Nu är lucias nya vagn nästan klar – byggs av studerande på Axxell

Det blir ingen droska för lucia i år. Istället får hon stiga uppför trappan till en snirklig vagn med snöflingor och isblå snäcka. Det innebär att hon ska åka på ett lastbilsflak – precis som förr i tiden.

Blivande elmontören Robert Granlund från Brändö, Åland tar varsamt emot en av de nymålade vita lyktorna av ellärare Anders Åkerfält. Sedan början av september har ivriga snickare, elmontörer och målare i olika etapper designat och byggt lucias nya vagn.

Nu återstår bara de allra sista bitarna.

– Det har gått jättebra. Vi ligger före i tidtabellen, konstaterar läraren Peter Fyhrqvist nöjt.

Han har hållit i trådarna för vagnprojektet som inleddes redan före pandemin. Det var då som Folkhälsan hörde av sig och Fyhrqvist nappade på projektet.

Målet har varit att skapa en ny vagn som kan placeras på ett lastbilsflak så att lucia sitter högre upp och syns bättre. Dessutom ryms flera tärnor med. I den gamla vagnen rymdes bara några tärnor förutom Lucia, nu kommer 10-12 att rymmas med, uppger Folkhälsan.

På grund av pandemin lades vagnprojektet tillfälligt på is. Men nu, efter många e-postmeddelanden, omritningar och omröstningar om färgelement står vagnen så gott som klar på betonggolvet i yrkesskolan Axxells arbetshall i Karis centrum.

Studerande byggde och designade

Lucias vagn har förverkligats med vuxenstuderandes hjälp. En av dem är Markus Helin från Helsingfors som bytt bana från ekonomiförvaltning till snickeri.

– Jag ville göra något hel annat, och något där jag får skapa något vackert med mina händer.

Han har designat lyktorna som elmontörerna nu ska lägga på plats. Allt började med en prototyp som finns kvar i snickeriavdelningen i Axxellhuset.

– Jag hade en idé om att jag ville ha en lykta med böjda trådar. Inne i lampan finns ett ledljus, men vi har skapat den så att det ska se ut som en lykta, säger han.

Helin har en finskspråkig bakgrund och var därför inte så bekant med luciatraditionen innan projektet.

– Det har varit intressant. Lucia

är verkligen som en stjärna i den finlandssvenska kulturen, säger han.

Fyra lager färg

Inne i målarrummet står en annan helsingforsare, inredningsdesignern Maria Tabermann som kompletterar sin utbildning med en målarexamen. På målarbordet ligger nymålade kritvita lyktor och stjärnor.

Tabermann har precis lagt de sista penseldragen med isblå färg på insidan av luciavagnens snäcka.

– Det såg ut ut som en riktig julverkstad här inne när alla delar var här, säger hon.

Allt har målats med fyra lager. Träolja, grundfärg och målarfärg. Det ska se till att vagnen klarar både ruskigt väder och år av användning. Snart ska alla delar bäras ut i hallen där elmontörerna

tillfälligt släckt lamporna för att ta en titt på vagnen.

I lyktan som Granlund och Åkerfält precis fäst på vagnen flimrar ledbelysningen som en liten flamma.

Under räcken, som finns där av säkerhetsskäl, lyser ljusslingorna som elmontörerna tidigare installerat.

– I vår bransch handlar det om att göra jobbet så att det inte syns, säger ellärare Åkerfelt och hänvisar till elskåpet som de gömt under trä i vagnen.

Han ger likt Fyhrqvist tummen upp åt studerandenas arbete. Det har gått snabbt undan, och att kunna jobba snabbt är viktigt i en bransch som alltid jobbat med tajt tidtabell, konstaterar Åkerfält.

– Vi har jobbat vidare med den efterhand som vi kunnat, säger studerande Kenneth Ahlfors från Ekenäs som efter år i metallbranschen sökte sig till ellinjen.

Mycket att tänka på

Luciafirandet är en stor tradition i Svenskfinland som engagerar många. Det här syns bland annat mängden pengar som Folkhälsan lyckas samla in och i hur många som följer med luciaföljet, både på

plats och från tv-soffan.

Under processens gång har flera frågetecken rätats ut, till exempel att höjden på vagnen blir rätt så att spårvagnslinjerna inte orsakar problem och en trappa har byggts som lucia ska använda när hon tar sig upp på lastbilsflaket.

Snöflingorna på räcket har ritats om från den ursprungliga prototypen för lucia ska synas bättre. Den slutliga produkten, med snäcka på plats, får vi se först på luciadagen. Fyhrqvist och flera studerande är intresserade av att vara på plats på dagen.

– Det skulle vara roligt att gå och se. Jag har blivit mera intresserad av att gå och titta nu, konstaterar blivande målare Maria Tabermann.

– Det skulle vara kul att se den ”in action”, tillägger elmontörsstuderande Ahlfors.

FOTO: LINA ENLUND Ӗ Det är kul att göra något som blir bestående, konstaterar Robert Granlund som valt att skaffa sig ytterligare ett yrke vid sidan om jobbet på sjön. Här fäster han och elläraren Anders Åkerfelt en lykta med ledlampa på vagnen.

FOTO: LINA ENLUND Ӗ Axxelläraren Peter Fyhrqvist ser fram emot att se vagnen vid Senatstorget. Här står han vid trappan som ska fästas på lastbilen så att lucia och hennes tärnor kan ta sig upp till vagnen.