Hasse i Ekenäs är redo att bespisa julfirarna
Efter två år av försiktigare eller helt uteblivna julfester är det igen dags att skåla i snaps och sjunga Hej tomtegubbar. Men festerna där alkoholen flödade gränslöst och äktenskap både sprack och bildades börjar höra till historien. I dag är det oftast program och dyrare mat som står på menyn.
”Jaloviinan” ska sedan drickas ur konjakskupa, inte några shotglas.
Köpman Kaj Björklöf och kontorsansvariga Harriet Aaltonen sitter med utsikt över hela den nya KRauta-affären i Karis, men det är pappret framför dem som har deras fulla fokus.
Av allvaret att döma skulle man kunna tro att de gör upp budgeten inför nästa år. I själva verket är de i färd med att planera företaget Karis järns julfest, där de anställda från butikerna i Karis, Ekenäs och Lojo träffas för att fira tillsammans.
– Det är ett slags bokslut över året, säger Kaj Björklöf.
– Och samtidigt ett tack till personalen. Det brukar vara uppskattat,
säger Harriet Aaltonen.
Offentliga sektorns enda utsvävning
Efter två år av restriktioner och allmän försiktighet är det många arbetsgivare som igen ordnar fester för sina anställda. En av dem är Hangö stad, som är känd för sin legendariska julglögg.
– Absolut!
Så svarar stadsdirektör Denis Strandell när han får frågan om den blir av i år. Julglöggen är en viktig tradition, påpekar han.
– I den offentliga sektorn har vi egentligen inga utsvävningar eller betydande personalförmåner. Det här är arbetsgivarens sätt att tacka för det gångna året och visa de anställda att de är uppskattade.
Endast under det första coronaåret 2020 rubbades traditionen i Hangö. I fjol festade personalen loss igen.
– Smittoläget var lite lugnare kring jul, så vi hade julglöggen i nedbantad version. Från grundtryggheten ville de ändå inte ta minsta lilla risk att bli smittade, så de lyste med sin frånvaro.
Ett spetsat farväl
I år är det i stället just de anställda inom grundtryggheten som är huvudgästerna.
– Det är sista gången som de kan vara med, så festen är samtidigt ett tack och adjö till dem, säger Strandell och syftar på att social- och hälsovården i städerna och kommunerna övergår till välfärdsområdena vid årsskiftet.
Med anledning av det här tror han att årets fest kommer att bli välbesökt.
– Vi räknar med att 250-300 personer kommer, det vill säga hälften av stadens 600 anställda. Därför har vi bokat Brankis för att få plats. Och eftersom vår festsal i stadshuset då blev ledig kan Hangö företagare ordna sin julfest där samtidigt.
Stadens julglögg ordnas i år fredagen den 9 december.
Är det alkoholfri glögg eller är den spetsad?
– Neeej, nog är den ju spetsad! Varm saft är inte glögg.
”Alla vill ut och svira”
Krögaren Hans ”Hasse” Lundström på restaurang GH Fyren har flera företagsfester i bokningskalendern från lillajul framåt. Han säger att det helt klart finns ett sug efter att festa lite extra tillsammans med sina kollegor efter de gångna åren. – Folk vill ut.
Också cateringföretagaren Nina Henriksson har noterat samma trend. Hos henne är bokningarna tillbaka på samma nivå som innan coronapandemin.
– Alla vill ut och svira, fastän det är lika mycket corona i farten som tidigare.
Det händer att hon kör ut maten, men oftast brukar kunderna vilja komma till hennes lunchrestaurang i Servicehuset i Karis.
Brukar det gå vilt till?
– Oftast försvinner vi när vi har vår bit undanstökad. Sedan vet vi inte hur det slutar. Det ser vi först på morgonen när vi kommer för att städa upp. En gång hittades en rollator. Och på en krog i Ekenäs var det en festdeltagare som kom dit med en krycka, men när han skulle vidare hade han tydligen inte behövt den längre för den var kvar följande morgon.
”Traditionella julmaten faller bort”
I hennes kalender finns flera pensionärsgrupper. Hans Lundström har däremot märkt att vissa av de äldre kunderna fortfarande är för–
siktiga med att festa ute på restaurang. I och med att de här grupperna uteblir får julmenyerna på GH Fyren en annan karaktär.
– Det håller på att ändra helt och hållet. Den traditionella julmaten faller bort. De yngre generationerna vågar tack och lov prova något annat än skinka och jullådor. Det är mycket vilt och fågel, säger Lundström.
De stigande priserna på råvaror har tvingat honom att höja restaurangens priser med ungefär tio procent. Det här är ändå ingenting som har skrämt bort kunderna, utan de har varit förstående. Maten får kosta. I stället prutar företagen hellre på alkoholen.
– Många satsar lite mer på mat och lite mindre på dryck. Det är skönare för allihopa, både för personal och gäster. Det är jobbigt med berusade människor som ska hanteras.
Mer än bara brännvin
Något Hans Lundström gärna skulle erbjuda mer av är program för matgästerna. Han säger att i synnerhet om sällskapen är mindre
finns det en risk att de packar ihop genast efter efterrätten om alla diskussionsämnen redan är uttömda från kaffepauserna under året.
– Den 17 december ordnar vi en kväll som riktar sig till mindre sällskap. Då händer det lite, det blir musik, och jag har försökt hitta en trollkarl.
Också de anställda i Karis järn brukar få mer än ädelbrännvin på sina fester. I fjol besökte de Tytyrigruvan i Lojo, och i vår vankas det kultur i form av pjäsen Råttfällan på Tryckeriteatern i Karis.
– Vi tar en skarp en i pausen och efteråt går vi för att äta. Jag är en stor vän av snaps, så på våra fester tar vi alltid snaps och sjunger. Men det har nog aldrig, åtminstone inte på min tid, hänt att någon har blivit redlöst berusad. Vi brukar ha roligt, säger Kaj Björklöf.
Kontoristen Annika Ljunggren ser nästan mer fram emot Karis järns julfest än själva julafton.
– Vi har en rolig gemenskap. Alla trivs jättebra, alla har humor.