In­bör­des­kri­get som ald­rig tog slut

Västra Nyland - - Ledare - Lau­ri Ra­pe­li är forsk­nings­chef vid Åbo Aka­de­mi.

”Många här i trak­ten skul­le ge­nast skju­ta en svart per­son om de såg en på sin gård”, sa min bäs­ta vän. ”Du me­nar väl in­te på all­var?”, frå­ga­de jag. ”Jo, det gör jag”, sva­ra­de han.

Jag ha­de den här dis­kus­sio­nen på hös­ten 1995 då jag gick i high school i det ru­ra­la In­di­a­na som ut­by­te­se­lev un­der ett helt skol­år. Det gick ung­e­fär 1 300 ele­ver i vår sko­la och bland dem var det tre el­ler fy­ra som in­te till­hör­de den vi­ta ma­jo­ri­te­ten. Ing­en re­ta­de de här ele­ver­na. Ef­tersom de var så få, ut­gjor­de de ing­et hot mot nå­gon.

Un­der ytan kun­de at­ti­ty­der­na än­då va­ra hår­da. Det blev fort klart för mig att stan­dard­ver­sio­nen av be­rät­tel­sen om hur ra­sis­men slut­li­gen utro­ta­des från USA i bör­jan av 1970-ta­let var miss­vi­san­de. Sla­ve­ri­et av­skaf­fa­des (mest på grund av eko­no­mis­ka skäl) ef­ter in­bör­des­kri­get 1865 och nya la­gar gjor­de si­tu­a­tio­nen igen bätt­re i slu­tet av 1960-ta­let, men gam­la ra­sis­tis­ka at­ti­ty­der häng­er kvar i sto­ra de­lar av lan­det.

Spe­ci­ellt i de mit­ters­ta och syd­li­ga de­lar­na av USA har det egent­li­gen ald­rig va­rit en hem­lig­het att ra­sis­men le­ver vi­da­re och mår bra. Sa­ken har va­rit un­der­tryckt, men så som min kom­pis för­kla­ra­de för mig har för­do­mar­na all­tid ex­i­ste­rat. På det sto­ra he­la har lä­get he­la ti­den för­bätt­rats, men att pra­ta om et­nisk jäm­lik­het i USA vo­re en grov över­drift.

Jag har fort­fa­ran­de gans­ka bra koll på det var­dag­li­ga li­vet i In­di­a­na och är in­te alls för­vå­nad över hän­del­ser­na i USA un­der den se­nas­te må­na­den. Det är jag knap­past en­sam om. Har man levt i det ame­ri­kans­ka sam­häl­let vet man vad som finns un­der ytan. Den kon­ser­va­ti­va rö­rel­sen i USA har un­der de se­nas­te åren do­mi­ne­rats av kraf­ter som igen har gjort det ac­cep­ta­belt att vi­sa de käns­lor och at­ti­ty­der som länge va­rit dol­da. Trump har med­ve­tet ut­nytt­jat des­sa käns­lor för att hål­la si­na trog­na an­häng­a­re nöj­da, me­dan han sam­ti­digt har de­mo­ni­se­rat si­na mot­stån­da­re. Det ka­os som vi nu be­vitt­nar är ing­en över­rask­ning.

På det men­ta­la pla­net har USA egent­li­gen ut­veck­lats rätt lång­samt se­dan slu­tet av 1960-ta­let då raskra­val­ler se­nast svep­te över he­la lan­det. Hi­sto­riskt sett har ras­kon­flik­ter­na slu­tat med nya la­gar el­ler and­ra lös­ning­ar, som åt­minsto­ne till sy­nes för­bätt­rat mi­no­ri­te­ters sam­hälls­po­si­tion. Den li­be­ra­la si­dan har un­der histo­ri­ens lopp of­tast till sy­ven­de och sist va­rit den så kal­la­de vin­na­ren.

Bland an­nat det­ta står på spel i no­vem­ber då den kon­ser­va­ti­va och den li­be­ra­la tra­di­tio­nen i USA möts i ett pre­si­dent­val som kom­mer att ut­gö­ra en yt­ter­li­ga­re mil­stol­pe i den stän­di­ga kam­pen om USA:s själ. Om histo­ri­en igen upp­re­pas vin­ner de li­be­ra­la. Då kanske de för­bjud­na at­ti­ty­der­na igen för­svin­ner un­der ytan, ba­ra för att väc­kas till liv nå­gon gång. USA:s in­bör­des­krig tog in­te slut 1865. Det på­går fort­fa­ran­de i män­ni­skors tan­kar.

På det men­ta­la pla­net har USA egent­li­gen ut­veck­lats rätt lång­samt se­dan slu­tet av 1960-ta­let då raskra­val­ler se­nast svep­te över he­la lan­det.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.