Ole Bernhard Ehrstedt

Född 9.6.1946 Död 2.8.2022

Ole Bernhard Ehrstedt föddes i Kimito i en småbrukarfamilj och var näst yngst av fem syskon.

Innan grundskolereformen slagit igenom i Finland började kimitopojken ambitiöst sin långa väg att utbilda sig från folkskola till universitet eftersom han, likt många andra fyrtio- och femtiotalister, inte hade gymnasiet som grund för akatet! demiska studier. För Oles del blev det folkhögskola, folkakademi och social- och kommunalhögskola.

Det blev ett uppehåll i studierna när han inledde sin yrkesbana, först i Lemlands kommun som kommunsekreterare och sedan som kommundirektör i Snappertuna.

I samband med kommunsammanslagningen med Ekenäs ändrades Oles arbetsuppgifter. Från att inneha olika chefsposter, bland annat utbildningschef i Ekenäs, väcktes drömmen att fortsätta studierna vid Åbo Akademi. Studierna skedde mestadels på kvällstid och under veckosluten under många års tid. Slutligen doktorerade Ole med ämnet Näringspolitik och kommunal verklighet 1994.

Från år 2001 arbetade Ole på Utbildningsstyrelsen som överdirektör/skolråd för den svenska linjen. Därifrån gick han i pension år 2011.

Familjen har alltid varit viktig för Ole. Sin stora kärlek, Gunnel, hittade han på Åland 1969 där de båda jobbade på Grelsby sjukhus. Det var kärlek vid första ögonkasBröllop firades i Lemland och parets dotter, Michaela, såg dagens ljus 1974 i Snappertuna.

Ole var förtjust i Österbotten ända sedan första visiten i Gunnels hemtrakter, speciellt sommarnattens ljus fängslade honom.

Många är de somrar som familjen tillbringade sina semestrar ”uppe” i det finska Österbotten, på släktens gård. Gemenskapen med svärföräldrarna utvecklades till en livslång vänskap. Även vi, Gunnels systers familj, är tacksamma över dagar tillsammans i varm atmosfär. Långbord med mycket skratt, men också långa, djupa samtal om aktualiteter och historia hörde till. Det var bärplockning, fisketurer i Kyro älv, flygfotografering, badminton och brädspel på nätterna.

Vår dotter, Magdalena, kunde inte ha fått en bättre gudfar än Ole. Hon har fina minnen från de årliga sommarvistelserna i Ekenäs.

Mycket såg Ole världen genom sin kameralins, både stillbild och video. Genom fotointresse fördjupades hans intresse för djur och natur. Många är de timmar som han suttit i gömslen i ur och skur under morgonens tidiga timmar.

De långa resorna, jorden runt och safari i Afrika för att nämna några, blev allt viktigare för Ole och Gunnel efter pensioneringen. Resorna gav också många nya vänskapsrelationer som blivit viktiga under åren.

Man kan räkna Ole som Ekenäsbo eftersom han, trots allt, levde största delen av sitt liv där. Våren 2020 blev det ett hastigt flytt för Ole och Gunnel till Tusby, där Michaela med sin familj bor. Parkinsons sjukdom hade plågat Ole länge, men nu förvärrades sjukdomen radikalt. Den drygt två år långa sjukdomstiden var svår, men han fick god vård i Tusby.

Ole sörjs av den närmsta familjen Gunnel, dottern Michaela, svärsonen Jussi och barnbarnet Henri.

Vi, svägerska och svåger, vill bevara minnet av Ole som han var i sin krafts dagar, full av liv och glädje, godhjärtad och omtänksam.