Få har en femhundring extra varje månad
Inte nog med att el-, mat och bensinpriserna stiger. Chockhöjda räntor drabbar dessutom flera hushåll lagom till jul. Hur många klarar av att trolla fram en femhundring i månaden?
”De låga räntornas tid är förbi”.
Uttrycket är på god väg att bli lika etablerat som ”det nya normala”. Fast vad betyder det i praktiken? Att priset på bröd och ost stiger är något greppbart, något man bara behöver gå till butiken för att förstå. Men de skenande räntorna blir konkreta först när minussiffrorna lyser röda på kontot.
Ett bostadslån består av två delar: den summa du amorterar på själva lånet och räntan. Banken tar en viss procent och resten av räntan baserar sig på den europeiska referensräntan euribor. Överlägset flest finländare har lån med 12 månaders euriborränta, men den är inget gemene man har reflekterat över på många år, eftersom den har varit extremt låg. Faktum är att den har legat på minussidan.
Men så hände det. I våras blev den positiv för första gången på nästan sex år. Och sedan dess har den klättrat i rask takt. I juni nådde den en procent. I september två. Just nu ligger den strax under tre procent.
Fortfarande är det här bara matematik. Hushållen kämpar på med att släcka lampor och köra kortare sträckor för att slippa tanka bilarna med dyr bensin. Men så kommer årsdagen för när de lyfte sitt lån. Då justeras ränteprocenten enligt vad euriborräntan är just det datumet – och plötsligt inser de att alla försök att spara slantar bara har varit som att sila sand. För nu ska de ytterligare hosta upp hundratals euro från ingenstans. Varje månad.
I klartext betyder det att personer som har ett lån på 200 000 nu ska betala ungefär 500 euro mer än tidigare per månad. Om storleken på lånet är 400 000 är den extra summan som månatligen ska trollas fram 1 000 euro. Och så vidare. Hur många hushåll har en sådan buffert, speciellt i dessa tider?
Det skulle vara frestande att ockfriskt så här skylla på en viss rysk diktator, och visst har han sin skuld i saken. Men räntorna är inget som kommer att falla mirakulöst den dag Ukrainakriget är över.
Under de kriser som har avlöst varandra sedan slutet av 00-talet har världens länder försökt stimulera företag och hushåll genom att trycka mer pengar för att få i gång en liten, positiv inflation, men den har inte tagit fart. Stödpaketen under coronapandemin fick till sist snöbollen i rullning. Sedan anföll Ryssland Ukraina, med brist på allt från solrosfrön till energi som följd. Ökad efterfrågan och minskat utbud leder som bekant till saftigare prislappar, och vips hade inflationen rusat i väg. Bankerna i Europa har därför höjt räntan för att stoppa inflationen, alltså göra pengarna mer värda igen.
Låntagare stresstestas just nu för räntor på upp till sex procent. Tiden när vanligt folk kunde låna för att uppföra skrytbyggen i Gammelboda i Ekenäs är definitivt förbi. Ur miljösynvinkel är det en bra sak, men för de familjer som under det kommande åren kommer att inse att de jobbar med en olöslig ekvation är det förstås en tragedi när de tvingas sälja huset, dessutom på en allt mer oattraktiv bostadsmarknad.
Möjligheten att tillfälligt sluta amortera och endast betala räntor finns förstås, men det är alltid just en tillfällig lösning. Enligt prognosen ser euriborräntorna inte heller ut att sjunka inom en överskådlig framtid. Juhana Brotherus, chefsekonom vid Finlands Hypoteksförening, säger till Yle att 12 månaders euribor ännu kan klättra till 3,5 procent den här vintern. Enligt honom att det är för sent att fundera på räntetak, eftersom de i dagsläget bara gör lånen dyrare. Det enda de som drabbas kan göra är att konsumera mindre. Något som är lättare sagt än gjort för dem som redan lever på gränsen.
För många är brödköerna ett sista alternativ, men inte heller de klarar av trycket när hushåll ur en helt ny typ av socioekonomisk klass sväljer stoltheten och ställer sig i ledet. VN har redan tidigare skrivit om hur diakonin i Ekenäs tvingas handla kött till fullpris i butiken för att ha något att dela ut.
Det ekonomiska läget kan göra vem som helst nedstämd, men det är viktigt att minnas att vi finländare har tagit oss igenom tuffa tider förut. För att parafrasera Runeberg: om grannens åker står frusen så delar vi med oss av vår skörd och blandar hälften bark i brödet. Här finns två viktiga påminnelser. Det enda vi egentligen behöver är mat på bordet. Och varandra.