I bastun i Pojo skapar Daniel andlig rock på finlandssvenska
Efter bara en knapp månad som Pojobo känner sig tusenkonstnären Daniel Österlund redan som hemma. I en gammal bastu spelar han in andlig rock på finlandssvenska med en bild på Cornelis Vreeswijk som altartavla. I kväll uppträder han som trubadur på Köttkontrollen i Karis.
Daniel Österlund sitter i skräddarställning på golvet intill sin vita elgitarr. I kaminen sprakar en brasa och ur högtalarna strömmar Jan Johanssons vemodiga piano från skivan Jazz på svenska. Jag nämner att jag älskar Visa från Utanmyra och Österlund skiner upp.
– Åh, vad jag är glad att du kände igen den! Jag drömmer om att skapa en skiva som den här – den funkar alltid, vare sig du är glad eller ledsen.
Just nu är Daniel Österlund faktiskt lite ledsen. Han har grälat med sin sambo.
Vad bråkade ni om?
– Tillvaron i allmänhet, suckar han.
– Vi lämnade vår hyreslägenhet i Borgå i augusti och hade tänkt bo ett år i Spanien. Vi har tre barn, så det blev en på många sätt tung resa. Efter sju veckor insåg vi att vi inte vill vara där över vintern. Tänk om det kommer en sandstorm? Det kom ju sand ända från Sahara till Finland för något år sedan – hur måste det inte vara där nere?
De hyrde ett hus med stor gård i Pojo utan att ens ha sett det i verkligheten, men ”vi hade en kompis som kom hit och luktade om här fanns mögel”.
Mottagen med öppna armar
Trots morgonens gräl har de inte ångrat beslutet. Daniel Österlund har redan hittat vänner bland konstnärssjälarna i Fiskars. Grannen Margot är trevlig. På tomten intill finns bottnen av en gammal båtfabrik (där Margot jobbade) och här säger Österlund, halvt på skämt, att han skulle vilja ordna ”en festival i Woodstockstil”.
Dessutom har han fått bra kontakt med Thatcher Mines som driver baren Pesula i Fiskars, där
Österlund ska leda akustiska open mic-sessioner och vara dj på barndiskon.
Trots att Österlund är uppvuxen i Borgå var han en flitig Facesbesökare i sin ungdom. Därför är han glad att festivalen lever vidare med Faces in the Night på Köttkontrollen i Karis. Där ska han uppträda som trubadur i dag, fredag, med start klockan 20.
– Det blir mycket Cornelis Vreeswijk, utlovar han.
Österlund älskar viskonsten. På väggen i studion hänger ett porträtt av husguden Vreeswijk, och Österlund blev alldeles starstruck när han insåg att Karisprofilen Teddy Granroth är son till Pumpvikins Putte.
– Jag bara måste få träffa honom!
Slutat strida mot demoner
Att flytta till Västnyland känns som att komma hem, konstaterar Österlund och matar kaminen med två klabbar.
– Jag är född i Ekenäs och min farfar var präst i Karis, Bertel Österlund hette han.
Han har valt att kalla sin kommande soloskiva Resan hem. Namnet har flera betydelser. Den handlar både om bli Pojobo och besvikelsen över att det inte blev ett år i Spanien.
– Och om döden, som också är en slags resa. Det blir min sjätte skiva.
Han plockar fram fyra av sina tidigare album (ett är bara digitalt, eftersom han inte hade råd att trycka upp det).
Det är en spretig helhet, från en skiva med folkpunk till det trespråkiga bandet Borgauxs självbetitlade debutalbum ("omslaget är helvitt för jag tänker att den är som The Beatles White Album”). De har
alla ändå ett gemensamt tema: andlighet.
– Nu för tiden blir det mest andlig rock, som är existentiell och ifrågasättande. På min första skiva, Sjörök, som jag gjorde med bandet Landskaps Generatorn, var det mer medeltid. Jag tänkte jag att jag skulle vara som en trubadurriddare som strider mot demoner.
Det låter coolt.
– Jag vet inte, det är nog bara Jesus
som ska göra det. Jag har alltid varit kristen, men jag har haft mina kriser. Jag har varit ateist, hippie, mystiker … Nu har jag börjat läsa Bibeln mer igen. Jag fick faktiskt en ny Bibel av den lokala församlingen.
Fick jobb i Karis järn
Musiken är inget han kan leva på, trots att han också gör gigs på allt från bröllop till begravningar.
– Jag har fått jobb som försäljare i Karis järn. Det är något helt annat än det jag tidigare har sysslat med.
Det är metal.
– Haha, ja, det är ju det! Nä, men det gör gott för mig att åka till jobbet. Jag skulle bara vilja sitta och pilla på mina leksaker, men det hämtar inga pengar.
Just nu kan han inte ens mixa musik, eftersom datorn har gått sönder.
– Vårt yngsta barn kissade på den. Först tog han bort alla tangenter, och sedan hände det här. Han får aldrig mer låna den för att titta på Netflix. Jag har ansökt om stipendiepengar för att kunna köpa en ny dator.