De studerande inspirerar Aune Kallinen
Aune Kallinen, snart professor i skådespelarkonst vid Konstuniversitetets Teaterhögskola vill jobba för ökad mångfald och solidaritet bland skådespelare. Hen bor i den lilla byn Hangist mellan Ekenäs och Hangö.
– Det här är en så bra beskrivning av hurdan Aune är. I en intervju som egentligen ska handla om henom vill hen att vi alla tre ska vara med, säger
Tom Rejström.
Aune Kallinen är inte bekväm med den traditionella könsfördelningen man eller kvinna, och föredrar därför pronomenet hen.
De två personer som Aune Kallinen har bett delta i intervjun är förutom Tom Rejström också Stina Engström. De jobbar som lektorer vid utbildningsprogrammet i skådespelarkonst på svenska vid Konstuniversitetets Teaterhögskola och kommer därmed att vara de personer som Aune Kallinen samarbetar mest med i sin kommande roll som professor.
Det här är första gången alla tre är samlade i samma virtuella teammöte, och stämningen är positiv och intensiv. Aune Kallinen kallar gruppen för sitt närmaste arbetskollektiv och ser det därför som en självklarhet att de alla tre deltar. Hen ger sina medarbetare stor plats, lyssnar in och fyller i där det behövs.
Alla behöver ett sammanhang
Alla tre talar om ett samhälle och ett teaterfält i förändring där det kollektiva behövs mera än någonsin. De vill utbilda skådespelare som inser betydelsen och nyttan av samarbete och gemenskap.
– Ju mera vi kan lita på varandra och medge att vi behöver varandra, desto mera autonoma blir vi, säger Stina Engström.
De vill se ett teaterfält där alla skådespelare har ett eller flera sammanhang där de känner att de hör hemma. Att vara frilansare innebär i bästa fall en bred och mångsidig arbetsbild. Avsaknad av hållbara strukturer leder däremot ofta till en osäker ekonomisk tillvaro, vilket i sin tur sprider både oro och ensamhet.
– Vi behöver redan i utbildningen få med idén om att vi alla behöver varandra. Vi måste också tänka på vad vi sätter värde på. Vi ska i utbildningen våga ifrågasätta ytliga faktorer och i stället betona andra värden, säger Tom Rejström.
Coronan synliggör gamla strukturer
Han konstaterar att coronapandemin påvisar hur mycket vi behöver varandra i en kris som drabbar alla, också de personer som hittills har haft en maktposition.
– Krisen gör att gamla sanningar och strukturer blir synliga. Nu måste frilansare och deras situation verkligen tas på allvar, säger han och ser pandemin som en möjlighet att tänka om, se över strukturerna och börja jobba mera tillsammans.
Aune Kallinen vill vara mottaglig för de förändringar som sker i samhället och också betrakta allt som är nytt med öppenhet. Mångfalden i samhället är för henom framtiden. De studerande hjälper henom att tänka nytt och att utveckla undervisningen i takt med att samhället och människorna utvecklas.
– De studerande inspirerar mig. De kommer med kraftiga idéer, förslag som vi måste beakta i undervisningen. Det kan handla om antirasistiska krav och jämställdhetskrav. De studerande bidrar till att föråldrade hierarkiska strukturer bryts ner, och nya metoder skapas i stället. Det här arbetet har bara börjat vid Konstuniversitetet. Vi har inte gjort tillräckligt, säger Aune Kallinen.
Coronapandemin har också lett till nya arrangemang och lösningar på teaterfältet med små och mera spontana produktioner. Det här uppfattar Tom Rejström som en bekräftelse på att de mindre sammanhangen behövs.
– Idén om massiva teaterproduktioner som kräver stora processer och stor publik har börjat ifrågasättas allt mer, säger han.