En halv miljon uppdrag att sköta
Föreningarna spelar en stor betydelse. Men någon måste göra jobbet.
Föreningslivet har under decennier varit en av grundpelarna i det finländska samhället, inte minst på finlandssvenskt håll.
Samtidigt ser man en oroande tendens. Medlemmar brukar nog finnas, men det är inte bara i en och två föreningar – också här i regionen – där man haft stora problem med att få ihop styrelser. Också på VN:s spalter har den här problematiken återkommit ett flertal gånger i olika sammanhang.
Nu senast var det i Sjundeå IF det var svårt att få med folk till både ordförande- och styrelseposter. Där gick det så långt att man under ett halvt år inte hade en beslutsför styrelse. I stället fick man hanka sig fram med öppna föreningsmöten. Som mest hade man ett tiotal närvarande, det vill säga ungefär i samma klass som vid ett normalt styrelsemöte.
Enligt Susanne Ekström, tidigare SIF-ordförande som nu återvände till styrelsen när det behövdes, har systemet fungerat ganska bra, utan att för den skull vara helt optimalt. ”Någon kris i sig har det inte varit, men det är klart att det varit annorlunda och lite opraktiskt”, säger Susanne Ekström i VN.
För SIF verkar situationen ändå lösa sig. När man i morgon onsdag, än en gång, håller att valmöte borde man få en ny ordförande i Teemu Ikola, samt åtminstone någon styrelsemedlem till. Därmed kan man också återgå till de normala rutinerna.
Om namnet Teemu Ikola låter lite obekant i SIF-kretsar är det heller inte att undra på. Virkbybon Ikola har inget förflutet i SIF, utan kom i kontakt med föreningen i våras när hans son började spela handboll där. En sak ledde till en annan och sedan gick det snabbt – nu blir han av allt att döma ordförande för Sjundeås största och förmodligen mest kända förening.
Ikolas mandat sträcker sig nu över den återstående delen av det här verksamhetsåret, det vill säga över sommaren. Om det blir en fortsättning ville han inte spekulera i inför mötet, men knappast är det en omöjlighet.
För det är ju litet av en oskriven lag att har man en gång blivit vald till något i en förening så blir man där. Otaliga är de som suttit som till exempel ordförande i föreningar under betydligt längre tid än vad man kanske hade tänkt sig från början.
Det är bara att vända sig till Erkki Lackström. Det var i slutet av 1982 som en grupp aktiva beslöt bilda en cykelförening i Västnyland. Det blev LUP-82 och Lackström valdes då till föreningens första ordförande. På den posten sitter han kvar nu 40 år senare.
”Det har blivit så. Själv tycker jag väl att tio år som ordförande för vilken förening som helst räcker till, men problemet är att hitta någon som vill ta över. Det är inte det lättaste och det gäller förstås inte bara vår förening”, sade Lackström vid LUP-82:s jubileumsfirande i december.
Och så är det givetvis. Samtidigt är det uppenbart det finns ett väldigt stort behov av aktivt föreningsfolk. På Folkhälsans hemsida skrev samfundets ordförande Siv Sandberg i fjol att det i slutet av januari 2022 fanns 107 733 registrerade föreningar i Finland.
Vidare konstaterade Sandberg, välkänd samhällsforskare vid Åbo Akademi, att om man tänker sig att var och en av de här föreningarna har en styrelse bestående av fem personer, innebär det att det finns ungefär en halv miljon förtroendeuppdrag i olika föreningar. Det här betyder att en stor del av finländarna någon gång under sitt liv kommer att bära ansvar för att en förening förvaltas som den ska, summerade Sandberg.
I slutet av oktober hade antalet föreningar gått över 108 000 och samtidigt är det klart att det handlar om föreningar av alla de slag. Det finns allt från små hobbyföreningar till stora organisationer just som Folkhälsan och Röda Korset som spelar en viktig samhällelig roll.
Föreningarnas verksamhetsförutsättningar har blivit alltmer olika och samtidigt ställs det överlag allt mera krav på föreningar, inte minst på de mera eller mindre professionellt skötta. Det säger ju sig själv att driva verksamheten i till exempel Tammerforsklubben Ilves, landets största fotbollsförening med 5 000 spelare, inte görs bara på lediga kvällar efter jobbet. Det krävs betydligt mera än så, både vad tid och resurser beträffar.
Och det är klart att bra skötta och stora föreningar behövs, men också små mindre föreningar för betydligt mera specifika ändamål spelar en roll. Sammanlagt bildar alla föreningar en stor resurs och en ganska oersättlig del av Finland.