”Det fanns vägglöss och husen var i eländigt skick”
I dag är det inte mycket som tyder på att det så kallade Lignellska huset vid korsningen mellan Nycandergatan och Boulevarden i Hangö har varit skådeplats för en historisk händelse.
Men det har det varit. På lördag har det gått 80 år sedan finländarna åter satte sina fötter i Hangö som hade förlorats till Sovjetunionen när vinterkriget tog slut i mars 1940.
När trupperna återvände till Hangö var det just här, på salutorget framför Lignellska huset, som de samlades.
Sovjetunionen inledde evakueringen av militärbasen i Hangö i slutet av oktober och genomförde den huvudsakligen i november. Den sista evakueringskonvojen lämnade Hangö den 2 december och det gick inte smärtfritt.
– Flera fartyg gick på minor och det kändaste är väl troligen Josef Stalin som hade 6 000 personer ombord fastän bara drygt 3 000 rymdes på fartyget. Sammanlagt dog 4 000 personer som antingen drunknade eller dog i explosionen, säger Sonja Bäckman som är amanuens på Hangö frontmuseum i Lappvik.
Då finländarna förstod att Hangö var tomt begav sig trupperna till den förlorade staden. Bäckman säger att kapten Anders Grafströms svenska kompani, som kom landvägen till Hangö, nådde fram först.
– De gick från Lappvik över arrendegränsen och kom sedan till Hangö längs den gamla landsvägen. Dessutom kom en finsk patrull med Finlands flagga med båt från Bromarv, men de lyckades inte ta sig fram utan blev försenade. Därför var svenskarna de första som kom till Hangö.
Hon säger också att den svenska gruppen anlände klockan 6.25 och hissade Finlands flagga på Lignellska husets tak klockan 8. Finländarna var framme aningen senare och hissade sin flagga i kyrktornet klockan 10.40.
– Det har sagts att svenskarna trodde att det var stadshuset, men de visste inte exakt och samtidigt fanns det inte mycket kvar av stadshuset. Där hade det ändå inte gått att hissa flaggan, säger Bäckman.
Kraftigt bombad stad
Stadshuset var, precis som många andra byggnader i Hangö, förstört när finländarna återvände. Bäckman säger att cirka 30 procent av byggnaderna hade totalförstörts och att drygt 60 procent skadats. Hon lyfter ändå fram att förstörelsen av Hangö inte bara skedde i samband med att ryssarna lämnade staden. Hangö hade bombats hårt både under vinter- och fortsättningskriget.
– Under vinterkriget bombades Hangö 72 gånger, flest gånger av alla städer. Då man tänker på att vinterkriget varade 105 dagar förstår man hur mycket 72 gånger är. När tyskarna anföll Sovjetunionen i samband med fortsättningskrigets början inleddes även operation Barbarossa med att bland annat bomba Hangö eftersom staden då var sovjetisk.
Också Finland besköt Hangö med artillerield under fortsättningskriget.
– Finländarnas granater förstörde en hel del och orsakade även bränder. Det var med andra ord många saker som bidrog till förstörelsen av Hangö. Dessutom ändrade befästningsarbetena terrängen, men det fanns ändå flera hus kvar, säger Bäckman.
Anfallet som aldrig kom
Med ryssarna ute ur Hangö kunde de civila Hangöborna återvända. Under 1942 hade Hangö dock militärförvaltning och inledningsvis fick endast personer som var involverade i byggandet av stadens infrastruktur komma till Hangö. När det gällde lokalbefolkningen blev det aktuellt med resetillstånd.
– Hangö var ännu ett militärområde eftersom det var starkt minerat. Det fanns stora risker innan pionjärerna hade gjort sitt röjningsarbete och städat allting. Det fanns också vägglöss och husen var i eländigt skick. Det var mycket arbete och därför tog det tid innan Hangöborna kunde flytta in, säger Sonja Bäckman.
Arrendeområdet, som sträckte sig hela vägen till Lappvik, hade ungefär 8 000 invånare.
– Många evakuerade och åkte härifrån, men i samband med evakueringen 1940 var det inte många Hangöbor kvar. Det var soldater som uträttade det mesta. Civilbefolkningen hade flytt redan under bombningarna och då till Ekenäs som var närmaste stad. Där fanns skolor och större byggnader som kunde inkvartera folk i början.
När det väl var möjligt flyttade de flesta evakuerade Hangöborna tillbaka och Bäckman säger att den största delen gjorde det redan under kriget. All dramatik och förstörelse till trots var hemstaden äntligen Hangöbornas igen.
– Det var ett fredligt återtagande. Eventuellt skulle Hangö ha fått mera uppmärksamhet om det hade skett ett stort anfall på Hangöfronten, men då hade också betydligt flera liv gått förlorade. Det hade inte varit värt det. Med facit i hand var det ett bra beslut att inte anfalla, förstöra staden och förlora många soldatliv i samband med den insatsen, säger Sonja Bäckman.
Finländarnas granater förstörde en hel del och orsakade även bränder. Det var med andra ord många saker som bidrog till förstörelsen av Hangö. Dessutom ändrade befästningsarbetena terrängen.
Sonja Bäckman amanuens på Hangö frontmuseum