Födelsedag firas i förändringens tid
Symboliken är uppenbar när Finland stannar upp för självständighetsdagen.
Finland firar i dag sina 105 år och det kulminerar med presidentens mottagning på slottet som nu återvänder efter en paus på två år. TVkvällen är därmed räddad för många.
Samtidigt får Finland fira sin födelsedag i ett unikt läge. Man behöver inte gå längre tillbaka än ett år för att se hur snabbt den stora spelplanen ritats helt om.
För det var förmodligen ganska få som vid jultider i fjol trodde att vi ett år senare skulle vara på väg in i Nato med god fart. Det enda som väl i praktiken saknas är ett godkännande från Ungern och Turkiet. Ungerns ja lär vara på väg, med Turkiet har det från första början varit mera oklart.
När år 2022 inleddes var det i stället mest tal om coronapandemin och visst finns den fortfarande i bakgrunden, men inte alls på samma sätt tidigare. I stället var det det ryska anfallskriget i Ukraina som kom att sätta sin prägel på omvärlden, också i Finland.
Bland det tragiska i sammanhanget är att kriget fortsättningsvis fortsätter. Det närmar sig ett år sedan det började och det är väl dessvärre inte alltför mycket som pekar mot en snabb avslutning på det hela.
Samtidigt är det klart att konflikten i Ukraina visat en väldigt stor hjälpvilja. Många länder har ställt upp med konkret krigsmaterialhjälp, medan man på lokal nivå – också i Finland – varit aktiva både med insamlingar till Ukraina, men också med att hjälpa flyktingar som kommit hit. Det kan vi ta oss med från året.
Och visst har konflikten i Ukraina också satt fart på den finländska nationella medvetenheten. Parallellerna med Finlands krig för 80 år sedan mot Sovjetunionen är förstås uppenbara och det har förmodligen också bidragit till beredskapen att hjälpa till.
Samtidigt finns det fortfarande
en förhållandevis stor grupp krigsveteraner i livet. Även om antalet av naturliga skäl minskar hela tiden – enligt Krigsveteranförbundet förlorar man sex veteraner per dag – så finns det ännu drygt 3 200 veteraner kvar. Medelåldern är 97 år och många har redan hunnit fira sin 100-årsdag. Rimligtvis kommer de sista krigsveteranerna att leva in på 2030-talet.
Sedan många år tillbaka har veteranerna och lottorna varit hedersgäster vid presidentens självständighetsfirande på slottet. Men i år valde man att fira dem redan i torsdags. Fjorton veteraner och fem lottor var inbjudna till en egen fest hos presidentparet.
Den egentliga självständighetsbalen arrangeras alltså sedan i kväll. Då återkommer man efter två års coronapaus och i något förminskad form. Kvällens 1 300 inbjudna gäster kan jämföras med cirka 2 000 under tidigare år.
Samtidigt har man gått en lång väg sedan den något anspråkslösa premiären 1919. Då var K. J. Ståhlberg värd för cirka 150 gäster i något som kanske närmast kan beskrivas som en kaffebjudning på eftermiddagen. Som rekordung värdinna fungerade för övrigt presidentens dotter, den 23-åriga Aino Ståhlberg.
Den första kvällsfesten hölls sedan 1922 och då infördes också de i dag så traditionella handskakningarna med värdparet. Men vissa problem i starten hade man nog för under de inledande decennierna valde man ett flertal gånger av olika orsaker att inte ha någon mottagning. Det kunde bero på allt från svenska prinsen Gustaf Adolfs besök 1932 till krigsåren 1939-45. Den sju år långa pausen då innebar också att presidenterna Ryti och Mannerheim aldrig stod som värdar för presidentbalen.
Det tog också dryga 30 år för festen att hitta sin form. Riktigt stor blev festen sedan under Urho Kekkonens tid då man kom upp till 2300 gäster.
I år valde president Niinistö att ha färre gäster som av tradition varit inbjudna i sina officiella egenskaper. I stället kommer bland annat hälso- och sjukvårdspersonal att synas i vimlet i kväll.
Någon brist på kända namn lär det ändå inte råda. Och det kan man väl lugnt utgå från att slottsbalen också i år både lockar tv-tittare och ger tidningsrubriker, för det finns väl få saker som sitter så djupt rotade som just sändningarna från slottet.
Samtidigt är den traditionen kanske inte riktigt lika lång som man kunde tro. För faktum är att det var först under Mauno Koivistos tid som de direkta tv-sändningarna 1982 kom för att stanna. Men i dag är den positionen desto mera cementerad och är för många en given del av självständighetsfirandet.