Tanja Hankimo gör smycken av fallna grenar
För det flesta är det bara gamla kvistar. För Tanja Hankimo är det material till smycken som ska förmedla hur viktig skogen är för oss. Hennes dröm är att kreationerna ska synas på självständighetsbalen.
En stillsam sensommardag för sex år sedan gick Tanja Hankimo som så många gånger förut i skogen med familjens dåvarande hund Thelma. Stigen var bekant, för skogen kring hemmet i Sjundeå är Hankimos favoritplats, en outsinlig källa av glädje och inspiration. En plats där hon ofta kan bli hänförd.
Men plötsligt var något annorlunda än alla tidigare gånger.
– Jag kände tydligt att någonting ville få mig att stanna upp. Jag satte mig på en sten och det var som om skogen hade sagt till mig att den vill att jag ska berätta för världen hur viktig skogen är för allt som lever. Jag minns fortfarande hur jag satt där och tänkte att herregud, hur ska jag få fram skogens budskap? Jag vet att det kan låta helt skumt, men för mig var det väldigt tydligt.
Upplevelsen var så stark att hon inte kunde släppa den. I stället blev den starten på en lång process där hon letade efter rätt sätt att förmedla det hon kände att hon blivit uppmanad att göra. Hon har tidigare sysslat med keramik och fotografering, men ingendera kändes som rätt form för det här uppdraget.
– Hur kunde jag få budskapet i en sådan form att människor kan bära det nära sitt hjärta var som helst? Så småningom kom jag fram till att det lyckas bäst genom någon form av smycken. Jag ville inte skada något i skogen, så det gällde att hitta på ett sätt att göra smycken av naturmaterial utan att röra träden.
Som att slipa fram en diamant
Det var bara att pröva sig fram. Här hade hon nytta av sin stora kärlek till skogen. Små detaljer kan ge henne stora upplevelser, och det var också så hennes smycken började ta form.
– Jag började se mönstren i brutna grenar och insåg att där gömmer sig en mångsidig värld av unika motiv. Så jag började såga av små rundlar av grenar och slipade ytan för att få fram de vackra mönstren. Jag sökte länge efter metoder att ytbehandla smyckena så att resultatet skulle bli som jag vill ha det.
Idag, sex år senare, har Hanki
mo registreat produktnamnet Oksakoru, skapat en baskollektion av smycken, sålt dem i Nationalmuseums museibutiker och etablerat en webbshop. Det ursprungliga uppdraget är fortfarande hennes ledstjärna.
– Det är alltid grenarnas eget mönster som står i fokus. Jag bara hjälper fram det som är unikt för just det trädet. Det är som att slipa fram en diamant. Genom de här smyckena kan jag föra fram något som vanligen är väl dolt under utan och inte syns. Varje trädslag har en egen personlighet. Jag är totalt fascinerad av den här världen.
Siktar på presidentens bal
Även om alla smycken följer samma mönster – en avsågad rundel av en gren med en kedja och små detaljer i någon ädel metall – blir det inte ensidigt att skapa dem.
– Naturen är aldrig likadan! Fast jag går på samma skogsstig ser den alltid annorlunda ut. Så är det också med mina smycken – varje smycke blir helt unikt, för mönstren är aldrig helt likadana.
Hankimo tilltalas av symboliken i att bära trädets årsringar kring halsen eller i öronen.
– Ringarna symboliserar trädets hela liv. På samma sätt är det med oss människor, vi bär med oss hela vårt liv i olika lager.
I Tanja Hankimo finns många lager av levt liv som hon inte kan återvända till. Hon är utbildad veterinär och socialantropolog, men som högkänslig klarade hon inte av den hårda vardagen på en veterinärklinik.
– Det blev för mycket för mig, jag blev utbränd och kraschade totalt. Jag kommer aldrig att återgå till ett sådant jobb. Men att jobba med de här smyckena är något jag verkligen brinner för. Så det vill jag fortsätta att utveckla.
Just nu är företaget inget hon kan leva på men hon siktar högt.
– Jag vill göra sådana smycken av trä att man kan ha dem på sig på presidentens självständighetsbal. Det är målet.