Af­ghansk­sov­je­tis­ka kri­get

Kal­la kri­get fick en ny front­lin­je när Sov­jet bör­ja­de stöd­ja den af­ghans­ka re­ge­ring­en.

1900-talet i text och bild - - Krig & Konflikter Afghansk-sovjetiska Kriget -

Det som hän­de i Kun­duz i sep­tem­ber 2015 skul­le ha va­rit en ka­ta­strof även ut­an luf­t­at­tac­ken på sjuk­hu­set. Ta­li­ba­ner­na ha­de lyc­kats ta över ett ur­bant om­rå­de för förs­ta gång­en se­dan den Usa-led­da ko­a­li­tio­nen för­drev dem år 2001. Det af­ghans­ka na­tional­gar­det kal­la­de in kal­la­de in USA:S spe­ci­al­styr­kor.

Den så kal­la­de In­ter­na­tio­nal Secu­ri­ty As­sistan­ce For­ce upp­lös­tes i slu­tet av 2014. De brit­tis­ka trup­per­na som sla­git lä­ger i Camp Bas­ti­on i pro­vin­sen Hel­mand se­dan 2006 fick nu se Uni­on Jack ha­las den 26 ok­to­ber. Sam­ti­digt över­läm­na­de den ame­ri­kans­ka ma­rinkå­ren kon­trol­len av Camp Le­at­her­neck.

Stor­bri­tan­ni­en för­lo­ra­de 453 sol­da­ter un­der 13 år i Af­ghan­is­tan. Sam­man­lagt upp­gick an­ta­let dö­da NATO­sol­da­ter i strid till över 2 800 och ti­o­tu­sen­tals ta­li­ba­ner dö­da­des. Man räk­nar med un­ge­fär 30 000 ci­vi­la döds­fall. I te­o­rin är NA­TO:S krig i Af­gha­nis­tan över, i prak­ti­ken tving­a­des de väs­ter­länds­ka trup­per­na ut i pe­ri­fe­rin. En­ligt det bi­la­te­ra­la sä­ker­hets­av­ta­let har USA fort­fa­ran­de cir­ka 9 000 sol­da­ter för­de­la­de över 9 af­ghans­ka ba­ser. Ame­ri­kans­ka ge­ne­ra­ler har på se­na­re tid fö­re­sla­git att lå­ta det drö­ja li­te in­nan al­la trup­per läm­nar lan­det. Från bör­jan var det tänkt att i stort sätt al­la sol­da­ter skul­le va­ra ute ur lan­det vid slu­tet av Oba­mas tid som pre­si­dent.

När de sista Chi­nook-he­li­kopt­rar­na lyf­te in­fann sig en käns­la av déjà vu vid Camp Bas­ti­on. Många ut­länds­ka stats­mak­ter ha­de fått se si­na ar­mé­er be­seg­ra­de och för­ned­ra­de i Af­gha­ni­stans bergs­om­rå­den. Sov­je­tu­ni­o­nens 40:e ar­mé läm­na­de Af­gha­nis­tan den 15 feb­ru­a­ri 1989 ef­ter en tio år lång ockupation. Den Moskva-upp­bac­ka­de Na­ji­bul­lah-re­gi­men satt på mak­ten i en­dast yt­ter­li­ga­re tre år, trots att sov­je­tis­ka råd­gi­va­re be­fann sig i Af­gha­nis­tan och att lan­det fick mel­lan 20 och 60 mil­jar­der kro­nor om året i stöd.

Mel­lan 1992–1996 öka­de kon­flik­ter­na mel­lan oli­ka grup­pe­ring­ar av mu­ja­hed­din (he­li­ga kri­ga­re). Af­gha­nis­tan drab­ba­des hårt och lan­det led av stor fat­tig­dom.

De för­drevs se­na­re av ta­li­ba­ner­na som var yt­terst pu­ri­tans­ka re­pre­sen­tan­ter för sala­fi-gre­nen av sun­ni­i­slam. Många av dem ut­bil­da­de vid så kal­la­de madras­sas (re­li­giö­sa sko­lor) i Pa­kis­tan. När ta­li­ba­ner­na tog Ka­bul var en av de förs­ta upp­gif­ter­na att mör­da Ni­ji­bul­lah och hans bror. De häng­de de­ras svårt till­ty­ga­de krop­par.

Ett mi­li­tärt di­lem­ma

Sov­je­tu­ni­o­nens krig i Af­gha­nis­tan jäm­förs of­ta med USA:S er­fa­ren­he­ter i Vi­et­nam. Bå­da kri­gen ut­käm­pa­des av unga, fattiga sol­da­ter från lands­byg­den som blev des­il­lu­sio­ne­ra­de av lo­kal­be­folk­ning­ens oväl­kom­nan­de at­ti­tyd. Bå­da kri­gen bygg­des på rädsla för en ”do­mi­no­ef­fekt” i he­la re­gi­o­nen.

De mi­li­tä­ra in­sat­ser­na i Af­gha­nis­tan bac­ka­des upp av am­bi­tiö­sa idéer. men verk­lig­he­ten låg långt från allt som kun­de kal­las ”so­ci­a­lism” el­ler ”de­mo­kra­ti”. Det som präg­la­de bå­da kri­gen var en bak­grund av sto­ra so­ci­a­la för­änd­ring­ar i hem­län­der­na. Den som har koll på Vi­et­nam­kri­gets histo­ria vet att ma­jo­ri­te­ten av be­folk­ning­en i USA tyck­te att kri­get var ett miss­tag och att det fö­re­kom kraf­ti­ga protester vid sol­da­ter­nas hem­komst. Den sov­je­tis­ka värn­plik­ti­ga sol­da­tens upp­le­vel­se var än­nu vär­re. De kom of­ta hem igen på

”Många ut­länds­ka stats­mak­ter ha­de fått se si­na ar­mé­er be­seg­ra­de och för­ned­ra­de i Af­gha­ni­stans bergs­om­rå­den.”

nat­ten till si­na hög­hus i Moskva, Le­ning­rad, Minsk el­ler Tib­li­si. Ve­te­ra­ner­na från kri­get kun­de in­te för­vän­ta sig nå­got i när­he­ten av den re­spekt och be­und­ran som de­ras fä­der och släk­ting­ar ha­de fått mot­ta ef­ter det pat­ri­o­tis­ka kri­get mot Hit­ler.

In­om någ­ra år skul­le Sov­je­tu­ni­o­nen upp­lö­sas och den ide­o­lo­gis­ka grund som låg bakom kri­get helt för­svin­na.

Vid sam­ma tid som general Gro­mov kor­sa­de bron Amu Da­rya an­non­se­ra­de den re­for­m­in­rik­ta­de sov­jet­le­da­ren Mi­chail Gor­batjov att 15 000 män­ni­skor från den 40:e ar­mén ha­de mist li­vet. Mer än tre mil­jo­ner af­gha­ner be­fann sig i flyk­ting­lä­ger i Pa­kis­tan och två mil­jo­ner i Iran.

Kri­get ha­de in­te ba­ra sto­ra lik­he­ter med Vi­et­nam, det går ock­så att dra pa­ral­lel­ler med de brit­tis­ka och frans­ka in­tå­gen i Krim. Pre­cis som här ka­rak­tä­ri­se­ra­des li­vet på mi­li­tär­ba­ser­na av då­lig hy­gi­en, nä­rings­fat­tig mat och få re­sur­ser. Sov­je­tu­ni­o­nen bygg­de sju mi­li­tär­sjuk­hus i Af­gha­nis­tan, och de var al­la då­ligt ut­rus­ta­de och un­der­be­man­na­de. Det skul­le se­na­re upp­skat­tas att tre fjär­de­de­lar av sol­da­ter­na i 40:e ar­mén spen­de­ra­de tid på sjuk­hu­set, men ba­ra 11 pro­cent var där på grund av krigs­ska­dor. De fles­ta led av sjuk­do­mar som he­pa­tit, ty­fus, ma­la­ria och dy­sen­te­ri. Un­der det pen­na­lis­tis­ka sy­ste­met ”de­dovs­h­chi­na” tving­a­des sol­da­ter på sitt förs­ta två år långa upp­drag att age­ra be­tjän­ter åt and­ra sol­da­ter. En dy­na­mik som för­stärk­tes av våld och miss­han­del.

De tving­a­des dess­utom käm­pa mot mu­ja­hed­din som bac­ka­des upp av USA och Pa­kis­tan. Många dog i mu­ja­heddins så kal­la­de ”hit and run”-ope­ra­tio­ner. De sov­je­tis­ka sol­da­ter­na kal­la­de dem för duk­hi (spö­ken).

Det sto­ra spe­let

Un­der 1970-ta­lets sista da­gar fun­de­ra­de en grupp äld­re män i Moskva på ris­ker­na. Det ha­de gått näs­tan ett de­cenn­ium av bätt­re relationer med väst. Nu var det för förs­ta gång­en se­dan 1945 dags att skic­ka ut Rö­da ar­mén över Warsa­wa-pak­tens (mot­sva­rig­he­ten till NA­TO:S) grän­ser.

Le­onid Brezj­nev som var kom­mu­nist­par­ti­ets ge­ne­ral­sek­re­te­ra­re ha­de byggt upp sin makt­bas ge­nom att sat­sa på den sov­je­tis­ka mi­li­tä­ren. Trots det var­na­de Rö­da ar­méns per­so­nal­chef Niko­lai Ogar­kov för den ”vårds­lö­sa” ope­ra­tio­nen i Af­gha­nis­tan.

Brezh­nev kon­sul­te­ra­de sin chefsi­de­o­log Mi­chail Suslov, Kgb-che­fen Ju­rij An­dropov, ut­ri­kesmi­nis­tern An­drej Gromy­ko och för­svars­mi­nis­tern Dmitrij Usti­nov om kri­sen i Af­gha­nis­tan.

Det af­ghans­ka folk­de­mo­kra­tis­ka par­ti­et ha­de ta­git mak­ten i Ka­bul. Par­ti­et ha­de splitt­rats i två frak­tio­ner, Khalq och Par­cha­mi som stod i kon­flikt med varand­ra.

Den Khalq-stöd­da pre­si­den­ten Nur Mo­ham­med Tara­ki var en över­ty­gad stali­nist vars re­for­mer på lands­byg­den led­de till ett mus­limskt upp­ror.

I sep­tem­ber 1979 kal­la­des Tara­ki till Moskva för ett mö­te med Brezj­nev. Han till­fång­a­togs vid åter­vän­dan­det till Ka­bul och av­rät­ta­des av sin ställ­fö­re­trä­da­re Ha­fi­zul­lah Amin. Det ver­ka­de som att Amin för­sök­te blid­ka de mus­lims­ka föl­jar­na, och kanske sträc­ka ut en hand till USA som ha­de bör­jat för­se mu­ja­hed­din med va­pen.

Moskva för­sök­te på­ver­ka lan­det med de många folksla­gen, till ex­em­pel pashtu­ner, uz­be­ker, ha­za­rer och turk­me­ner. Un­der 1800-ta­let ut­käm­pa­de brit­ter­na krig mot af­gha­ner­na år 1839–42, 1878–80 samt i 1919. Det var en era av kon­flik­ter där det sto­ra spe­let om do­mi­nans över söd­ra Asi­en och till­gång till Per­sis­ka vi­ken stod på spel.

Men Sov­jet var räd­da för att islam blev mer po­pu­lärt i de asi­a­tis­ka re­pu­bli­ker­na av Sov­je­tu­ni­o­nen. Må­na­der se­na­re led­de en re­vo­lu­tion i Iran till att den Usa-bac­ka­de sha­hen tving­a­des av­gå. Det var istäl­let en shi­i­tisk te­o­kra­ti som skul­le ta över i pro­test mot bå­de den ”gud­lö­sa marx­ismen” och den väs­ter­länds­ka li­be­ra­lis­men.

Kri­get

På julaf­ton 1979 flög elit­styr­kor till Ka­buls flyg­plats och mi­li­tär­ba­sen vid Bagram. Någ­ra da­gar se­na­re, den 27 de­cem­ber, fanns 50 000 sov­je­tis­ka sol­da­ter i Af­gha­nis­tan. Av dem var 5 000 spetsnaz (elitsol­da­ter).

Vid den här ti­den ha­de in­va­dö­rer­na lyc­kats för­stö­ra sto­ra de­lar av Ka­buls te­le­fon­lin­jer och ta­git över ra­di­osta­tio­nen och in­ri­kesmi­ni­s­te­ri­et. Ef­ter tim­mar av be­läg­ring sköts Amin till döds i pre­si­dent­pa­lat­set. Han er­sat­tes av Babrak Kar­mal från par­ti­ets par­cha­mi-fa­lang. Kar­mals re­gim sak­na­de folk­ligt stöd och i stads­om­rå­de­na fick den KGBträ­na­de po­lis­styr­ka Kha­da­mat-e Aet­la’at-e Dawla­ti, som led­des av Na­ji­bul­lah, se till att re­gi­mens reg­ler ef­ter­följ­des.

De kom­man­de nio åren av krig kan de­las in i två oli­ka fa­ser. Den sov­je­tis­ka pla­nen var att hål­la två stör­re mi­li­tär­ba­ser, stä­der samt vägar me­dan Kar­mals af­ghans­ka styr­kor tog sig an mu­ja­hed­din på lands­byg­den.

De sov­je­tis­ka styr­kor­na bör­ja­de an­fal­la bå­de på mar­ken och från luf­ten. De fo­ku­se­ra­de sär­skilt på Panjshir-da­len fram till 1985. Den här enor­ma kan­jo­nen 100 mil norr om Ka­bul ha­de en enorm flod­bädd full med vindru­vor, mull­bär och ap­ri­kos. Det var ock­så den uni­ver­si­tets­ut­bil­da­de mu­ja­hed­din-be­fäl­ha­va­ren Ah­mad Shah Mas­souds fäs­te. Hans styr­kor bru­ka­de re­gel­bun­det at­tac­ke­ra he­la kon­vo­jer. Kri­get som ut­käm­pa­des av mark­styr­kor­na var dömt att miss­lyc­kas på grund av opå­lit­lig­he­ten hos de lo­ka­la af­ghans­ka al­li­e­ra­de. Kar­mals styr­kor för­lo­ra­de fram till 1985 20 000 sol­da­ter per år på grund av de­ser­te­ring. Mas­souds styr­kor åter­tog ound­vik­li­gen det sov­je­tis­ka ter­ri­to­ri­et.

I kri­gets and­ra fas var krig­fö­ring­en via luf­ten av­gö­ran­de för Sov­jet och de an­tog en mer de­fen­siv stra­te­gi på mar­ken. Storska­li­ga ope­ra­tio­ner sked­de dock fort­fa­ran­de, till ex­em­pel en stör­re ope­ra­tion i 1987–88 där må­let var att be­fria den be­läg­ra­de sta­den Khost.

De sov­je­tis­ka styr­kor­na i Af­gha­nis­tan var 115 000 år 1986, men ci­vi­la åk­te ock­så till Af­gha­nis­tan, ibland fri­vil­ligt. Lö­ner­na var bätt­re här än hem­ma, men att va­ra po­ste­rad i Af­gha­nis­tan var ing­en dans på ro­sor. Ka­bul at­tac­ke­ra­des ibland 50 gång­er per dag un­der mu­ja­heddins vårof­fen­siv.

Par­ti­an­slut­na ak­ti­vis­ter och KGB höll koll på ci­vi­la sov­je­ter. Men ris­ken för kid­napp­ning el­ler lönn­mord gjor­de att många drog sig för att rö­ra sig ut­an­för de säk­ra för­or­ter. Om­rå­de­na var spe­ci­al­bygg­da åt sov­je­tis­ka fa­mil­jer samt någ­ra högt stå­en­de af­gha­ner.

Ka­buls liv­li­ga marknader över­träf­fa­de den mest lutt­ra­de svar­ta mark­na­den-be­sö­ka­re i Moskva el­ler Ki­ev. Je­ans, ste­re­or, kas­set­ter med pop­mu­sik och and­ra po­pu­lä­ra va­ror som för­bju­dits i Sov­je­tu­ni­o­nen fanns här, in­smugg­la­de från Pa­kis­tan.

Un­der det se­na 1980-ta­let för­änd­ra­des li­vet där hem­ma snabbt un­der den re­form­vän­li­ga Mi­chail Gor­batjov. Ci­vi­la och mi­li­tä­rer kom hem och upp­täck­te att at­ti­ty­der­na till kri­get ha­de för­änd­rats.

Vap­nen

Den sov­je­tis­ka ar­méns rygg­rad var den mo­to­ri­se­ra­de styr­kan. Den sän­des ut från fy­ra hu­vud­sak­li­ga ba­ser som al­la ha­de en egen di­vi­sion samt and­ra mi­li­tä­ra en­he­ter. De mind­re styr­kor­na var ba­se­ra­de run­tom i Af­gha­nis­tan, men med fo­kus runt Kan­da­har, Gar­dez och Ja­la­la­bad, som låg nä­ra grän­sen mot Pa­kis­tan. De här ba­ser­na (som kal­la­des ham­ma­re) skul­le va­ra en stör­re del i att om­ringa mu­ja­hed­din och dri­va dem mot de mo­bi­la trup­per­na på mar­ken.

Men de sov­je­tis­ka trup­per­na ha­de gått in i Af­gha­nis­tan

med tak­ti­ker som pas­sa­de bätt­re mot en an­nan sorts fi­en­de­ar­mé. Till ex­em­pel var det stan­dard att en skva­dron skul­le åka i för­väg för att sam­la in in­for­ma­tion, men bak­hål­len från mu­ja­hed­din be­tyd­de att trup­per­na tving­a­des hål­la ihop.

Se­na­re i kri­get led­de stör­re sats­ning­ar på luftan­grepp till öka­de bomb­ning­ar. Man an­vän­de till ex­em­pel he­li­kopt­rar för att ut­fö­ra över­rask­ning­s­at­tac­ker. Ett av de vik­ti­gas­te verk­ty­gen i kri­get var at­tack­he­li­kop­tern Mi-24. Den ha­de ka­pa­ci­tet för 128 bom­ber, dess ma­skin­va­pen kun­de skju­ta av 1 000 ku­lor per mi­nut och den kraf­ti­ga ar­me­ring­en gjor­de den im­mun mot ma­skin­va­pen­at­tac­ker. Luft­kri­get fick många ci­vi­la att läm­na lan­det, sam­ti­digt som allt fler sol­da­ter kom till Af­gha­nis­tan. Ett sär­skilt ef­fek­tivt va­pen var ”fjä­rils­bom­ben” som var byggd för att ”fly­ta” över om­rå­den som kon­trol­le­ra­des av re­bel­ler och sköt skarpt på män­ni­skor om den pro­vo­ce­ra­des. Kri­get gjor­de att an­ta­let in­vå­na­re i Ka­bul steg från 750 000 till över 2 mil­jo­ner.

Bör­jan på slu­tet

Den 26 sep­tem­ber 1986 åter­vän­de en kon­voj av Mi-24he­li­kopt­rar till ba­sen i Ja­la­la­bad. Plöts­ligt ex­plo­de­ra­de den förs­ta i le­det. Yt­ter­li­ga­re fy­ra mis­si­ler skic­ka­des upp och sänk­te två av dem. Det hand­håll­na vär­me­sö­kan­de mis­sil­vap­net som kal­la­des The Sting­er ha­de pre­sen­te­rat sig.

USA:S stöd till mu­ja­hed­din bör­ja­de re­dan un­der Car­te­rad­mi­nist­ra­tio­nen, men un­der Ronald Re­a­gan bör­ja­de CIA att skic­ka hund­ra­tals mil­jo­ner till an­ti­kom­mu­nis­tis­ka ji­had. Det här var in­te di­rekt eko­no­miskt stöd. Peng­ar­na gick istäl­let ge­nom den pa­ki­stans­ka dik­ta­torn general Zia ul-haq och den pa­ki­stans­ka un­der­rät­tel­se­tjäns­ten, som trä­na­de 80 000 mu­ja­hed­din-kri­ga­re i Pa­kis­tan 1983–1987.

Fy­ra av de sju Pa­kis­tan-ba­se­ra­de mu­ja­hed­din-par­ti­er­na var fun­da­men­ta­lis­tis­ka isla­mis­ter, vil­ket var nå­got som Washing­ton van­ligt­vis bru­ka­de ig­no­re­ra. Det främs­ta stö­det från un­der­rät­tel­se­tjäns­ten var den fun­da­men­ta­lis­tis­ka frak­tio­nen Hezb-i-isla­mi. Le­da­ren Gul­bud­din Hek­ma­ty­ar var en le­dan­de re­pre­sen­tant för glo­balt ji­had mot väst.

Ah­med Shah Mas­soud var en mer ne­u­tral befälhavare som ha­de för­sökt få till eldupp­hör i Pansjhir mel­lan 1983– 1984, men hans tadz­ji­kis­ka et­ni­ci­tet gjor­de ho­nom mind­re po­pu­lär bland den af­ghans­ka be­folk­ning­en. Dess­utom var hans prag­ma­tis­ka håll­ning in­te upp­skat­tad av de ame­ri­kans­ka po­li­ti­ker­na.

Ti­digt 1986 till­kal­la­de Cia-che­fen Wil­li­am Ca­sey che­fen för Isla­ma­bad-in­sat­ser­na Mil­ton Be­ar­den och sa till ho­nom att ”gå dit och vin­na”. Det året gick näs­tan 500 mil­jo­ner dol­lar till Af­gha­nis­tan och man im­por­te­ra­de mu­lor som skul­le bä­ra va­pen ge­nom de pa­ki­stans­ka bergs­pas­sen.

De nya Sting­er-vap­nen gjor­de att Sov­je­tu­ni­o­nen tving­a­des in­fö­ra nya flyg­re­strik­tio­ner. Pi­lo­ter­na in­stru­e­ra­des att fly­ga högt ovan­för Sting­ers räck­vidd. De fick ock­så or­der om att skju­ta sig­nal­ljus och ha ra­di­o­tyst­nad. Då det in­te läng­re fanns till­gång till luft­stöd blev det myc­ket svå­ra­re för trup­per­na på mar­ken. Året då Sting­ers bör­ja­de an­vän­das var ock­så det året då Gor­batjov sa till Na­ji­bul­lah att ”glöm­ma socialismen” och sat­sa på att be­hål­la kon­trol­len över Af­gha­nis­tan. Det var dags för Rö­da ar­mén att åka hem.

Följ­der

Washing­ton lyc­ka­des med sitt mål när general Gro­mov kor­sa­de den så kal­la­de Vän­skaps­bron i Af­gha­nis­tan i feb­ru­a­ri 1989 och Na­ji­bul­la­hs re­gim kol­lap­sa­de, men i slutän­dan var det ett krig där al­la var för­lo­ra­re. Fram­för allt de ci­vi­la, med en mil­jon dö­da och fem mil­jo­ner på flykt.

Bo­ris Jelt­sin och Vla­di­mir Pu­tins ställ­nings­ta­gan­de om Tjetje­ni­en, Ge­or­gi­en och öst­ra Ukrai­na kan i al­la fall till viss del för­kla­ras av den na­tio­na­lis­tis­ka skam­men som or­sa­ka­des av kri­get i Af­gha­nis­tan. De ame­ri­kans­ka al­li­e­ra­de i Pa­kis­tan hjäp­te till att ut­veck­la den ta­li­bans­ka mi­li­sen. De kun­de i sin tur er­bju­da en trygg hamn för hjär­nor­na bakom 11 sep­tem­ber. Usama bin La­din var en av de tu­sen­tals isla­mis­ter som åter­vän­de från kri­get med glo­bal ji­had som mål. En ge­ne­ra­tion se­na­re har en an­nan ut­ländsk ar­mé just av­slu­tat sitt upp­drag (men be­hål­ler när­va­ron) i ett land som präglas av in­bör­des­krig. Vi kan lä­ra oss myc­ket av Af­gha­ni­stans histo­ria, om vi är vil­li­ga att fak­tiskt ta den till oss.

”De nya Sting­er­vap­nen gjor­de att Sov­je­tu­ni­o­nen tving­a­des in­fö­ra nya flyg­re­strik­tio­ner”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.