Ro­sa träd­gårds­dröm­mar

Chris­ter och Le­na såg ge­nast po­ten­ti­a­len i hu­set med anor från 1700-ta­let. Med ett brin­nan­de in­tres­se och var­sam hand har de åter­ska­pat hu­sets charm­ful­la ka­rak­tär, och för­vand­lat den vild­vux­na träd­går­den till en ro­gi­van­de oas med fle­ra blom­mor från svun­na

Älskade Hem - - Innehåll - TEXT KERSTIN HERMELIN FOTO SO­FI SYK­FONT

D1700- ET ROSARAPPADE TALS­HU­SET lig­ger in­bäd­dat i mjuk som­mar­gröns­ka. Fram­för trap­pen por­lar fon­tä­nen och med li­te tur kan man få syn på en guld­fisk el­ler två bland de ski­ra näck­ro­sor­na i dam­men. I den här blomst­ran­de till­va­ron le­ver Le­na och Chris­ter Flo­din med dot­tern Liv. Pa­ret dri­ver Bygg­vårds­ma­ga­si­net i Grill­by där ge­nu­i­na tids­ty­pis­ka ma­te­ri­al sam­sas med in­red­nings­de­tal­jer i lant­lig stil. Chris­ter ar­be­tar dess­utom som snic­ka­re med in­rikt­ning på äld­re hus. Det märks tyd­ligt att bå­da två brin­ner för det ge­dig­na hant­ver­ket, och sitt eget hus re­no­ve­rar och in­re­der de så tidsen­ligt som de hin­ner med.

– Hu­set bygg­des 1754. Den älds­ta eko­no­mi­bygg­na­den på går­den är än­da från 1600-ta­let, be­rät­tar Chris­ter.

Grundstom­men i den de­talj­ri­ka träd­går­den fanns re­dan när fa­mil­jen flyt­ta­de hit.

– Där­ef­ter har vi ska­pat fler mil­jö­er, flyt­tat hit en gam­mal lek­stu­ga och plan­te­rat in fler pe­ren­na blom­mor, be­rät­tar Le­na.

ATT HU­SET HAR så långt­gå­en­de anor in­spi­re­rar fa­mil­jen att le­ta ef­ter gam­la växtsor­ter, men allt mås­te in­te va­ra tidsen­ligt.

– Jag föl­jer in­te 1700-ta­let sla­viskt. Där­e­mot när jag ska kö­pa pe­ren­ner, som buskro­sor, tit­tar jag alltid ef­ter gam­la sor­ter, be­rät­tar Le­na.

Det an­ri­ka hem­met åter­speg­lar den gröns­kan­de träd­går­den och tvärtom. Blom­mor och träd­gård har alltid va­rit ett stort in­tres­se för Le­na som äls­kar att ska­pa vack­ra de­ko­ra­tio­ner och blick­fång i hem­met med blom­mor och blad.

– Jag blir så glad av blom­mor! Sam­ti­digt blir jag li­te

av­und­sjuk på de som har mer spar­sma­ka­de träd­går­dar. Gud så skönt att in­te ha så myc­ket att skö­ta om, tän­ker jag. Men jag skul­le ald­rig kun­na ha det så själv, sä­ger hon och skrat­tar.

På MID­DAGS­BOR­DET STÅR för da­gen ett un­der­bart fång nyploc­ka­de rid­darspor­rar.

– Jag ploc­kar in blom­mor från träd­går­den stän­digt och jämt. Jag äls­kar lu­pi­ner, och tar of­ta in jät­te­ver­be­na som är en gans­ka hög bus­k­växt med li­la blom­kla­sar. And­ra favoriter är ro­sa fing­er­borgs­blom­mor, sy­re­ner och rid­darspor­rar. Dag­lil­jor och iris finns det gott om kring dam­men, be­rät­tar Le­na och vi­sar med stor en­tu­si­asm al­la prun­kan­de blom­mor i träd­går­den.

Ovan­på ett vac­kert gam­malt skåp i mat­sa­len har Le­na om­sorgs­fullt lagt tor­ka­de hor­ten­si­ablom­mor.

– När hor­ten­si­an är nä­ra att blom­ma över häng­er man blom­mor­na upp och ner ett par dygn tills de har tor­kat, tip­sar Le­na.

I ena de­len av den rym­li­ga träd­går­den står en söt lek­stu­ga drömskt in­bäd­dad bland ängs­blom­mor. Lek­stu­gan, som en gång har stått på Skälls­ta Sä­te­ri i Upp­land, har mun­blåsta spröj­sa­de föns­ter och en gjut­järns­spis i mini­for­mat. Det var Le­nas sys­ter som fick ta över lek­stu­gan mot att hon fors­la­de hem den. På den vägen har stu­gan se­dan ham­nat hem­ma hos fa­mil­jen Flo­din, och här har dot­tern Liv lekt myc­ket ge­nom åren. Le­na har hängt köks­hand­du­kar och säng­lin­ne på tork, in­te minst för att hon tyc­ker att det ser så triv­samt ut när det fi­na lin­net va­jar i vin­den. Tvätt­li­nan i ju­te­snö­re är av gam­mal typ, ing­en plast­li­na här in­te! Kring lek­stu­gan blom­mar blå­sip­por­na tu­sen­falt på vå­ren. Där­ef­ter tar gull­vi­vor­na och en an­norlun­da vild­tul­pan vid, som blom­mar likt små ly­san­de stjär­nor. Och till som­ma­ren fro­das blåklint och präst­kra­ge si­da vid si­da.

– Vi klip­per gång­ar i grä­set och först till hös­ten klip­per vi ner allt. Tan­ken är att hål­la träd­går­den välskött in­till hu­set, run­tom­kring får det växa mer vilt, för­kla­rar Le­na.

Som kro­nan på ver­ket dröm­mer Chris­ter och Le­na om ett oran­ge­ri i 1700-tals­stil. Och ef­tersom pa­ret är duk­tigt på att för­verk­li­ga si­na dröm­mar har de re­dan bör­jat sam­la på sig gam­la föns­ter och de­tal­jer i sann bygg­nads­vårds­an­da.

– Jag är en ”prylo­man”, men det ska va­ra i ett sam­spel. An­nars ser det rö­rigt ut. Vi hål­ler ogrä­set bor­ta i grus­gång­ar­na och har det gans­ka sym­met­riskt fram­för hu­set. Res­ten får gär­na va­ra vilt och vi klip­per gång­ar i grä­set så att man kan gå ner till den gam­la frukt­träd­går­den och ploc­ka färs­ka hal­lon.

Le­na fyl­ler en skål med jord­gub­bar och du­kar upp med hem­ba­ka­de ka­kor på ett bord som står per­fekt pla­ce­rat mitt i den dof­tan­de gröns­kan.

– Jag ser träd­gårds­ar­be­te li­te som att man hjäl­per na­tu­ren på tra­ven. Det ska in­te ba­ra va­ra slit­gö­ra att ha en träd­gård, man mås­te ha se­mes­ter ock­så, sä­ger Le­na, som ef­ter fi­kastun­den vand­rar ut på äng­en och ploc­kar nya blom­mor till­sam­mans med dot­tern Liv.

Le­nas in­tres­se för vack­ra gam­la sa­ker av­speg­lar sig även i träd­går­den. Hon har ställt ut fi­na träd­gårds­möb­ler och gam­la spa­dar, samt plan­te­rat blom­mor i zink­bal­jor och emalj­hin­kar. ”Allt får stå ute året runt. Sa­ker med patina är vac­kert i en gam­mal...

En­trén in­ra­mas av tu­ja och soc­ker­topps­gra­nar. I dam­men sim­mar koj. Pum­pen står på året om och dam­men är så pass djup, cir­ka 1,5 me­ter, att fis­kar­na kan över­vint­ra på bot­ten. Runt dam­men väx­er dag­lil­ja, iris, jät­te­ver­be­na, sil­ve­r­arv, pi­o­ner, la­ven­del,...

Man kan ald­rig ha för många sitt­plat­ser ut­om­hus, och tex­tili­er som du­kar och sitt­dy­nor gör det om­bo­nat. ”Jag bru­kar ta kud­dar och du­kar som jag har trött­nat på att ha in­om­hus och läg­ga ut dem i träd­går­den i stäl­let”, sä­ger Le­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.