Du ska våga bli äldre i Finland
Äldreomsorgen är ett ämne som väcker mycket debatt. Vår befolkning åldras i rask takt, vilket påverkar hela vår vård och omsorg. Den nya vårdreformen skulle sätta fokus på förebyggande tjänster och primärhälsovård men tyvärr har den snabba reformtakten inte medfört denna önskade ändring i satsningarna inom vården.
En stor orsak till utmaningarna inom vården handlar om att äldreomsorgen misskötts, eller egentligen har vi inte utvecklat tjänster som främjar äldres vardag i ett tillräckligt tidigt skede.
Vardagstryggheten blir allt viktigare då man blir äldre. Det handlar om att veta att vardagsärenden blir skötta, man har aktiviteter som förebygger ensamhet och man är trygg i vetskapen att hjälp finns att få om den skulle behövas.
Oron för att få just hjälp då det kommer till vården har ökat efter vårdreformen. Det tar tid att få sitt samtal besvarat då man ringer till hälsovårdsstationen, servicen kan vara bristfällig på svenska och det verkar som servicen blivit allmänt sämre på flera plan inom välfärdsområdet.
I Västra Nylands
välfärdsområde diskuteras servicenätverket som bäst. I den slår man fast principer för var servicen ska finnas. Då det kommer till äldreomsorgen handlar det om var äldreboenden ska finnas. Det är bra att Liljedahlsgatans projekt i Ekenäs går framåt. Men befolkningen åldras fortare i de västligaste delarna av Västnyland, vilket kommer att öka behovet för olika formers boende framöver. Vi skulle speciellt behöva mellanformsboende. Ett tryggt hem är en grundförutsättning för en värdig ålderdom.
Då vår befolkning blir äldre skulle jag själv hoppas att vi en gång för alla kan få en förändring i hur äldreomsorgen planeras och förverkligas. Det kräver först och främst att man bättre definierar ansvaret inom äldreomsorgen mellan kommunerna och välfärdsområdena. Från första början hade jag tänkt att det varit bättre att låta kommunerna sköta äldreomsorgen eftersom en god äldreomsorg kräver lokala lösningar som är svåra att verkställa inom en stor organisation.
Personligen hoppas jag att kommunerna och välfärdsområdena tillsammans kan utveckla förebyggande tjänster för äldre som olika aktiviteter och dagverksamhet. Vi kan inte erbjuda enbart digitala tjänster då de inte är ett alternativ för alla. Även seniorrådgivning bör utvecklas nationellt.
Inom vården måste
vi aktivt arbeta för en egenläkarmodell som delvis kunde skötas av en så kallad egenföretagarmodell. Genom att stärka vårdkedjan och erbjuda kontakt av samma personal skapar det en trygghetskänsla som är viktig. Personalen är en ytterst viktig del av äldreomsorgen. Vi måste säkerställa tillgången på personal genom att minska på det byråkratiska arbetet inom vården och se över arbetsfördelningen. Vi får inte heller glömma närståendevårdarna och deras välmående.
I ett välfärdssamhälle ska man kunna åldras på ett värdigt sätt. Nyheter om hur vården centraliseras skapar oro speciellt hos äldre. I ett land som Finland kräver det speciellt en helomvändning i att rikta fokuset mot förebyggande tjänster inom äldreomsorgen. Då människor lever längre är det allt mer viktigt att ha en fungerande äldrevård. En dålig äldrevård blir också dyrt för samhället i längden.