Al­la tan­kar som snur­rar. Att bli sam­bos på halv­gam­la da­gar – hur fun­ge­rar det? Just nu är det en berg-och-dal­ba­na av skräck­blan­dad för­tjus­ning.

Älskade Hem - - Brittas Värld -

JAG OCH MIN kä­ra sär­bo har fem barn i åld­rar­na 9 till 16 år. Det är väl­digt många ton­å­ring­ar vi pra­tar om och många und­rar hur vi al­la ska få plats bå­de fy­siskt och psy­kiskt. Det und­rar fak­tiskt jag med ibland.

Vi har tänkt att det vik­ti­ga är att al­la har varsin dörr att stänga om sig och kring sig (stänga in­te slänga) när det blir för myc­ket liv i luc­kan.

Förs­ta pri­o­ri­tet är där­för att se till så att al­la får ett eget rum. Här gäl­ler det att tän­ka kre­a­tivt och fun­de­ra på vil­ka rum som vi kan de­la av el­ler på an­nat sätt ut­nytt­ja ytor­na på bäs­ta sätt.

Näs­ta ut­ma­ning är hur man ska få till allt det här med så många per­so­ner som tyc­ker så många oli­ka sa­ker. Jag har fått grubb­la en hel del, men tro det el­ler ej, fak­tiskt kom­mit fram till en lös­ning!

Vi har tur – det finns rum att de­la av och vi har på all­var kun­nat bör­ja skis­sa på oli­ka lös­ning­ar. Ett smart tips, om du går i sam­ma tan­ke­ba­nor, är att skaf­fa fram en rit­ning över bo­sta­den. Det gör pla­ne­ring­en enkla­re.

Mitt di­lem­ma är att det ena sto­ra rum­met, som ock­så är bot­ten­vå­ning­ens sto­ra ljus­käl­la och i van­li­ga fall skul­le fun­ge­ra som var­dags­rum, mås­te de­las av till två. Det tog någ­ra nät­ter av sömn­löst grubb­la­de över hur mörkt det skul­le bli in­nan det pre­cis som för pro­fes­sor Balt­ha­zar plöts­ligt dök upp en ly­san­de idé: Vi byg­ger väg­gar med glasru­tor!

Det kom­mer att bli hur fint som helst och när man vill va­ra ifred kan man ba­ra dra för de gar­di­ner som lös­ning­en krä­ver. Det kan in­te bli bätt­re än så. Steg två är att bör­ja le­ta bil­der som kan in­spi­re­ra och se­dan an­tar jag att det ba­ra är till att bör­ja... men det är en bit kvar dit.

Jag är in­te oro­lig för att det ska bli trångt ut­an har tvärtom alltid va­rit en fö­re­språ­ka­re av trång­bodd­het fram­för att bo stort. Det kan där­e­mot va­ra bra om det ge­men­sam­ma ut­rym­met är så ge­ne­röst till­ta­get som möj­ligt, me­dan ens eg­na lil­la kryp-in kan va­ra som en ko­ja ba­ra det är ens eget.

Jag kom­mer att få de­la min lil­la ko­ja och det blir in­tres­sant. Vad hän­der om den ena är nattugg­la och den and­ra up­pe med tup­pen? Jag vill lä­sa – han vill släc­ka och så vi­da­re.

Det kom­mer att bli en re­sa, men en även­tyr­lig så­dan med många stra­pat­ser i det sto­ra och det lil­la. Nå­väl, allt blir bra i slutän­dan, ty störst av allt är kärleken!

Med fi­na föns­ter be­hål­ler vi lju­set i lä­gen­he­ten trots fler väg­gar. In­spi­ra­tions­bild från Alv­hem Mäk­le­ri & In­te­ri­ör.

I

Förvaring är a och när man är många. Ett smart sätt är att ut­nytt­ja väg­gar­na. För­va­rings­kom­bi­na­tio­nen Val­je från Ikea, 2 260 kr.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.