”DET HAR AR VÅRT PA­RA­DIS”

En fot i en vin­ta­ge­sko i det sju­dan­de stor­stads­bru­set, och den and­ra i en gum­mi­stö­vel på lan­det. För vin­ta­ge­o­rak­let Elsa Bill­gren ut­gör mix­en av en lä­gen­het mitt i ci­ty och en ro­fylld till­flyktsort i sko­gen den per­fek­ta kom­bi­na­tio­nen. – Jag be­hö­ver bå­de p

Älskade Hem - - Sidan 1 - TEXT JIN LA­VESSON FOTO JESSICA SIL­VER­SA­GA STY­LING ELSA BILL­GREN SAM­ORD­NING LI­NA HANS­SON TACK TILL KEN­NEL HE­A­T­WA­VE.

V AJANDE ÄNGS­BLOM­MOR MED ski­ra blad, små­söm­ni­ga kos­sor som lugnt be­tar i gröns­kan­de ha­gar, och en sol som ger om­giv­ning­en det mest för­trol­lan­de skim­mer. Det är ett land­skap klätt i den vack­ras­te skrud som pas­se­rar ut­an­för bil­fönst­ren. När vi kom­mer till slu­tet av den lil­la skogs­väg som le­der fram till ett av de sö­tas­te hus vi nå­gon­sin skå­dat känns som­mar­dröm­men fak­tiskt helt kom­plett. Att väl­komst­kom­mit­tén dess­utom be­står av en alltid li­ka char­me­ran­de Elsa Bill­gren, med ett le­en­de som ly­ser i kapp med so­len på him­len, och ett gäng lur­vi­ga hund­val­par, gör in­te di­rekt sa­ken säm­re. Med tan­ke på den sa­go­li­ka om­giv­ning­en och de päls­be­kläd­da söt­no­sar­na som floc­kas kring vå­ra föt­ter är det in­te svårt att för­stå var­för Elsa åker hit så of­ta.

– Jag äls­kar att va­ra här! Stänga av mo­bi­len och ba­ra ta in lug­net. Det är un­der­bart, fram­för allt så här i som­mar­tid!

Opp­går­den, som till­hör El­sas svärmor, är en röd dröm med vi­ta knu­tar be­lä­gen i en pit­to­resk skogs­idyll strax ut­an­för Sträng­näs. Hit flyr Elsa och ma­ken Pontus de Wol­fe­så fort det finns en le­dig stund över, när de vill ha en pa­us från det in­ten­si­va li­vet i ci­ty och bli om­pyss­la­de, el­ler ba­ra my­sa li­te med hu­sets fyr­ben­ta in­vå­na­re. För­u­tom att det är Pontus mammas hem, be­drivs det näm­li­gen även ken­nel på går­den, vil­ket gör att den ro­fyll­da re­kre­a­tio­nen till stor del be­står av här­ligt hundmys.

– Att träf­fa en un­der­bar man som man blir su­per­kär i, och där­ef­ter in­se att hans mam­ma har en ken­nel, det kal­lar jag jackpot! Det finns ju ing­et bätt­re än att bör­ja da­gen med att ta med så många hun­dar man or­kar på en lång­pro­me­nad i sko­gen, för att se­dan kom­ma hem, slänga sig på sof­fan och vi­la med en li­ten valp på ma­gen. Det är li­te som en dröm, sä­ger Elsa sam­ti­digt som hon, ut­an nå­gon stör­re fram­gång, för­sö­ker få en pigg gol­den retri­e­ver-yng­ling att sit­ta stil­la i mer än en bråk­dels se­kund fram­för ka­me­ran.

ATT ELSA ÄLS­KAR att för en helg pac­ka väs­kan och be­ge sig ut på lan­det är kanske in­te så kons­tigt med tan­ke på det hek­tis­ka liv hon i van­li­ga fall le­ver i Stock­holms in­nerstad. I ett av Sö­der­malms mest sju­dan­de kvar­ter har hon sitt per­ma­nent­bo­en­de, vil­ket gör att var­dags­li­vet ge­nom­sy­ras av en ald­rig si­nan­de puls. Nå­got som stads­tje­jen Elsa för­vis­so äls­kar mer­par­ten av årets al­la da­gar.

– Jag är upp­växt mitt i sme­ten, och gil­lar fart och fläkt. Där­e­mot är det jät­te­vik­tigt att jag har plat­ser som den här att kun­na åka till titt som tätt för att tvinga mig själv att va­ra ro­fylld, och vi­la från sta­dens al­la in­tryck.

Skul­le du kun­na tän­ka dig att ta flytt­las­set och bo­sät­ta dig på lan­det per­ma­nent?

– Sä­kert nå­gon gång i fram­ti­den. Men nu är jag ba­ra 28 år och gil­lar att ha till­gång till bå­de och. Det är en yn­nest, och den ul­ti­ma­ta mix­en för mig. Men

Elsa och ma­ken Pontus bor till­sam­mans i en char­mig lä­gen­het på Sö­der­malm i Stock­holm. Och som tur är brin­ner de bå­da för bå­de in­red­ning och vin­tage. ”Pontus kom­mer ock­så från en konst­närs­fa­milj där gam­la sa­ker har högt vär­de, så vi gil­lar of­tast sam­ma sa­ker.” vet hur jag kän­ner när jag är 60? Be­rät­ta li­te om ditt per­ma­nent­bo­en­de. – Det är en gans­ka li­ten, men otro­ligt my­sig, lä­gen­het som jag bott i se­dan 2005. Den är full av små skryms­len och vrår, är li­te sned och vind, och är in­te toppre­no­ve­rad på nå­got sätt, men det var just det som jag föll för, och som jag tyc­ker är dess störs­ta charm. Hur skul­le du be­skri­va din in­red­nings­stil? – Lek­full, vin­ta­ge­ro­man­tisk och färg­glad. Jag skul­le nog in­te sä­ga att jag är sär­skilt tren­dig, det jag fal­ler för kö­per jag, oav­sett om det är in­ne el­ler in­te. Se­dan kan jag ab­so­lut blädd­ra i en in­red­nings­tid­ning och av­un­das al­la sob­ra, mi­ni­ma­lis­tis­ka hem, och öns­ka att jag kun­de in­re­da så. Men det är ba­ra in­te jag. Vil­ken typ av sa­ker fal­ler du för? – Så­da­na som är li­te an­norlun­da och som stic­ker ut. Jag har ju sett så många pinn­sto­lar och lam­por i mitt liv, så det krävs att det finns nå­got ex­tra som fång­ar min upp­märk­sam­het för att jag ska slå till. Se­dan gil­lar jag även när det syns på en sak el­ler mö­bel att man verk­li­gen tänkt till när man de­sig­na­de den.

Vil­ket är ditt ab­so­lut bäs­ta in­red­nings­fynd?

– Det är nog mitt ro­sa pi­a­no som står i var­dags­rum­met. Det är ljuv­ligt! Of­ta är det ju så att de sa­ker man äls­kar mest är de som ba­ra kom­mer till en, och så var det med pi­a­not. En dag dök det plöts­ligt upp i en raggar­bil ut­an­för mitt föns­ter, och det var kär­lek vid förs­ta ögon­kas­tet.

ATT ELSA ÄLS­KAR gam­la sa­ker och klä­der har väl knap­past und­gått nå­gon. På sin väl­be­sök­ta blogg bju­der hon på in­spi­ra­tion vad gäl­ler bå­de klä­der och in­red­ning, och se­dan någ­ra år till­ba­ka har hon satt en här­lig vin­ta­ge­guld­kant på tv-pro­gram­met Äntligen hem­ma (TV4) där hon ger ut­lopp för sin kre­a­ti­va åd­ra. För­ra året gav hon dess­utom ut boken Elsa Bill­grens Vin­tage (Bon­ni­er Fakta) där hon ser­ve­ra­de si­na all­ra bäs­ta tips för att hit­ta och vår­da gam­la klä­der, och i höst kom­mer en ef­ter­läng­tad upp­föl­ja­re. Den här gång­en i form av en in­red­nings­bi­bel för den som äls­kar att le­ta fynd från förr.

– Boken he­ter In­red med vin­tage , och i den kom­mer jag gå ige­nom allt från hur man kan tän­ka när man går på lop­pi­sar och hur man kan lig­ga ste­get fö­re när det kom­mer till tren­der, till kon­kre­ta in­red­ningstips.

– Ef­tersom jag un­der se­na­re år har job­bat mer och mer med in­red­ning kän­des det som en na­tur­lig upp­följ­ning på min för­ra bok. Dess­utom har gam­la sa­ker alltid va­rit en stor del av mitt liv, så jag sit­ter på myc­ket tips som jag gär­na spri­der. När och hur föd­des ditt in­tres­se för vin­tage? – Det har alltid fun­nit där. I min familj har vi alltid åkt på lop­pi­sar, mer el­ler mind­re var­je helg, och som li­ten häng­de jag på mam­ma och ro­ta­de runt i con­tain­vem

rar på jakt ef­ter fynd. Vi var väl de en­da på Ös­ter­malm som gjor­de det, om man sä­ger så. Ha­ha!

Vad är det vik­ti­gas­te för dig i pro­ces­sen att hjäl­pa and­ra med in­red­ning?

– Att i så stor ut­räck­ning som möj­ligt ut­gå från det som finns. Ibland räc­ker det med att ett par nya ögon tit­tar på hem­met för att man ska upp­täc­ka det som kan och be­hö­ver för­änd­ras. Jag upp­le­ver att de jag har hjälpt har va­rit otro­ligt tack­sam­ma, och att de bli­vit in­spi­re­ra­de ba­ra av det enk­la fak­tum att jag kom­mit in med li­te ny ener­gi.

MEN DET är in­te ba­ra hem­ma hos and­ra och på job­bet som Elsa ger ut­lopp för sitt in­red­nings­in­tres­se. Oav­sett om hon nju­ter av lug­net på Opp­går­den, el­ler om hon är hem­ma i sin char­mi­ga sö­der­lya, så slu­tar ald­rig kre­a­ti­vi­te­ten att flö­da. Me­dan hon du­kar fram som­ma­rens sö­tas­te ba­kel­ser, som hon da­gen till ära har svängt ihop, be­rät­tar hon en­tu­si­as­tiskt om det dröm­pro­jekt som just nu lig­ger hen­ne all­ra när­mast till hands.

– Även om jag trivs all­de­les fan­tas­tiskt i vår nu­va­ran­de lä­gen­het så bör­jar den kän­nas li­te trång, så vi har bör­jat fun­de­ra på att hit­ta nå­got stör­re. Jag är ju en fyn­da­re av rang, och flyt­tar hell­re än att ren­sa bland al­la mi­na sa­ker som jag äls­kar, sä­ger Elsa med ett le­en­de, och fort­sät­ter:

– Min dröm just nu är att hit­ta en an­nan lä­gen­het, gär­na en som lik­nar den vi re­dan bor i, men som är li­te stör­re. För jag vill ju fort­fa­ran­de att det ska va­ra li­te snett och vint, och här­ligt kons­tigt och knäppt. Det är ju då jag trivs som all­ra, all­ra bäst!

AN­TING­EN EL­LER … Stan el­ler lan­det Nytt el­ler nött Pud­ri­ga pa­stel­ler el­ler star­ka ku­lö­rer Hal­lon el­ler jord­gub­bar Sko­gen el­ler stran­den

FAKTA Namn: Elsa Bill­gren. Ål­der: 28 år. Bor: I en char­mig lä­gen­het på 47 kvm på Sö­der­malm i Stock­holm. Familj: Ma­ken Pontus de Wol­fe och en katt. Aktuell med: Boken In­red med vin­tage (Bon­ni­er Fakta) och blog­gar på elsa.el­le.se. Fa­vo­rit­pryl i hem­met:...

När Äls­ka­de Hem-re­dak­tio­nen kom­mer på be­sök har Elsa för­be­rett med smar­ri­ga plom­mon- och hal­lon­göm­mor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.