Hon klär berättelser i scenkläder
Maria Lundström älskar berättelser. Höra dem, läsa dem, analysera dem. Och hitta pärlorna som kan vakna till liv på en teaterscen.
– Berättelserna finns överallt, det gäller bara att hitta dem, säger Lundström när vi möts digitalt för intervjun.
Hon bor i Helsingfors och jobbar ännu några dagar på Svenska Yle men sen vidtar semestern innan hon tillträder som ansvarig dramaturg för Svenska Teatern i Helsingfors.
Som ansvarig dramaturg är repertoarplaneringen hennes viktigaste uppgift.
– Jag tycker jättemycket om att jobba med repertoarplanering, där det handlar om att fördjupa sig i historier, läsa mycket, diskutera mycket. Det är ett givande och kreativt arbete som bygger på samarbete, säger hon.
Måste se in i framtiden
Repertoaren är kärnan i en teaters verksamhet. Den berör alla på teatern och i publiken. En fungerande repertoar ska vara balanserad och ha någonting för alla – olika åldrar, olika behov och olika teatervana.
– Jobbet går ut på att försöka förstå vad som är relevant om ett, två eller tre år. Det är en slags framtidsforskning, en analys av var vi kommer att befinna oss. Jag ska kunna se hur en berättelse skulle göra sig i tiden, hitta samhällskopplingen och publikperspektivet.
Kroppsligt och sensuellt
Maria Lundström är född i Ekenäs men flyttade i barndomen till Dalsbruk. Redan under skoltiden i Dragsfjärd var hon med i skolpjäser och amatörteater. Sommaren 1999 var hon med i Zigenarlägret flyttar till himlen på Raseborgs sommarteater.
– Det var en helt ljuvlig sommar. Människor i olika åldrar och livssituation valde att dela en sommar. Det blev en jättestark gemenskap.
Just gemenskapen är en del av den fascination Lundström alltid har känt för teater.
– Jag sökte mig tidigt till teaterkonsten men förstod inte att det kunde vara ett yrke, det var ju så roligt.
När hon insåg det blev teatern hennes liv. Hon gick Teaterhögskolan och har därefter jobbat med teater i många former – som skådespelare, regissör och dramaturg. Senast har hon jobbat som ansvarig producent för kultur, dokumentärer och drama på Svenska Yle.
– Teaterkonsten är mitt hem. En föreställning är ett mångfasetterat, kreativt och komplext bygge där det behövs mångas insats. Det är kroppsligt, det sker här och nu, det är sinnligt och sensuellt. Det är en konstform som har en stark rituell aspekt. Vi stänger av mobilen och tillbringar tid i samma rum.
– Teaterns fysiska konkreta uttryck är särskilt värdefullt i och med att vi ständigt är uppkopplade. En undersökning jag läste om i våras kom fram till att publiken i en teatersalong börjar synkronisera sina hjärtslag under föreställningen. Jag tror starkt på att teatern kan öka och träna upp vår förmåga till empati och solidaritet.
Den undersökning Lundström syftar på är gjord av tre italienska forskare, som mätte hjärtslagen hos personer som såg liveteater. De kom fram till att den kollektiva upplevelsen fick publikens hjärtan att slå i takt. Ju mer i takt deras hjärtan slog, desto mer liknade också publikens emotionella reaktioner på pjäsen varandra.
På scenen i Lesbos
Ett av Maria Lundströms starkaste teaterminnen härstammar från ett internationellt projekt, Meeting the Odyssey, och en turné till Grekland
efter flyktingkrisen 2015. Mitt under den pågående krissituationen åkte ett gäng skådespelare från olika länder omkring med ett estnisktsvenskt fartyg och spelade pjäsen Memories for Life utomhus, i parker och amfiteateatrar under sommaren 2016. Pjäsen behandlade existentiella frågeställningar genom sju personer som återupplevde sina livsresor.
En av föreställningsplatserna var ett flyktingläger på Lesbos.
–Det var en unik föreställning. Det var totalt kaotiskt men samtidigt en stark upplevelse för att jag uppfattade att publiken verkligen tog till sig innehållet. Det var väldigt emotionellt, och jag kände att nu om någonsin fanns en mening med det vi gjorde. Det kändes oerhört betydelsefullt att få skapa utrymme för tröst, skönhet och njutning mitt i kaoset.
Det var väldigt emotionellt, och jag kände att nu om någonsin fanns en mening med det vi gjorde. Maria Lundström ansvarig dramaturg vid Svenska Teatern
Hur tror du coronapandemin påverkar teaterbesöken i framtiden?
– Teaterkonsten är i kris just nu på grund av epidemin. Men det kan hända att det uppstår ett ännu större behov av att komma samman efter att den har mattats av. Teaterkonsten kommer att finnas kvar, den har överlevt förr.