Västnyländska dialekter engagerar
De västnyländska dialekterna intresserar och engagerar. Vi efterlyste era bästa dialektord och gensvaret har varit stort. Ni har ännu chans fram till och med söndag att bidra ifall ni kommit på fler eller inte hunnit med ännu.
I nuläget har Västra Nylands läsare bidragit med över 200 dialektord – en handfull har till och med haft långa listor innehållande tiotals ord, inklusive förklaringar och ibland även i vilken by eller på vilken ort orden används.
Karl Augustson på Skallböle gård i Tenala är en av dem som bidragit med en lista med ett sextiotal dialektord. Han har samlat på sig orden ett längre tag.
– Då jag hör ett dialektalt uttryck eller ord försöker jag lägga det på minnet och fylla på min lista då jag kommit hem, säger Karl Augustson.
Ett av hans favoritord är kanobacka.
– Man bör nog nästan vara över 70 år för att ha hört och för att förstå ordet, säger han.
Så vad betyder det?
– Såg- och huggspån från vedlidret, fattigmans isoleringsmaterial i trossbotten och på mellantaken i hus, säger Augustson.
Kanobacka ska inte förväxlas med morkel.
– Morkel är grövre än kanobacka, det är mer som skräp från ved och dylikt.
På Augustsons lista finns också flera ord från landsbygden – ligosin, som ska uttalas med långt o, är en liggsjuk höna och gallko är en ko som inte kan få kalvar och därmed inte heller mjölk.
– Gallkon oxas dessutom. Det betyder att då gallkon kommer ut bland andra kor rider den på de andra korna som om den vore en tjur. Både gallko och ligosin är ju sådana ord som försvinner ur det dagliga språkbruket eftersom vi nuförtiden oftast köper både mjölk och ägg från butiken, säger Augustson.
Del av identiteten
Ens dialekt är ofta en del av ens identitet – om inte förr kan man sakna sin dialekt då man inte hör den. Det upplevde Augustson själv då han bodde i Stockholm i början av 1960-talet.
– För att få höra finlandssvenska brukade jag åka till centralen och invänta resenärer som kommit med båt till Sverige. Jag pratade inte med dem, jag åkte dit för att lyssna på dem. Västnyländska kände jag alltid igen, inte minst på sättet att använda meningar som it va ja där ja ih. Efter negativa meningar kommer ett ih med nästan stumt h.
It va ja där ja ih betyder kort och gott ”jag var inte där”.
Ord från släkten
Augustson har också flera exempel på ord som äldre släktingar använde. Ett är åma.
– Min mormor var från Snappertuna och hon brukade bland annat säga att de åmade in kall luft från fönstret. Det betyder att det drar från fönstret.
Äldre släktingar har inspirerat även andra att bidra med dialektord från Västnyland. Anders Kurman har bidragit med ord och uttryck från Bromarv. Ordet bondon används om sädeskärvar, skriver han, och böjningen är ett bondon, flera bondon.
Kurman har fler dialektala uttryck från landsbygden. Uttrycket att få ko och bås användes åtminstone förr i Bromarv, skriver han.
”Jag minns att min faster, som
var född 1908, använde det. Det innebär att någon karl tog sig en hustru, som ägde ett litet hemman, ett småbruk eller enbart ett eget hus. Det kunde låta: Nu har Ville slagit sig ihop med Vivi, så nu har han fått både ko och bås.”
Förr användes ordet potil, uttal med kort o och i, om en liten tjurkalv, säger Kurman. Ordet kunde också användas i samband med älgjakt; han sköt en liten tjurpotil, det vill säga en piggtjur.
Kurman bidrar också med ordet snajo, med betoning på j. Ordet betyder närmast insikt, vetskap, förnuft. Motsvarande verb blir snaja.
Bysvipo och ackuschörska
Ordet måschna, som uttalas med långt å-ljud, kan användas om du får en god efterrätt – då kan du säga att ”det här är måschna för kropp och själ”.
Från Tenala kommer också bidraget onalig eller onaliger. När man är onaliger så är man olustig eller rastlös. ”Det är då kylskåpsdörren börjar gå, brukar min man som är Tenalabo säga”, skriver Gun Lundsten.
Och det tangerar en annan förklaring till onalig; nämligen att man är sugen på nåt gott att äta, salt eller sött. Då kan man också säga att man är sodin.
I Sjundeå kan man få syn på en bysvipo – det är en skvalleraktig person som ofta besöker sina grannar. Om bysvipon flenar betyder det att hon flänger omkring och om hon är haamlågär är hon tankspridd eller dement. På sjondoska
kan man också få höra någon tala om dyljår och det kan vara både kläder och sängkläder. Det är Kerstin och Ingmar Nyberg som bidragit med orden från Sjundeå.
I Pojo kallade man åtminstone ännu in på 1930-talet på ackuschörskan då det drog ihop sig till att föda bån. Ackuschörska betyder alltså barnmorska och bån är detsamma som barn. Och då bånen i Pojo drypjar då dreglar de. Viola Fischer
har levererat orden från Pojo.
Du hinner ännu bidra med dina dialektord. Det kan du enkelt göra genom att fylla i vårt formulär i webbversionen av den här artikeln, eller genom att mejla oss på adressen tipsaoss@vastranyland.fi. Skriv VN dialektord 2022 i ämnesfältet.