Handskakningen som kom av sig

Det är inte bara en och två gånger som jag under de senaste månaderna fått hejda mig i sista stund och dra tillbaka handen då jag stött på personer som jag inte har träffat på länge. Det är en inbyggd gest som funnits i ryggmärgen alltsedan man tog de första stapplande stegen.

Men varifrån kommer den här traditionen att hälsa egentligen? En vanlig gissning är att det från början var en fredsgest. Man hälsade med högra handen i vilken man vanligtvis höll vapen. Det var alltså ett bevis på att man inte kunde eller tänkte vålla någon skada.

Förutom tecken på vänskap och hövlighet fungerar handskakningen också som en besegling av ett avtal. Man tar till exempel varandra i hand efter att ha undertecknat ett avtal eller då man mötts i en idrottstävling eller liknande. Att vägra skaka en framsträckt hand var tidigare en direkt demonstration av ogillande, såvida det inte rörde sig om ett religiöst eller kulturellt förbud mot att till exempel röra vid en person av det andra könet. I dag är det inte längre fråga om religion om man låter bli att hälsa.

Den tidigaste dokumenterade handskakningen kan ses på en drygt 2 000 år gammal stenrelief från Commagene, ett forntidsrike i nuvarande Turkiet. På reliefen skakar Commagenes regent, Antiokus I, hand med den grekiske sagohjälten Herakles. Man har också hittat handskakningsbilder på romerska mynt.

Men sedan kom coronan och ändrade på en flera tusen år gammal tradition. För att inte tala om allt kramande och pussande som vi finlandssvenskar är kända för.

Amerikanska läkare uppmanade redan 2015, i den vetenskapliga tidskriften The Journal of the American Medical Association, att handskakningar skulle förbjudas på sjukhus.

Nyligen sade även USA:s smittskyddschef Anthony Fauci till The Wall Street Journal: ”Om jag ska vara ärlig tycker jag att vi aldrig någonsin ska skaka hand med varandra igen.”

Men vilka alternativ har vi att leva med om vi också i framtiden vill skydda oss mot coronaviruset eller någon av de övriga 3 200 bakterier från 150 olika arter som vi lär gå och bära på i handflatorna kontinuerligt. Att använda sig av den tibetanska seden och visa tungan åt varann är inte att rekommendera.

Armbågsstöten, där man stöter sin armbåge mot en annan persons armbåge, har redan hunnit bli en coronaklassiker. En variant är nävarna mot varandra som boxarna gör innan matchen startar. Nickning och ögontakt är artigt och smittar inte. Namaste är den hinduiska hälsningen som utförs med en liten bugning samtidigt som båda handflatorna möts under ansiktet. Low five med fötterna i stället för att göra en high five med händerna. Du sträcker ut benet och låter din fot möta din väns fot. Och som sista alternativ honnör som är den klassiska militärhälsningen där högra handen förs upp till toppen av huvudet.

I armén fick man aldrig göra det utan huvudbonad för då var det genast någon som skrek att det är förbjudet att göra honnör till tomt huvud. Kanske bäst att låta bli det också i det civila livet.

Men sedan kom coronan och ändrade på en flera tusen år gammal tradition.