Hett och blött
Vatten är viktigt, livsviktigt. Exakt hur beroende man är av vatten framgår med tydlig – och oönskad – klarhet då man saknar vatten. Eller ja, tvingas stänga av det för att det annars sprutar hejvilt.
Men låt mig backa bandet litet. Vi har några veckors stekande värmebölja bakom oss. Den första solveckan gjorde jag något så onyttigt, rentav farligt om man inte skyddar sig med tjocka lager av solkräm, som att jag stekte mig i solen. Jag älskar fräknar på näsan och solbrunt hull, man (jag) ser så mycket fräschare ut då. Plus att vistelse i solen höjer serotoninnivåerna i kroppen och så fylls kroppen med nyttiga D-vitaminer.
Nåväl. När man väl stekt sig en halv dag vill man ju gärna duscha av sig, eller hur? Det är inte bara en själv som behöver vatten för att klara hettan. Alla odlingar, grönsaker och blommor, behöver också vatten. Kranen till min trädgårdsslang har dock varit trög ett bra tag. En kväll var det rena lögnen att få nyckeln att öppna kranen. Jag tog i för kung och fosterland. Svetten lackade. Sprutade. Men jag vann över den tröga kranen – trodde jag. Jag fyllde kanna efter kanna och vattnade jordgubbar, rödbetor, sallad, squash, gurkplantor, tomatplantor, penséer och krukrosor. Säkert något ogräs med.
Så var det då dags att skruva fast kranen. Men ser man på. Nyckeln bara snurrade runt, runt, runt, utan att stänga vattenstrålen det minsta. Sa jag att jag var svettig sedan innan? Nu blev jag kallsvettig. Fyllde kannorna en gång till, plus ett ämbar då jag ändå höll på. Förde därefter den vattensprutande gummiormen till jordgubbslandet och lät plantorna få sig en rejäl dusch medan jag själv rusade in i huset. Hade något slags sinnesnärvaro och fyllde kaffe- och vattenkokarna, en karaff och ett stort glas med rent vatten. Därefter kastade mig på golvet i grovköket och fiskade med armen efter kranen som stänger allt vatten. Kranen finns förstås så långt in under ett skåp du kan komma, typ.
Du milde Moses och Maria så kranen satt åt. Det var nästan omöjligt att stänga den. Svettigare än någonsin och många fula ord senare drog jag än en gång denna kväll i en kran med all kraft jag kunde frambringa. Och ja! Till slut hör jag den fantastiska tystnaden. Vattnet hade slutat porla. Som säkert alla förstår var det ju inte ens att tänka på att duscha inför natten denna kväll, sköljde av mig så gott det gick med vatten jag tagit till vara. Stöp i säng. Första tanken följande morgon? Jo – googla, och ring första vvsfirma i Ekenäs som Google föreslår. Och vet ni två timmar senare stod en montör på gården och fixade allt. Han bytte också trädgårdsslangen när han ändå höll på. Vi har fantastiska företag i den här staden som rycker ut när nöden tränger på. Eller sprutar på som i det här fallet.