Kan man lita på stjärnor?

Två gånger i veckan publicerar biografbranschen sin officiella statistik, 20 i topp-listan över hur många som sett vilka filmer. På listan får förstås bara de 20 mest sedda filmerna plats. Man får också veta hur mycket pengar dessa filmer spelat in.

I Sverige har det hittills inte funnits någon dylik statistik, utan det har varit upp till den enskilda biografen eller filmdistributören att bestämma om tittarsiffrorna för en viss film offentliggörs. Biografbranschen i Sverige har hänvisat till att tittarsiffrorna är affärshemligheter, men i februari fick Sverige en lag som säger att statistiken för biografverksamhet är en del av kulturstatistiken och måste vara offentlig.

Någon sådan lag finns inte i Finland. Ändå har branschen – åtminstone så länge jag kan minnas – varje måndag och fredag publicerat tittarsiffror för filmerna. Tittarsiffrorna läses som Bibeln av alla inblandade parter och måndagens siffror ligger till grund för vilka filmer som får fortsätta på repertoaren följande fredag.

Det är intressant att jämföra dessa topplistor med hurdana recensioner filmerna fått. Spontant kunde man kanske tro att en film som får bra recensioner också skulle locka publik till biograferna. Så är det tyvärr ofta inte. Egentligen är det tvärtom: Om en film får dåliga recensioner betyder det inte nödvändigtvis att filmen får få tittare.

Recensenterna betygsätter filmerna med stjärnor (en till fem stjärnor) och det är ganska intressant att jämföra antalet stjärnor med antalet tittare en film får. På den senaste topplistan (veckoslutet 19–21.11) ligger den inhemska filmen Syke – The Movie på andra plats med 11 551 sålda biljetter. Sammanlagt har filmen på tre veckor fått närmare 90 000 tittare.

Helsingin Sanomats recensent har gett Syke en stjärna och skriver att det är en ”förvirrande dålig sjukhusfilm”. Ett annat exempel är den nu omdiskuterade filmen Omerta 6/12 som fick två stjärnor av de flesta recensenter. Den ligger nu etta på topplistan efter bara tre dagar med 17 847 tittare.

Som jämförelse kan det nämnas att Claes Olssons film Den svavelgula himlen ligger på femtonde plats med enbart 793 tittare under veckoslutet. Sammanlagt har filmen under tre veckor setts av lite över 10 000 tittare.

Vad kan man dra för slutsatser av detta? Har egentligen en bra eller dålig recension någon betydelse? Tyvärr måste jag själv, som recenserat film i över trettio år, erkänna att filmrecensioner inte längre har någon nämnvärd betydelse och inte påverkar publikens beteende. Det är i dag helt andra saker som avgör om man går och ser en film eller inte. Intressant är också att biograferna nästan helt slutat att annonsera i dagstidningarna.

De aktivaste biografbesökarna var åtminstone före coronapandemin de man inom branschen kallar för ”heavy-users”. De är mellan 15 och 34 år och uppväxta med multiplexbiografer, alltså biografer med många salar dit man kan gå utan att på förhand bestämma sig för vilken film man ska se. Och när man bestämmer sig, går man helst och ser en film med kända skådespelare och som bygger på tv-serier. Det finns också vissa filmer man måste se – såsom den senaste Bond-filmen.

Det ska bli intressant att se om detta beteende har förändrats under coronan. Pandemin har gjort att man inte längre går och hänger till biografen, utan man måste på förhand bestämma sig för vilken film man ska se och helst också köpa biljetten på förhand.

QaOm en film får dåliga recensioner betyder det inte nödvändigtvis att filmen får få tittare.