Viktiga valveckor för SFP
Mycket står på spel för SFP i början av juni. Två tunga val visar vägen.
Svenska folkpartiet har en viktig vår och start på sommaren framför sig. Förutom att det gäller att välja en ny ordförande efter Anna-Maja Henriksson har man också ett EUval att tänka på samtidigt som partiets understödssiffror överlag är ganska oroande.
Europaparlamentsvalet avgörs i början av juni, medan SFP väljer en ny ordförande en vecka senare. I EU-valet har Finland femton mandat och för att bli invald krävs rimligtvis över 100 000 röster. Om SFP klarar av detta återstår att se.
I det förra valet samlade SFP ihop 116 000 röster. Det gav 6,3 procent av rösterna vilket gav Nils Torvalds Finlands sista mandat.
Nu skriver finska Yle att enligt analysföretaget Verias färska partibarometer fick SFP i dagens läge fem procent i EU-valet. Fråga är om det skulle räcka till. Samtidigt är felmarginalen stora 2,6 procentenheter och det som också ger SFP visst hopp är att enligt utredningen ämnar 69 procent av anhängarna rösta.
Just röstningsaktiviteten kan bli helt avgörande. Till HBL säger Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, att det största hotet, sett ur SFP:s perspektiv, är att valdeltagandet stiger från senaste EU-valets 42,7 procent. Ökar valdeltagandet krävs fler röster för att vinna det sista mandatet.
Och här hamnar Sannfinländarna plötsligt i fokus. I EU-valet 2019 fick partiet drygt 253 000 röster, men i förra årets riksdagsval var understödet av helt annan kaliber – då fick partiet över 621 000 röster. ”Sannfinländarna är ett mysterium. Lyckas de aktivera sina väljare drabbar det indirekt SFP. Det är de sannfinländska väljarna som på ett sätt avgör SFP:s öde”, säger Grönlund i HBL.
SFP har haft en plats i parlamentet sedan Finland blev EU-medlem, men nu är den på allvar hotad. Med tanke på att nuvarande partiordförande Henriksson i år ställer upp skulle en utebliven framgång vara en stor missräkning, både för partiet men också för henne själv. Henriksson fick över 12 600 röster i Vasa valkrets i riksdagsvalet i fjol.
Samtidigt kämpar SFP i motvind också med väljarstödet. Enligt Yles senaste partimätning från början av april ligger SFP-stödet på låga 3,4 procent om det var riksdagsval nu. Helsingin Sanomats mätning några veckor tidigare gav litet bättre siffror, 3,9 procent, men också där är man efter de 4,3 procent som SFP fick i riksdagsvalet för ett år sedan.
Det här får förmodligen ses som en direkt reaktion på att SFP valde att gå med i regeringen i fjol tillsammans med Samlingspartiet, Sannfinländarna och Kristdemokraterna. Inte minst ett samarbete med Sannfinländarna satte ribban högt för många.
Och det här blir inte bättre. Det märks i ytterligare i en utredning, Verias senaste partibarometer. Där skriver Yle att endast 13 procent av Svenska folkpartiets väljare anser att Petteri Orpos (Saml) regering lyckats i sitt arbete. I höstas var motsvarande siffra 17 procent.
Skillnaden jämfört med de övriga regeringskollegorna är massiv. Av Samlingspartiets väljare är 79 procent nöjda med regeringens arbete och bland Sannfinländarna 67 procent. Också en majoritet av Kristdemokraternas anhängare, 56 procent, är nöjda.
Också med tanke på Europaparlamentsvalet kan SFP:s regeringsuppdrag vara en risk om väljare vill straffa partiet påpekar Kimmo Grönlund i HBL. Stalltipset därifrån är ändå att SFP trots allt behåller sitt mandat.
SFP har haft en plats i parlamentet sedan Finland blev EU-medlem, men nu är den på allvar hotad.
Och bara en vecka senare är det alltså dags för nästa viktiga SFPval. Den här gången handlar det om en högst intern tillställning då partiet i Helsingfors väljer ny ordförande efter Anna-Maja Henriksson som stiger åt sidan efter åtta år på posten.
Då får hon en av allt att döma en manlig nyländsk efterträdare då valet i nuläget står mellan riksdagsledamöterna Anders Adlercreutz från Kyrkslätt, Henrik Wickström från Ingå och Otto Andersson från Lovisa.
Den nya ordföranden ställs inför stora utmaningar, men i nuläget är det kanske ändå mest intressant vem som det blir. Henrik Wickströms politiska karriär har i stort sett varit spikrak, men rent geografiskt är han åtminstone delvis ute och fiskar i samma vatten som minister Anders Adlercreutz, medan Otto Andersson från andra sidan Helsingfors kanske har det litet lugnare i det avseendet.
Så kampen om de nyländska delegaternas röster lär blir hård. Men sedan är det många till som ska säga sitt och det är kanske där som det egentliga avgörandet ses.