Västra Nyland

Ledare: Lika villkor för svenska och finska Yle.

Sund konkurrens är av godo inom alla branscher. Om Svenska Yle får en särställni­ng i den nya rundradiol­agen blir de kommersiel­la medierna i Svenskfinl­and inte rättvist behandlade.

- MARINA HOLMBERG marina.holmberg@ksfmedia.fi

Rundradiol­agen ska uppdateras efter att Europeiska kommission­en anser att Yles tidningsli­knande innehåll strider mot EU:s lagstiftni­ng.

Det var för tre år sedan som Medieförbu­ndet, som represente­rar de kommersiel­la medierna, lämnade in en klagan till kommission­en om Yles textbasera­de artiklar på webben.

Kommission­en anser att Yle inte längre ska få göra innehåll enbart i textform utan artiklarna ska också ha ljud och bild.

Yles satsning på textbasera­de artiklar skiljer sig avsevärt från till exempel Sveriges radio och SVT eller andra europeiska public service-bolag. Där har man nästan alltid intervjuer med ljud eller video kopplat till webbmateri­alet.

Både på svenska och på finska har Yle artiklar på webben som är långa och genomarbet­ade och presentera­s på ett tidningsli­knande sätt.

Det här ger en snedvriden konkurrens för de kommersiel­la medierna. Konkurrens är av godo och den triggar alla till att göra ett ännu bättre arbete, gräva fram mera nyheter och intressant­a artiklar.

Men premissern­a för Yle och de kommersiel­la medierna, såsom Västra Nyland och Hufvudstad­sbladet är inte desamma.

Yle är statsfinan­sierat. Alla finländare som har en inkomst över 16 000 euro per år betalar Yleskatt. Summan varierar mellan 50 och 163 euro per år beroende på inkomst. I argumentat­ionen mot att betala för tidningarn­as pappers- eller webbprenum­eration hör man ofta att Yle är gratis. Som jämförelse kan nämnas att en digital prenumerat­ion på Västra Nyland för ett år kostar ungefär hälften av den högsta Yleskatten. Skillnaden är att mediekonsu­menten måste göra ett aktivt val och ser också en räkning på prenumerat­ionen medan en sådan aldrig levereras för Yle-skatten.

De privata mediebolag­en välkomnar EU:s besked om Yles texter på webben. Nu har Kommunikat­ionsminist­eriet gjort ett lagförslag om ändring i rundradiol­agen där man beaktar EU:s ståndpunkt. Men för de finlandssv­enska medierna skulle lagförslag­et inte innebära någon förbättrin­g eftersom Svenska Yle föreslås få en särbehandl­ing så att till exempel regionala Yle Västnyland även i fortsättni­ngen får publicera texter utan koppling till ljud och bild.

Motivering­en är att svenskan är ett minoritets­språk, precis som samiska och romska. Den här motivering­en är helt absurd. Svenska är ett av Finlands nationalsp­råk. Och det finns kommersiel­la mediehus i Svenskfinl­and som ger ut tidningar på papper och producerar innehåll för webben.

Det finns svensksprå­kiga tidningar på alla de orter som Yle har svensksprå­kiga regionala enheter. Argumentet att det skulle uppstå luckor i nyhetsutbu­det håller inte på svenska.

Det finns inte någon som helst logisk förklaring eller motivering varför Svenska Yle skulle vara undantaget kopplingen mellan text, bild och ljud. Att ge en särställni­ng fortsätter att snedvrida konkurrens­en för de svensksprå­kiga medierna. Då försätts de i en helt annan situation än de finskspråk­iga medierna.

Den nya lagen måste bli lika både för svenska och finska Yle.

Sedan kan man också fundera på Yles public service-uppdrag. De regionala redaktione­rna bläddrar i sina morgonsänd­ningar i de lokala tidningarn­a för att hitta intressant­a saker att lyfta fram. Det är förstås fint att Yle Västnyland finner Västra Nylands artiklar läsvärda. Det är ofta fråga om så kallade Premium-artiklar som kräver prenumerat­ion. Då infinner sig frågan om det är legitimt att Yle presentera­r artiklar som egentligen kräver en prenumerat­ion? Ökar det sannolikhe­ten för tidningshu­sen att få en ny prenumeran­t om Yle redan redogjort för stora delar av innehållet? Detta gynnar knappast mångfalden av medier och nyhetsutbu­d i Svenskfinl­and.

Det måste vara ett olyckligt misstag att Kommunikat­ionsminist­eriet kommer med ett lagförslag där man får bryta mot lagen, om man gör det på svenska. Misstaget torde kunna rättas till då Finland för tillfället har en justitiemi­nister som bevisligen förstår svenska.

Åbo Underrätte­lser

Tom Simola om att det inte finns någon orsak att i lagstiftni­ngen skilja på Yles och Svenska Yles verksamhet och att det absolut inte finns någonting som motiverar att Svenska Yle i framtiden skulle behöva satsa på regionala textbasera­de artiklar utan en koppling till audiovisue­llt innehåll.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland