Bron var höjden av modernitet
Planerandet av viadukten sträckte sig över nästan fyra decennier. Men då den väl stod klar år 1959 var man mäkta stolt och tyckte att den var höjden av modernitet.
De första planerna på en trygg trafiklösning över järnvägen började redan kring 1920-talet, men man kom till skott först efter kriget. Problemet var samma då som nu; det var inte tryggt att korsa järnvägen.
– Berggatan sträckte sig över järnvägen innan viadukten kom till. Det här var en av de mest trafikerade korsningarna i Hangö, berättar Laura Lotta Andersson, museichef vid Hangö stad.
Man hade från början tänkt sig en tunnel i stället för en bro. Men de planerna stötte på patrull på grund av att området var väldigt vattensjukt, något man också fick erfara då underfarten nyligen byggdes. Redan i det skedet då järnvägen flyttades år 1946 reserverades utrymme för en kommande brokonstruktion.
Avancerad konstruktion
Arkitekt Olli Kivinen anlitades att göra ritningarna till bron. Kivinen var en av landets ledande arkitekter vid den här tidpunkten och hans signum var just olika slags urbaniseringsprojekt. Man hittar hans stadsplaner och byggnader runtom i landet.
Ett problem på vägen var finansieringen. Då ritningarna stod klara förstod man att prislappen inte skulle bli helt billig. Konstruktionerna var så pass avancerade att man inte kunde använda sig av arbetslösa som arbetskraft, vilket tidigare hade varit vanligt vid den här typen av projekt. Här krävdes skickligt yrkesfolk för ett lyckat genomförande. Statens järnvägar var inte alltför entusiastiskt med att skjuta till pengar för broprojektet.
– År 1956 togs ärendet upp i riksdagen av de västnyländska riksdagsledamöterna och man lyckades då få de anslag som krävdes, berättar Andersson.
Tusen Hangöbor
Den 9 mars 1959 invigdes den nya bron med stora festligheter. Nästan tusen Hangöbor hade slutit upp för att se första bilen passera över bron. På plats fanns flera riksdagsledamöter och Frivilliga brandkårens hornblåsorkester stod för den musikaliska underhållningen. Dåvarande ordförande för fullmäktige,
A.B. Lindberg, klippte bandet för att markera det officiella öppnandet.
– Den som fick äran att som första bilist köra över bron var riksdagsledamot Sven Högström, som varit mycket engagerad i projektet, berättar Andersson.
I dag upplever många Hangöbor bron som rätt oestetisk, vilka var reaktionerna vid öppnandet?
– Man var väldigt stolt över projektet och tyckte att det var det finaste och modernaste man kunde få. Efter kriget fanns det en längtan efter det som var modernt; det skulle vara stort och pompöst, säger Andersson.
Det fanns tidigt visioner om att Hangö ska bli en stor stad med många höghus. Byggandet av viadukten ansågs därför som ett naturligt led i den processen.
Fyllt sin funktion
Efter 61 år har det blivit dags att ta farväl av bron som Olli Kivinen ritade. Den har kanske inte betraktats med samma eufori under de senaste decennierna som i slutet av 1950-talet. Men den har fyllt sin funktion och tränat Hangöbor i generationer att gå raka i ryggen även i kraftig motvind. Rent fysiskt har den förenat staden, men mentalt har den ibland också haft en tudelande effekt.