Porkalaparentesen blir film
”Men ryktena talade sanning. Allt var jämnat med marken. Endast jordkällaren fanns kvar, men utan tak.”
Så har återkomsten till Porkala sammanfattats av en av dem som femton år gammal fick återse Porkala vintern 1956. Dessa personer och deras livsöden står i fokus för en ny dokumentärfilm om utarrenderingen av Porkala 1944. Dokumentären med arbetsnamnet Porkala – röster från parentesen låter dem som upplevde evakueringen, den sovjetiska arrendetiden och slutligen återkomsten, förmedla sina minnen.
– Dokumentären berättar om människorna, deras sorg och oro, men även hopp och kämpaglöd. Kriget finns i bakgrunden, men det avgörande är konsekvenserna för de civila, även långt efter kriget, säger regissören Christopher Marins som även kommer att editera filmen.
Projektets manusförfattare Christoffer Holm, som också skrev manus till dokumentären om Harparskoglinjen, tillägger att ett viktigt syfte är att lyfta upp krigets följder i västra Finland.
– Dokumentären lyfter upp en historia som är lika starkt lokalhistoriskt förankrad som en avgörande del av Finlands historia. Utarrenderingen av Porkala var en följd av fortsättningskriget och skedde drygt tre år efter att Hangö gått samma öde till mötes efter vinterkriget, säger Holm.
Inför det nya projektet har den västnyländska projektgruppen bakom Harparskoglinjen – västfronten mot Sovjet tagit hjälp av Kerstin Karlberg. Med sin expertis från flera stora teaterprojekt i regionen och rötter i Ingå kommer hon att fungera som producent för filmen om Porkala. Dessutom har projektgruppen sökt andra samarbetsparter i Porkalatrakten. Bakom projektet står framför allt Degerby byaråd, som gått med som ansvarig förening. Byarådet driver museet Degerby Igor i Ingå.
– Museets expertis är mycket viktig för projektet. Lena Selén och Berndt Gottberg som skapat museet besitter otroligt stor kunskap om arrendetiden och har som unga själva återvänt till trakten efter Parentesen, säger Kerstin Karlberg.
Projektstart i höstas
Filmteamet har i november inlett de första intervjuerna med personer som upplevde och minns evakueringen och arrenderingen av Porkala år 1944 liksom hemkomsten till trakten år 1956. Dåvarande Degerby, Ingå, Sjundeå, Kyrkslätt och Esbo berördes av arrenderingen och därmed kommer personer från alla de kommunerna att intervjuas för filmen.
– Inledningsvis skulle Porkala vara utarrenderat ända till 1994, alltså i hela 50 år. Även om kriget var slut fanns oron givetvis där. Den oron, men också hoppet om att få återvända, strävar vi efter att återberätta, säger Christoffer Holm.
För Finland var den sovjetiska marinbasen på Porkalaområdet också ett stort hot, precis som basen i Hangö varit några år tidigare. Nu fanns basen enbart nitton kilometer från Helsingfors och splittrade södra Finland i två delar. Porkala var en vit fläck på Finlands och världens karta ända tills 1956. Målet med dokumentären är att producera en högklassig skildring av bakgrunden till arrenderingen, det hot en sovjetisk marinbas innebar för Finland, den psykologiska effekten för dem som tvångsevakuerades, samt hur arrenderingen förlöpte fram till återbördandet av området 1956.
Utöver intervjuer med berörda personer från alla kommuner som berördes av utarrenderingen används arkivmaterial och nyfilmat material i terrängen samt iscensättningar med professionella skådespelare. Dokumentären produceras på plats på det dåtida arrendeområdet som en cirka en timme lång svenskspråkig filmatisering, med främst svenskspråkiga intervjuer och textning till finska och svenska.
Museets expertis är mycket viktig för projektet. Lena Selén och Berndt Gottberg som skapat museet besitter otroligt stor kunskap om arrendetiden och har som unga själva återvänt till trakten efter Parentesen.
Kerstin Karlberg