Inbördeskriget som aldrig tog slut

”Många här i trakten skulle genast skjuta en svart person om de såg en på sin gård”, sa min bästa vän. ”Du menar väl inte på allvar?”, frågade jag. ”Jo, det gör jag”, svarade han.

Jag hade den här diskussionen på hösten 1995 då jag gick i high school i det rurala Indiana som utbyteselev under ett helt skolår. Det gick ungefär 1 300 elever i vår skola och bland dem var det tre eller fyra som inte tillhörde den vita majoriteten. Ingen retade de här eleverna. Eftersom de var så få, utgjorde de inget hot mot någon.

Under ytan kunde attityderna ändå vara hårda. Det blev fort klart för mig att standardversionen av berättelsen om hur rasismen slutligen utrotades från USA i början av 1970-talet var missvisande. Slaveriet avskaffades (mest på grund av ekonomiska skäl) efter inbördeskriget 1865 och nya lagar gjorde situationen igen bättre i slutet av 1960-talet, men gamla rasistiska attityder hänger kvar i stora delar av landet.

Speciellt i de mittersta och sydliga delarna av USA har det egentligen aldrig varit en hemlighet att rasismen lever vidare och mår bra. Saken har varit undertryckt, men så som min kompis förklarade för mig har fördomarna alltid existerat. På det stora hela har läget hela tiden förbättrats, men att prata om etnisk jämlikhet i USA vore en grov överdrift.

Jag har fortfarande ganska bra koll på det vardagliga livet i Indiana och är inte alls förvånad över händelserna i USA under den senaste månaden. Det är jag knappast ensam om. Har man levt i det amerikanska samhället vet man vad som finns under ytan. Den konservativa rörelsen i USA har under de senaste åren dominerats av krafter som igen har gjort det acceptabelt att visa de känslor och attityder som länge varit dolda. Trump har medvetet utnyttjat dessa känslor för att hålla sina trogna anhängare nöjda, medan han samtidigt har demoniserat sina motståndare. Det kaos som vi nu bevittnar är ingen överraskning.

På det mentala planet har USA egentligen utvecklats rätt långsamt sedan slutet av 1960-talet då raskravaller senast svepte över hela landet. Historiskt sett har raskonflikterna slutat med nya lagar eller andra lösningar, som åtminstone till synes förbättrat minoriteters samhällsposition. Den liberala sidan har under historiens lopp oftast till syvende och sist varit den så kallade vinnaren.

Bland annat detta står på spel i november då den konservativa och den liberala traditionen i USA möts i ett presidentval som kommer att utgöra en ytterligare milstolpe i den ständiga kampen om USA:s själ. Om historien igen upprepas vinner de liberala. Då kanske de förbjudna attityderna igen försvinner under ytan, bara för att väckas till liv någon gång. USA:s inbördeskrig tog inte slut 1865. Det pågår fortfarande i människors tankar.

På det mentala planet har USA egentligen utvecklats rätt långsamt sedan slutet av 1960-talet då raskravaller senast svepte över hela landet.