Doldis med OS-medaljer får utställning i Degerby Igor
– Han är olympisk medaljör och ett stort namn inom brottningen. Jag tycker Edil borde få en staty i Ingå. Stora sportmänniskor brukar hedras av sina hemkommuner med en staty – som Mika Myllylä i Haapajärvi. Det skulle vara bra reklam för kommunen.
Det säger Markus Etola, som är ättling till den olympiska brottaren. Edils syster Edit är Etolas mormors mor.
– Min mormor Lilly pratade lite om honom men inte så mycket. Det var först när jag själv började göra släktforskning som jag insåg att han är mycket större än jag hade trott.
Markus Etola har så smått börjat starta en kampanj för att väcka intresse för Rosenqvist och en eventuell staty i kommunen.
– Kommunen kan ge platsen för statyn, sen behöver vi förstås privata finansiärer, säger han.
Befängd idé
– Absolut inte! utbrister Edil Rosenqvists son, Hans Rosenqvist, när han får höra tanken på en staty.
– Det är en helt befängd idé. Han borde ha kontaktat mig.
Hans Rosenqvist kan ändå bekräfta att hans far var en av de många finländska brottarna som rönte stor framgång under 1920-talet. Edil Rosenqvist föddes den 11 december 1892 i Degerby. Hans far var torpare på Torbacka gård, och hemgården låg på samma slätt där Torbacka flygfält numera finns. Huset finns inte kvar. Familjen fick många barn, men en del av dem dog vid födseln eller i unga år.
– Edil var tredje eller fjärde äldst, någonstans i mitten av barnaskaran, säger Hans Rosenqvist.
Edil Rosenqvist flyttade till Helsingfors, där han tog sådana jobb som fanns att få. Studier blev det inte för hans del.
– Nej, han kom inte från sådana möjligheter.
Brottningens guldålder
Däremot blev han medlem i Helsingfors Atletklubb, som hade grundats 1891.
– Idén om kraftsporter hämtades till Finland från Tyskland och Danmark i slutet av 1800-talet. På klubben fanns många samtida brottare, där var till exempel bröderna Westerlund, säger Rosenqvist.
Till klubbens medlemmar hörde också Finlands första olympiska guldmedaljör någonsin: Verner Weckman. Han tog guld i mellanspelen i Aten 1906, och i London. 1908. Silvermedaljören i brottning 1912, Ivar Böhling – även han Ingåbo – hörde också till samma klubb.
Några år senare var det Edil Rosenqvists tur. Han tog silver i grekisk-romersk brottning i tung mellanvikt i olympiska spelen i Antwerpen 1920, och i tungvikt i Paris 1924. Han deltog också i de olympiska spelen i Amsterdam 1928, men fick ingen medalj. Hans framgångar sammanfaller med guldåldern för finsk brottning överlag – Finland fick fem guldmedaljer i brottning i Antwepen och totalt sexton medaljer i Paris. Efter spelen i Amsterdam 1928 deltog bara en brottare per land i varje klass men de finska framgångarna fortsatte in på 1930-talet. Rosenqvist blev också världsmästare två gånger, 1921 och 1922.
Tillbakadragen natur
Verner Weckman fortsatte agera mecenat för brottarna i Helsingfors Atletklubb, som också Rosenqvist brottades för.
– Weckman var direktör för Finska kabel som fanns i Kabelfabriken i Helsingfors innan den flyttade till Kyrkslätt. Han upplät kabelfabrikens utrymmen för klubben. Där hade de regelbundet möten, till exempel när de firade klubbens jämna tiotal och så vidare, säger Hans Rosenqvist.
Hans Rosenqvist minns inte att hans far skulle ha pratat om sina brottningsframgångar med sonen.
– Nej, det hade ju gått 20-30 år sedan dess när jag föddes. Han var tillbakadragen och ville inte alls haussa upp det.
Ambassadchaufför
Rosenqvist fick barn som 57-åring – frun Hellin Sofia var mycket yngre än han. Familjen bodde i Helsingfors – först på Drumsö och senare i Berghäll. Kontakten med hemtrakterna upprätthöll han genom att bygga en sommarstuga på Degerö. Den tillföll Sovjetunionen under Porkalaparentesen, men återbördades rätt oförstörd.
– Där tillbringade vi somrarna med familjen. Jag jobbade mycket med far där, jag bar stenar och vi göt allt möjligt. Där fanns också ett stort trädgårdsland där vi odlade mycket.
I arbetet på stugan kunde man också se spår av Edil Rosenqvists styrka.
– Vi hade en stor järnskottkärra med höga väggar och ett järnhjul. I den brukade vi blanda sand och cement till betongbruk. Den brukade far dra omkring på gården. När jag skulle göra mig av med den krävdes det två män för att lyfta den, säger Hans Rosenqvist.
Efter sin brottningskarriär jobbade Edil Rosenqvist som chaufför för engelska ambassaden. Han dog i september 1973. Han är begravd på begravningsplatsen i Degerby.
Nästa år, då det har gått 130 år sedan hans födelse, kommer Edil Rosenqvist att uppmärksammas med en utställning på museet Degerby Igor.