innan resultatet av omorganiseringar syns så de är dags att politikerna inser att det inte går att vänta längre.

I Ingå och Sjundeå har man också effektivering av verksamheten på gång.

Politikerna har ingen avundsvärd roll då ingen sitter med en kristallkula. Det som ändå är klart är att det går inte att vänta. Nu behövs politiskt mod att fatta svåra beslut, som på lång sikt ändå gynnar den egna kommunen.