Ett välfungerande samhälle är dyrt
När politiker letar efter sätt att spara på skattepengar, finns det knappast ett lättare offer än förvaltningen. Förvaltningen är ett passligt abstrakt begrepp, som samtidigt har en negativ klang. Förvaltningen finns lite överallt, i ministerier, kommuner, regioner och EU, men ändå känns den på något sätt lite diffus och opersonlig. Förvaltningen representeras i medier oftast av högt uppsatta tjänstemän, som stadsdirektörer och ministeriernas kanslichefer, men annars är förvaltningen en ganska anonym gestalt.
Den allmänna uppfattningen gällande förvaltningen är, behändigt nog, att den slukar enorma mängder med pengar, utan att producera annat än besvär för hederliga medborgare. Som vilken som helst samhällssektor, har också förvaltningen i Finland sina brister. Däremot är den inte särskilt stor i en internationell jämförelse, speciellt med tanke på att vi ändå tycker att myndigheterna ska sköta det mesta. Vi har massiva förväntningar gällande förvaltningen och anser att den bör lösa våra problem, men ingen särskild lust att finansiera den.
När riksdagen vill
stifta en lag, är det tjänstemän, oftast vid flera ministerier, som har ansvar för all beredning. Lagarnas innehåll och kvalitet beror mycket mera på förvaltningens kapacitet att göra ordentligt grundarbete än på politikers förmåga att godkänna lagförslag. Det är redan för många år sedan som justitiekanslern för den första gången kommenterade – eller varnade för – att lagberedningen i Finland inte längre håller den nivå som tidigare för att resurserna är otillräckliga.
Många kommer att lägga märke till förvaltningen först sedan när den inte längre finns – och konstatera att kanske det ändå var någon nytta med byråkraterna.
Riksdagen har ibland inte kunnat behandla lagförslagen på vanligt sätt, eftersom beredningen inte har gjorts tillräckligt grundligt. Hur illa det riktigt blir efter de kommande nedskärningarna skulle man helst inte fundera på.
Trots sina problem, är förvaltningen den bästa garantin vi har för att Finland ska fungera bra också i framtiden. Bra saker kostar pengar och samhället är inget undantag. Förvaltningen är tyvärr ett lätt politiskt mål och få är beredda att försvara den.
Nedskärningarna, som utan tvekan kommer, blir så pass omfattande att en del funktioner, som den offentliga sektorn hittills har skött, inte längre kommer att finnas kvar. Många kommer att lägga märke till förvaltningen först sedan när den inte längre finns – och konstatera att kanske det ändå var någon nytta med byråkraterna. Privata företag är inte en lösning på samhällets alla behov.
Förvaltningen beskylls ofta för att den är så dyr, eftersom tjänstemännen inte tänker så noga då pengarna inte är deras egna. Med erfarenhet av både den privata och den offentliga sektorn, är min erfarenhet den att ingen är så noga med pengar som förvaltningen.
Som universitetsanställd, har jag även många års erfarenhet av nedskärningar i just förvaltningen. Ingenting har haft en lika negativ inverkan på universitetens produktivitet än förlorandet av alla de sekreterare, som på olika förvaltningsnivåer såg till att systemet fungerade. Man blir ju nostalgisk av blotta tanken.