Hett och blött

Västra Nyland - - Ledare - JO­HAN­NA LEMSTRÖM jo­han­na.lemstrom@ksf­me­dia.fi

Vat­ten är vik­tigt, livsvik­tigt. Ex­akt hur be­ro­en­de man är av vat­ten fram­går med tyd­lig – och oöns­kad – klar­het då man sak­nar vat­ten. El­ler ja, tving­as stänga av det för att det an­nars spru­tar hejvilt.

Men låt mig bac­ka ban­det li­tet. Vi har någ­ra vec­kors ste­kan­de vär­me­böl­ja bakom oss. Den förs­ta sol­vec­kan gjor­de jag nå­got så onyt­tigt, rentav far­ligt om man in­te skyd­dar sig med tjoc­ka la­ger av solkräm, som att jag stek­te mig i so­len. Jag äls­kar fräk­nar på nä­san och sol­brunt hull, man (jag) ser så myc­ket frä­scha­re ut då. Plus att vis­tel­se i so­len hö­jer se­ro­to­nin­ni­vå­er­na i krop­pen och så fylls krop­pen med nyt­ti­ga D-vi­ta­mi­ner.

Nå­väl. När man väl stekt sig en halv dag vill man ju gär­na du­scha av sig, el­ler hur? Det är in­te ba­ra en själv som be­hö­ver vat­ten för att kla­ra het­tan. Al­la od­ling­ar, grön­sa­ker och blom­mor, be­hö­ver ock­så vat­ten. Kra­nen till min träd­gårds­slang har dock va­rit trög ett bra tag. En kväll var det re­na lögn­en att få nyc­keln att öpp­na kra­nen. Jag tog i för kung och fos­ter­land. Svet­ten lac­ka­de. Spru­ta­de. Men jag vann över den trö­ga kra­nen – trod­de jag. Jag fyll­de kan­na ef­ter kan­na och vatt­na­de jord­gub­bar, röd­be­tor, sal­lad, squash, gurk­plan­tor, to­mat­plan­tor, pensé­er och krukro­sor. Sä­kert nå­got ogräs med.

Så var det då dags att skru­va fast kra­nen. Men ser man på. Nyc­keln ba­ra snur­ra­de runt, runt, runt, ut­an att stänga vat­ten­strå­len det mins­ta. Sa jag att jag var svet­tig se­dan in­nan? Nu blev jag kall­svet­tig. Fyll­de kan­nor­na en gång till, plus ett äm­bar då jag än­då höll på. För­de där­ef­ter den vat­ten­spru­tan­de gum­mi­or­men till jord­gubbs­lan­det och lät plan­tor­na få sig en re­jäl dusch me­dan jag själv ru­sa­de in i hu­set. Ha­de nå­got slags sin­nesnär­va­ro och fyll­de kaf­fe- och vat­ten­ko­kar­na, en ka­raff och ett stort glas med rent vat­ten. Där­ef­ter kas­ta­de mig på gol­vet i grov­kö­ket och fis­ka­de med ar­men ef­ter kra­nen som stäng­er allt vat­ten. Kra­nen finns för­stås så långt in un­der ett skåp du kan kom­ma, typ.

Du mil­de Mo­ses och Ma­ria så kra­nen satt åt. Det var näs­tan omöj­ligt att stänga den. Svet­ti­ga­re än nå­gon­sin och många fu­la ord se­na­re drog jag än en gång den­na kväll i en kran med all kraft jag kun­de fram­bringa. Och ja! Till slut hör jag den fan­tas­tis­ka tyst­na­den. Vatt­net ha­de slu­tat por­la. Som sä­kert al­la för­står var det ju in­te ens att tän­ka på att du­scha in­för nat­ten den­na kväll, skölj­de av mig så gott det gick med vat­ten jag ta­git till va­ra. Stöp i säng. Förs­ta tan­ken föl­jan­de mor­gon? Jo – goog­la, och ring förs­ta vvs­fir­ma i Eke­näs som Goog­le fö­re­slår. Och vet ni två tim­mar se­na­re stod en mon­tör på går­den och fix­a­de allt. Han byt­te ock­så träd­gårds­slang­en när han än­då höll på. Vi har fan­tas­tis­ka fö­re­tag i den här sta­den som ryc­ker ut när nö­den träng­er på. El­ler spru­tar på som i det här fal­let.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.