Ledare: Lika villkor för svenska och finska Yle.

Sund konkurrens är av godo inom alla branscher. Om Svenska Yle får en särställning i den nya rundradiolagen blir de kommersiella medierna i Svenskfinland inte rättvist behandlade.

Rundradiolagen ska uppdateras efter att Europeiska kommissionen anser att Yles tidningsliknande innehåll strider mot EU:s lagstiftning.

Det var för tre år sedan som Medieförbundet, som representerar de kommersiella medierna, lämnade in en klagan till kommissionen om Yles textbaserade artiklar på webben.

Kommissionen anser att Yle inte längre ska få göra innehåll enbart i textform utan artiklarna ska också ha ljud och bild.

Yles satsning på textbaserade artiklar skiljer sig avsevärt från till exempel Sveriges radio och SVT eller andra europeiska public service-bolag. Där har man nästan alltid intervjuer med ljud eller video kopplat till webbmaterialet.

Både på svenska och på finska har Yle artiklar på webben som är långa och genomarbetade och presenteras på ett tidningsliknande sätt.

Det här ger en snedvriden konkurrens för de kommersiella medierna. Konkurrens är av godo och den triggar alla till att göra ett ännu bättre arbete, gräva fram mera nyheter och intressanta artiklar.

Men premisserna för Yle och de kommersiella medierna, såsom Västra Nyland och Hufvudstadsbladet är inte desamma.

Yle är statsfinansierat. Alla finländare som har en inkomst över 16 000 euro per år betalar Yleskatt. Summan varierar mellan 50 och 163 euro per år beroende på inkomst. I argumentationen mot att betala för tidningarnas pappers- eller webbprenumeration hör man ofta att Yle är gratis. Som jämförelse kan nämnas att en digital prenumeration på Västra Nyland för ett år kostar ungefär hälften av den högsta Yleskatten. Skillnaden är att mediekonsumenten måste göra ett aktivt val och ser också en räkning på prenumerationen medan en sådan aldrig levereras för Yle-skatten.

De privata mediebolagen välkomnar EU:s besked om Yles texter på webben. Nu har Kommunikationsministeriet gjort ett lagförslag om ändring i rundradiolagen där man beaktar EU:s ståndpunkt. Men för de finlandssvenska medierna skulle lagförslaget inte innebära någon förbättring eftersom Svenska Yle föreslås få en särbehandling så att till exempel regionala Yle Västnyland även i fortsättningen får publicera texter utan koppling till ljud och bild.

Motiveringen är att svenskan är ett minoritetsspråk, precis som samiska och romska. Den här motiveringen är helt absurd. Svenska är ett av Finlands nationalspråk. Och det finns kommersiella mediehus i Svenskfinland som ger ut tidningar på papper och producerar innehåll för webben.

Det finns svenskspråkiga tidningar på alla de orter som Yle har svenskspråkiga regionala enheter. Argumentet att det skulle uppstå luckor i nyhetsutbudet håller inte på svenska.

Det finns inte någon som helst logisk förklaring eller motivering varför Svenska Yle skulle vara undantaget kopplingen mellan text, bild och ljud. Att ge en särställning fortsätter att snedvrida konkurrensen för de svenskspråkiga medierna. Då försätts de i en helt annan situation än de finskspråkiga medierna.

Den nya lagen måste bli lika både för svenska och finska Yle.

Sedan kan man också fundera på Yles public service-uppdrag. De regionala redaktionerna bläddrar i sina morgonsändningar i de lokala tidningarna för att hitta intressanta saker att lyfta fram. Det är förstås fint att Yle Västnyland finner Västra Nylands artiklar läsvärda. Det är ofta fråga om så kallade Premium-artiklar som kräver prenumeration. Då infinner sig frågan om det är legitimt att Yle presenterar artiklar som egentligen kräver en prenumeration? Ökar det sannolikheten för tidningshusen att få en ny prenumerant om Yle redan redogjort för stora delar av innehållet? Detta gynnar knappast mångfalden av medier och nyhetsutbud i Svenskfinland.

Det måste vara ett olyckligt misstag att Kommunikationsministeriet kommer med ett lagförslag där man får bryta mot lagen, om man gör det på svenska. Misstaget torde kunna rättas till då Finland för tillfället har en justitieminister som bevisligen förstår svenska.

Åbo Underrättelser

Tom Simola om att det inte finns någon orsak att i lagstiftningen skilja på Yles och Svenska Yles verksamhet och att det absolut inte finns någonting som motiverar att Svenska Yle i framtiden skulle behöva satsa på regionala textbaserade artiklar utan en koppling till audiovisuellt innehåll.