De­ni­ses lyx­i­ga ham­bur­ger­bröd

Ger ca 25-30 små­bröd/sli­ders

Älskade Hem - - De­ni­se Rud­berg -

2,5 dl vat­ten 0,5 dl mjölk 1/2 pkt jäst 2 msk ho­nung

2 tsk salt 1 me­del­stort ägg till

de­gen 1 ägg till pens­ling 40 g smör (ca 2 msk) 525 g ve­te­mjöl spe­ci­al

(ca 8,5 dl) Smält smö­ret, vänd ner vat­ten och mjölk och värm till 37 gra­der. Om du an­vän­der torrjäst så värm yt­ter­li­ga­re någ­ra gra­der. Smu­la ner jäs­ten i väts­kan tills den löst sig. Vis­pa äg­get. An­vänd en el­visp el­ler hus­hållsas­si­stent och blan­da de tor­ra in­gre­di­en­ser­na i en bun­ke. Till­sätt jästväts­kan och det vis­pa­de äg­get. Be­ar­be­ta i minst 15 mi­nu­ter med deg­blan­da­re. Dubb­la ti­den om du kör för hand.

Täck bun­ken med plast­fo­lie och jäs till dub­bel stor­lek (ca 1-2 tim­mar). Ta ut de­gen och de­la i bi­tar. For­ma till bul­lar, lägg på en plåt och plat­ta till lätt med han­den. Täck med en köks­hand­duk och låt jä­sa till dub­bel stor­lek (ca 1-2 tim­mar). Det är vik­tigt att du in­te plat­tar till brö­den ef­ter jäs­pro­ces­sen, och var för­sik­tig när du pens­lar dem

Gräd­da på 200 gra­der i cir­ka 13-15 mi­nu­ter el­ler tills de är gyl­len­bru­na.

Låt brö­den sval­na nå­got och lägg se­dan ham­bur­ger­brö­den i en plast­på­se så blir de rik­tigt mju­ka. Brö­den går bra att fry­sa. Bond. Han ha­de ett bib­li­o­tek må­lat i nacht­blau, som en mörk­blå Porsche, och al­la snic­ke­ri­er var gjor­da i grått. Det var väl­digt vac­kert ihop. Jag räds in­te mör­ka fär­ger. Det är sam­ma sak med bib­li­o­teks­grönt, som jag tyc­ker är su­per­fint. Vi tror att det är så mörkt i Sve­ri­ge att vi in­te kan in­re­da på det vi­set, men jag tyc­ker att det är fint. Nu blir var­dags­rum­met snart ock­så grått.

Sär­skilt fix­ig är hon in­te. Då ring­er hon till pap­pa. Dä­re­mot, pre­cis som en god för­fat­ta­re bör va­ra, an­ser hon sig va­ra duk­tig på de­tal­jer­na; att staj­la och få till den där rät­ta twis­ten.

Även om hon kan snob­ba till det ibland, vill De­ni­se var li­ka tillå­tan­de vad gäl­ler val av möb­ler och in­red­ning som vå­ning­en är mot hen­ne.

– Jag har in­te valt nå­gon sär­skild lin­je. Det en­da jag skul­le kun­na tän­ka mig att spa­ra till är Weg­ners Y– sto­lar vid mat­plat­sen. För mig är det all­ra vik­ti­gast att ha råd med en bra lä­gen­het fram­för att kö­pa dy­ra möb­ler. Dä­re­mot skul­le jag ald­rig kun­na kö­pa en ko­pia, det finns in­te i min värld. Det är som att nå­gon skul­le kö­pa en näs­tan De­ni­se Rud­berg–bok. Man kan in­spi­re­ras av ori­gi­nal, men in­spi­ra­tion och ko­pi­or är oli­ka sa­ker.

Sin egen stil be­skri­ver hon som tid­lös. Ho­wardsof­fan har hängt med i 25 år, och kläs re­gel­bun­det om ef­ter års­ti­den med tre oli­ka ty­ger.

– Den blir ba­ra skö­na­re och skö­na­re. Den kom­mer jag ald­rig att by­ta ut, även om jag mås­te re­no­ve­ra rygg­kud­dar­na snart. Jag har inga pro­blem att kas­ta sa­ker, men jag gil­lar in­te slit och släng. Ta loung­etren­den med si­na ositt­ba­ra di­va­ner. En trend som till slut mest kän­des som en trist ef­ter­fest. Jag vill ha möb­ler som tål att bli slit­na. Ett tag ha­de jag li­te väl myc­ket Svenskt Tenn hem­ma, men jag trött­na­de. Nu har jag fle­ra upp­sätt­ning­ar kudd­fo­dral till oli­ka sof­fö­ver­drag.

SAM­MA SLAGS SOF­FA kun­de nog även ro­ma­nens Ma­ri­an­ne slå sig ner i. En li­te ovan­lig hjäl­te kanske, den­na 55–åri­ga ny­bliv­na än­ka som stän­digt rö­ker ci­ga­ril­ler och äter pra­li­ner.

– För mig är hon li­te av en kvinn­lig Sher­lock Hol­mes, in­te all­tid su­per­sym­pa­tisk och med ett stort kon­troll­be­hov. Hon bor för­res­ten här bor­ta vid Ica Banér. Ma­ri­an­ne äger hu­set, en hy­res­fas­tig­het. Jag bod­de själv li­te läng­re ner på and­ra si­dan ti­di­ga­re. De geo­gra­fis­ka plat­ser­na kitt­lar min fan­ta­si. Jag hit­tar he­la ti­den nå­gon ny port som jag ald­rig har sett ti­di­ga­re.

Mel­lan fy­ra ögon in­går i De­ni­se Rud­bergs nya, egen­kom­po­ne­ra­de gen­re Ele­gant Cri­me. Ef­ter sex re­la­tions­ro­ma­ner fick hon nog och vil­le få in ett mer be­trak­tan­de sam­häll­s­per­spek­tiv i sitt skri­van­de.

– Tren­den har ju va­rit att ha­ka på Li­za Marklunds An­ni­ka Bengt­zon–fi­gur: En trass­lan­de små­barns­mor­sa av livspus­sel, trass­ligt äk­ten­skap och lig­ga med gran­nen. Jag vil­le in­te ha nå­gon disk­bänks­re­a­lism. Så­dant har vi så myc­ket av än­då.

Sagt och gjort. De­ni­se Rud­berg ska­pa­de sin lit­te­rä­ra stil av ele­gant spän­nings­ro­man i snyg­ga mil­jö­er, in­spi­re­rad av eng­els­ka dec­ka­re, Po­i­rot och Ma­ria Lang.

– Nu har jag lyc­kats va­ru­mär­kes­skyd­da nam­net i 27 eu­ro­pe­is­ka län­der och i he­la USA. Det är en skön käns­la, sä­ger hon.

Upp­föl­ja­ren till Mel­lan fy­ra ögon har hon re­dan bör­jat skri­va på. Hjär­nan går på hög­varv dyg­net runt:

– I natt kom jag på var min nya ka­rak­tär ska bo: Ar­til­le­ri­ga­tan 14, med ut­sikt över Hov­stal­lar­na. Det blir klock­rent, sä­ger De­ni­se Rud­berg och ski­ner upp.

De­ni­se äls­kar att ba­ka och kan nu­me­ra ock­så ti­tu­le­ra sig kok­boks­för­fat­ta­re med boken Ming­el och fest­mat med De­ni­se (Se­mic).

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.