Avgörande vecka för kanotisterna – ”Man måste kunna se förbi OS”
De sista platserna står på spel i många OS-grenar. För kanotisterna är läget sällsynt tufft konstaterar träningschefen, Petteri Pitkänen från Ekenäs.
I nästa vecka avgörs de sista OSplatserna i kanot i ungerska Szeged. För finländskt vidkommande handlar det dels om enmanskajak för Eetu Kolehmainen på 1ܥ000 meter och Netta Malinen på 500 meter, samt i K2 500 meter där Kolehmainen tävlar tillsammans med Jeremy Hakala.
–ܥAllt kan förstås hända, men nog är det i K2 som vi borde ha de största chanserna. Eetu och Jeremy var redan nära vid VM i fjol då de missade en plats i A-final med knapp marginal. En plats bland de sex bästa där hade sedan gett en OS-plats. Nu nådde de inte riktigt dit, men visade att kapaciteten finns, säger Petteri Pitkänen som är träningschef för kanotisterna inom Finlands paddlings- och roddförbund.
Samtidigt är nålsögat till OS i Paris otroligt litet för kanotisterna. I K2 deltar tio båtlag i OS och nio platser är redan utdelade. Det enda som finns kvar är en plats i europakvalet.
– Så det gäller att vinna i Szeged, det är enda vägen. Samtidigt är det många toppnationer från Europa som inte har en OS-plats så det är många om budet, säger Pitkänen.
Små marginaler
Och oberoende är marginalerna väldigt små. Det kan bokstavligen handla om hundradelar av sekunder.
– Just 500 meter i K2 tar cirka 90 sekunder, litet beroende på förhållandena. Ser man på VM-finalen i fjol var hela fältet i mål inom en sekund, det säger ganska mycket om förutsättningarna. Allt ska verkligen klicka, säger Pitkänen.
En utmaning i sig är också tidpunkten. Säsongen är ännu inne i ett väldigt inledande skede och var man står är inte helt lätt att säga.
– Vi har tränat tillsammans med svenskarna och deltog också i en dansk regatta. Så vi vet var vi finns där ungefär, men den stora bilden har vi inte och det har nog inte någon annan heller, säger Pitkänen på plats i ett träningsläger i Bratislava.
Realist
Samtidigt måste kanotisterna vara
realister. Det finns en uppenbar risk att man inte tar sig till OS i sommar.
– En OS-plats är förstås en väldigt stor sak om den kommer, men det är många tuffa kanotister och nationer som inte går dit. Så tar man sig till OS är det en bonus.
Oavsett om man lyckas kvala in till OS eller inte, så finns det en rad
andra internationella tävlingar att sikta på.
– Arbetet fortsätter definitivt och det finns minsann tävlingar att delta i. På lång sikt är målet att utveckla finländsk paddling och höja nivån, säger Pitkänen.
Ordförande på hemmaplan
Det gäller förstås på internationell nivå, men också på nationell. Där drar Pitkänen sitt strå till stacken då han nu fungerar som ordförande för lokala Kanotklubben Wågen i Ekenäs efter att ha efterträtt Patrik Gustafsson som ville stiga åt sidan.
– Jag fick frågan och ställde upp. Samtidigt är det klart att jag via jobbet reser mycket och det måste man ta i beaktande här, säger Pitkänen som under många år representerade Wågen med stor framgång.
Han är nu föreningens ordförande för andra gången. I dagens läge har Wågen cirka 160 medlemmar och av dem är ett 40-tal juniorer.
– Ett intresse bland vuxna för rekreationspaddlingar och dylikt finns alltid. Det är inte problemet, utmaningen är att skapa förutsättningar för barn- och juniorverksamheten, vilken är rätt resurskrävande gällande instruktörer, ledare, tränare, utrustning samt följebåtar. Det här är en sak som alla paddlingsföreningar får kämpa med, säger Petteri Pitkänen.
Viktiga förutsättningar
Själva idrottsgrenen är en utmaning i sig. Det krävs många yttre förutsättningar för att kunna bedriva sporten.
– Jämfört med många andra grenar är tröskeln högre, redan med tanke på säkerheten och hur stora juniorträningsgrupper man kan ha. Sedan behövs det också stödjande funktioner som följebåtar och dylikt. Och för att skapa ett bra innehåll i träningen krävs grenspecifikt tekniskt kunnande av ledarna och tränarna
–ܥDet går alltså inte i regel med att rekrytera föräldrar för att dra juniorträningar, utan man måste ha utbildade paddlingsinstruktörer eller personer med tävlingsbakgrund i kanotsport för att kunna bedriva juniorverksamheten inom kanot, säger Pitkänen.
Bas behövs
Samtidigt finns det också behov av en fast bas. I dag har man sitt klassiska kanotskjul med kiosken vid Södra viken som är hopplöst för litet.
– Vi skulle behöva ett fyra gånger större utrymme, men med tanke på att kanotskjulet är skyddat av museimyndigheterna är det inte aktuellt. Läget i sig är dock geografiskt perfekt, det är nära och enkelt att komma ut på vattnet, så vi skulle ju gärna hållas där.
En intressant aspekt i sammanhanget är att man inte är många meter från Barckens udde och de så omtalade sjövillorna.
Skulle ett flytande kanothus vara ett alternativ?
– Det är en intressant fråga och faktiskt något vi lite sett på. I teorin kunde det säkert vara en möjlighet och det finns motsvarande flytande kanothus i till exempel Norge och Danmark. Vi får väl följa läget och se hur det går med sjövillorna, säger Petteri Pitkänen.