Sen sådd på flera sätt
■ Trädgårdsodling är roligt, i synnerhet om det lyckas från sådd till skörd. I mitten av november gjorde jag något jag aldrig gjort förr, i dubbel bemärkelse – jag sådde vitlök och jag sådde sent på hösten. En väninna förärade mig vitlöksbulbiller i fjol höstas, och jag borde ju ha sått dem redan då, men det blev inte av förrän i år.
Min första höst- och vitlökssådd har sin upprinnelse i att jag var drabbad en dunderförkylning. Då jag letade på nätet efter huskurer mot förkylning påmindes jag om vitlökssådden som aldrig blev av 2020. För vitlök framstod som ett mirakelmedel, vilket jag nog i och för sig hört tidigare. Man bör dock ha koll på vad man gör med sina vitlöksklyftor, visade det sig. Aftonbladet skrev i början av november om en man som fick svåra brännskador i öronen av vitlök, stackars sate. Tidningen hade intervjuat Marina Tuutma, specialistläkare i allmänmedicin och hon har plockat ut lökbitar ur många patienters näsor och öron. – Man ska aldrig stoppa främmande föremål där, det kan vara farligt, sade hon.
Jag hittade fjolårsbulbillerna och gjorde slag i saken. Det var en rätt varm dag, men man kände att kylan och vintern var på ingång. Enligt vad jag läst mig till är det utmärkta förhållanden för vitlökssådd, den ska sås så sent som möjligt, precis innan kung Bore slår till. Och litet frisk luft är ju aldrig fel, inte ens då man är förkyld, det var alltså på alla sätt utmärkt läge för sådd. Bulbiller, vad är det, kanske någon undrar. Jo, det är smålökar eller groddknoppar som kan bildas på en vitlöksplanta. Varje liten bulbill, någon millimeter stor, ser ut som en perfekt vitlöksklyfta i miniatyr. Och de här små raringarna ska alltså helst sås på hösten, och helst samma år man tagit dem till vara så det är möjligt att jag var för sent ute med mina.
Men om man lyckas få minilökarna att gro så ska man inte tro det är någon snabb huskur mot förkylning. För det här är en tvåårig historia. Den första sommaren efter sådd kan man visserligen beskatta vitlöksblasten litet, men absolut inte klippa ner den helt. Blasten smakar svagt av vitlök och kan klippas ner i en sallad eller över en pastasås. Man ska däremot inte skörda själva vitlökarna den första sommaren för då består de vanligen bara av en klyfta. Man ska i stället vänta till följande år. Då ska de ha bildat hela vitlökar med många klyftor. Så här rent teoretiskt alltså. Det finns en uppenbar risk att min sådd inte lyckas eftersom bulbillerna fick ligga och vänta ett år. Den som väntar på något gott … och så vidare.