Annika Cleo gjorde hyllning till Ella Fitzgerald
Finns det plats för ännu en skiva med jazzcovers i hyllan? Artisten Annika Cleo och gitarristen Ari Stockås har swingat ihop en tribut till jazzdrottningen Ella Fitzgerald.
Skiva:
Artist: Annika Cleo, sång. Musiker: Ari Stockås, gitarr, Antti Sarpila, klarinett. Inspelning/Mixning/Mastrering: Robert de Godzinsky/SoundTeam. Skivsläpp: 25 april kl. 19, Balders sal, Helsingfors.
Ella Fitzgeralds musik kom tidigt in i Annika Cleos liv och har ofta inspirerat henne och inte minst Ellas giv, scattandet och tolkningar har berört. Cleo, med rötterna i vårt västra grannland, är en rutinerad sångare som gärna tar sig an olika musikstilar. Jag skulle våga påstå att ett av hennes varumärken är den tröstliknande värme i hennes röst som man som lyssnare omfamnas av, även då texterna kan vara allvarsamma.
Urvalet av låtar på albumet Ella är inte speciellt överraskande då det är frågan om en drös gamla goda klassiker. Det som däremot får öronen att vifta lite extra är det alldeles urläckra ackompanjemanget av gitarristen Ari Stockås. Samtidigt som han håller ett pulserande och fylligt komp för Cleos berättelse lyckas han idérikt variera både i rytmen, stilen och harmonin utan att trampa sångaren på tårna. Ytterst njutbart att höra på.
Stockås, med finskt påbrå, har gjort artistsamarbeten med namn som Ted Gärdestad, Rigmor Gustavsson och Robert Wells och har även arbetat som gitarrlärare vid flera olika institutioner.
Skivan gästas också av vår inhemska klarinettvirtuos Antti Sarpila. Här behärskar han konsten att smyga in i musiken, skapa en klädsam melodislinga och sedan försvinna lika tyst som han kom. Utan några större krusiduller ger hans insats ändå en extra smaklig krydda åt låtarna.
Lämpligt av Ella
Aningen sönderspelad är den kanske, men min favorit är faktiskt Fly me to the moon där alla tre musiker gör en tolkning i vilken rollbytena sker smakfullt smidigt och graciöst. I jazz vill man ju ogärna trampa och klampa runt i varandras solopartier då det hela kan urarta i en fullkomlig kakofoni.
Vi bjuds på rappa och färggranna ackordslag, promenerande baslinjer och skojiga trudelutter i botten och ovanpå den seglar den rätt så ursprungliga melodin som binder allt samman. En spännande månresa minsann!
Gillar också att man stilmässigt gjort om Cole Porters Night and day till en rytmisk samba med ett svängigt gitarrsolo och en skojig scat som påminner om en afrikansk trumma! Arrangemangen på albumet är kreativa och fräscha
och har en lämplig dos av Ellas tonvärld utan att för den skull kännas för likadan som den.
I I’m beginning to see the light saknar jag däremot lite mer pondus och eftertryck med tanke på den smaskiga melodin, nu blir den lite mjäkig och försiktig trots duons svängiga groove.
Innerlig hyllning
Dessa traditionella jazzklassiker har sjungits av många fler än Ella Fitzgerald. Dessutom hör man ofta både big band och duetter med piano i Fitzgeralds versioner och dessa komponenter saknas helt och hållet på skivan. Så varför är denna skiva då en hyllning till just jazzens "First Lady”?
Svaret torde främst ligga i Cleos röst. Tror ingen proffssångare i seriös mening försöker efterlikna en annan sångares röst, utan man kan använda sig av vissa maner och precis som Cleo gjort, hylla den andra med sin egen unika röst. Cleos röst är inte genomgående jazzig,
utan även visliknande och klassiska vibrationer tränger fram lite varstans. Rösten bryter in och ut genom registren och får mer kantighet och ibland mindre djup än just Fitzgeralds tolkningar. Och så ska det vara. En innerlig hyllning, inte efterapning.
Mångsidig feelgoodjazz
Sångerna är tempomässigt mer mot det lugnare hållet vilket passar duon bra, men några snabba scatsolon får man ta del av i bland annat I’m beginning to see the light. My Funny Valentine har en deliciöst funkig mellandel.
Jazz är en ytterst färggrann musikstil, och det hörs att duon har bakat in friska fläktar från jazzens olika stilperioder, men också t.ex. bossanova, pop och visa. Gillar man avskalade jazzlåtar med feelgood och det där lilla extra så skulle jag satsa på denna skiva.