Regeringen tar från offentliga vården och ger till privat vårdbusiness
I riksdagen förde vi förra veckan en interpellationsdebatt om regeringens försämringar av sjukhusnätet, där jag hade äran att hålla socialdemokraternas gruppanförande. Mellan det att interpellationen lämnades in och den behandlades inföll regeringens ramria. I den backade regeringen delvis från jourstängningar, men inte från sparkrav, tvärtom blev de fler. Och likväl försvagas många sjukhus runt om i landet och nattjourer tvingas stänga.
Raseborgs sjukhus får precis som hittills i teorin ha jour dygnet runt. Det är tyvärr något som HUS med sitt stora underskott fattat beslut om att upphör i höst. Regeringen avvärjde alltså sitt eget hot, men lät bli att åtgärda det verkliga hotet mot närservicen, från nattjouren i Raseborg till Lojo BB: faktumet att vården är underfinansierad.
Varför är den det? Den har för det första varit det länge, med undantag för regeringen Marins pandemistöd. Men tidigare tog det sig uttryck i att kommunerna höjde skatten och lyfte lån för att täcka räkningen från specialistvården. För det andra har mycket hänt sedan välfärdsområdena tog över, sådan som påverkat vårdens kostnader så mycket att en ansvarsfull regering hade skridit till undsättning istället för nedskärningar.
Skenande kostnader beror på vårdskuld från pandemin, på den välförtjänade löneuppgörelsen (av den typ som regeringen vill förbjuda), på arbetskraftsbrist (som regeringen förvärrar) och därmed med mer dyr hyrarbetskraft, på dyrare köptjänster som hyrläkare, samt på de högre energikostnaderna.
Lösningarna SDP för fram är att tidsfristen för skyldigheten att täcka välfärdsområderas underskott borde förlängas, att regeringens satsning på privat vårdbusiness borde styras till offentliga vården, att sänkningen av ölskatten inhiberas och nästa års partiella efterhandsjustering tidigareläggs till detta år.
Satsningen på privat vård är verkligen märklig och handlar om hundratals miljoner euro. Vad regeringen gör är att förändra den privata vårdsektorns roll i vårt välfärdssystem. Att öka stödet till privat vård och förvärra personalbristen inom offentliga vården som drabbas av nedskärningar för oss i fel riktning och är ett ineffektivt sätt att åtgärda vårdköer. Regeringen kanske inte lyssnar på oppositionen, men kunde ens ta åt sig exceptionellt hård kritik från Läkarförbundet.
Vid sidan av allt detta har två väldigt viktiga vårdfrågor hamnat lite i skymundan: slopandet av vårdgarantin och sämre vårdardimensionering. Dessa ändringar innebär inte bara lättare reglering utan också mindre pengar till sektorn, vilket riskerar leda till fler förhastade sparbeslut som blir dyrare i längden. Därtill måste vi fråga om regeringen har glömt de grymma skandaler om vanskötsel på äldreboenden som föranledde politisk konsensus om i lag bindande och tillräcklig vårdardimensionering?